MR-råd med förhinder

Den nuvarande FN-kommissionen för mänskliga rättigheter har hängt med länge. Den inrättades så tidigt som 1946, och ansågs vara själva motorn i hela FN-projektet. För tillfället är den dock i förändring, vilket, om allt går vägen, innebär att vi i framtiden kommer att se ett mindre och trovärdigare MR-råd. Med anledning av denna reformprocess bjöd FN-förbundet in till paneldebatt.

Paneldebattörerna Sia Åkermark, Simone Ek, Aleksander Gabelic, Bo Hedberg och Peter Nobel hade mycket att säga om det nya MR-rådet. Framförallt betonade de vikten av civila organisationer.

Gamla som unga trängdes fredagen den 9 december runt frukostbuffén som stod uppdukad i en konferenslokal nära Centralstationen i Stockholm. Under dagen skulle åhörarna få en redovisning om varför den nuvarande MR-kommissionen, som träffas i Geneve en gång om året och vars uppgift är att kontrollera hur stater efterlever konventionerna om de mänskliga rättigheterna, anses vara otillräcklig. Dessutom skulle man diskutera det nya MR-rådet och hur detta kan göras så legitimt och effektivt som möjligt.

Den nuvarande kommissionen för mänskliga rättigheter anses vara för politiserad. Omröstningar och diskussioner dikteras av ekonomiska och politiska intressen istället för av genuina försök att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Detta, menar många, har underminerat kommissionens trovärdighet. Johanna Wiklund, MR-handläggare för FN-förbundet, förklarade:
- Länder uppträder ofta i par. Om Indien till exempel lägger fram ett förslag opponerar sig Pakistan alltid med största sannolikhet, oavsett om de tycker om förslaget eller inte. Detta ser man även med till Kuba och USA, och Azerbajdzjan och Armenien. Men det förekommer också att länder bildar allianser med varandra, som Vatikanen och USA, liksom vissa muslimska stater.

Johanna Wiklund från FN-förbundet gav en utförlig redovisning om hur FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har arbetat sedan dess inrättande 1946. Då hade kommissionen 18 platser, idag har den 53.

Frågan är dock om man någonsin kommer lyckas att undgå en politisering. Peter Nobel, före detta ombudsman för etnisk diskriminering och före detta medlem i FN:s rasdiskrimineringskommitté, menade att visst var det realistiskt att ha ett MR-råd som styrs av MR-frågor och inte politik, men Sia Åkermark, docent vid Upssala universitet, höll inte med:
- Det är klart att de mänskliga rättigheterna är politiska. Vi kan aldrig komma ifrån det. Därför måste vi våga diskutera dem i dess politiska kontext.

Andra problem för kommissionen har varit att man inte har haft samma syn på begreppet mänskliga rättigheter, och kommissionen har kritiserats för att alla medlemsländerna inte själva respekterar de mänskliga rättigheterna.

Den svenske diplomaten Jan Eliasson, som nu är ordförande i FN:s generalförsamling, har fått i uppdrag att åtgärda dessa problem, och för två månader sedan inledde han en utredning gällande det nya MR-rådet. FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic har även han fått ett alldeles speciellt uppdrag:
- Jan har bett mig bistå honom med råd om det civila samhället, berättade han för åhörarna.
Aleksander anser att i ett nytt MR-råd är folkrörelsens roll helt avgörande. Han fick medhåll bland paneldebattörerna.
- Självklart ska NGO:s ta del av rådet. Det är ju de som är syret och ger rådet dess legitimitet!, menade Bo Hedberg från utrikesdepartementet.
Och Sia Åkermark instämde:
- Hela rådet faller om inte frivilligorganisationer får presentera rapporter.

Sia Åkermark undrade varför man inte kan ha kvar kommissionen och bara förändra procedurerna.

Den svenska regeringen har även tilldelat Aleksander Gabelic uppgiften att följa resultatet av Cardoso-panelens krav på stärkta kontakter mellan FN och nationella och globala folkrörelser. Cardoso-panelens rapport var en av de två rapporter som Kofi Annan utgick ifrån innan han lade fram sitt reformförslag, In larger freedom: towards development, security and human rights for all, till generalförsamlingen i år_._

I rapporten föreslog generalsekreteraren att medlemmar av rådet ska väljas in med med två tredjedelsmajoritet, vilket i praktiken skulle kunna innebära att länder som USA inte väljs in, då alla medlemsländer måste respektera och följa konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Men, påpekade en pessimistisk paneldeltagare, länder kan gå in i allianser och på så sätt säkra sitt medlemsskap.

Och visst finns det anledning att vara lite pessimistisk. Jan Eliasson har visserligen uttryckt en förhoppning om att kunna lägga fram en resolution innan jul, men då hans arbete är kopplat till andra reformprocesser, till exempel förändringen av säkerhetsrådet, och eftersom vissa länder fruktar inrättandet av ett råd med en tuffare hållning till MR-kränkningar, kommer det förmodligen att dröja innan en slutresolution presenteras. Bo Hedberg trodde sig dock veta lösningen:
- Det bästa sättet att få till en slutresolution så tidigt som möjligt är om man arbetar utifrån kvalitativ konsensus. Att man bortser från vissa stökiga stater och hoppas att de inte opponerar sig sedan när resolutionen presenteras.

Text och bild: Ana Falk, praktikant Amnesty Press