Vad tyckte deltagarna om den nordiska ungdomskonferensen?

reportage | 2006-08-16

Amnesty Press har pratat med deltagarna och den ena arrangören för den nordiska ungdomskonferensen 3-6 augusti, samt haft ett litet djupare snack med Amnesty på Färöarnas Margretha Nónklett.

Deltagarna

Vad tyckte du om ungdomskonferensen?

Naja Lena Löfstedt, 17 år, Danmark. Aktiv i Amnesty ungdomsgrupp.

  • Konferensen var jätteintressant, och jag tycker särskilt om Amnesty eftersom vi blir utbildade. Jag lärde mig en massa, och det var väldigt inspirerande.

  • Jag gick på några seminarier som jag verkligen lärde mig saker av, så jag tror att jag kommer att ändra arbetet i min Amnestygrupp lite grann.

Kaappo Toppari, Finland. Aktiv i Amnestygrupp.

  • Jag tyckte att seminarierna var väldigt lärorika, och tror att det jag lärde mig där kommer att hjälpa mig i mitt Amnestyarbete.

Zofia Laine, 17 år, Göteborg. Aktiv i Amnesty ungdomsgrupp.

  • Jag tycker det har funkat väldigt bra, jag gav bra betyg i utvärderingen. Det var min första ungdomskonferens, jag tyckte det var roligt.

  • Det kunde ha varit lite mer organiserat med utbyte av erfarenheter mellan länderna, lite mer kommunikation mellan länderna. Nu blev det ju att man pratade om sådant vid sidan av istället. För övrigt var det en riktigt bra konferens!

Arrangören

Tre frågor till Ida Wistbacka, ansvarig för konferensen

Hur tycker du att konferensen har gått?

  • Över förväntan. Inget har gått fel och allt har flutit på bra.

Kände du dig som en hönsmamma ibland?

  • Ibland (skratt), men inte så mycket som jag hade trott innan.

Vad har varit höjdpunkten under konferensen?

  • Helt klart Prideparaden. Jag trodde att vi bara skulle gå i paraden med våra plakat, och så skulle inte så mycket annat hända. Men jag underskattade effekten av att ha personer som vill göra mycket mer i tåget. Och det var otroligt kul att människor dessutom faktiskt klappade i händerna när vi gick förbi. Det är så sällan som man i Amnesty får direkt uppskattning, och det tror jag att alla som gick i Amnestydelen av tåget tyckte var jättekul. Den inspiration man fick från publiken betydde verkligen mycket.

Färöarna

Intervju med Margretha Nónklett, 32 år, generalsekreterare Amnesty Färöarna

Vad är din främsta uppgift inom Amnesty på Färöarna?

  • Jag är chef för vår sektion, men när man jobbar inom en liten sektion som vi, med bara en heltidsanställd (jag) och min kollega som jobbar deltid, innebär det att man får många olika uppgifter. Jag är här i Stockholm som ungdomssamordnare men jag är även blixtaktionssamordnare, kampanjsamordnare, min egen sekreterare och så vidare.

  • Jag gör en mängd olika saker; den här sommaren exempelvis har jag även samordnat ett face-to-face-program på Färöarna.

Hur länge har du jobbat för Amnesty?

  • Jag började i januari 2005. Det var möjligt för Färöarnas Amnestysektion att anställa någon, tack vare att vi fick finansiering från det Internationella Sekretariatet (IS). De gick med på att sponsra oss i två år. Vårt främsta mål är att bli ekonomiskt **oberoende, vilket vi måste bli i slutet av det här året.

Känner ni stor press på er när det gäller detta?

  • Vi har vuxit något otroligt de senaste åren, och vi har allt fler autogirobetalare vilket är jättebra. Pressen är inte så hård, vi tror att vi kommer att klara det, men budgeten är väldigt låg.

  • Vi är vana vid att utföra saker utan mkt pengar, eftersom innan vi fick sponsringen gjordes allt med en liten **budget som grund.

Var du aktivist innan du fick jobbet på Amnesty?

  • Jag har varit medlem sedan jag var 17 år, när de rekryterade medlemmar i min gymnasieskola. Jag har varit aktiv vissa perioder och passiv andra perioder.

Vilka är de största skillnaderna mellan Amnestysektionens arbete på Färöarna och den svenska sektionen?

  • Jag tror att stora sektioner har mer expertis på särskilda områden som exempelvis våld mot kvinnor. I vår sektion har vi ingen riktig expertis, jag är en allround-person och har ingen juridisk bakgrund. Jag läste etnologi och **minoritetsstudier i Köpenhamn. Det är en jättebra utbildningsbakgrund, men på andra områden behöver vi som sagt mer expertis.

  • Det är förstås alltid det här problemet med för lite pengar. Jag är säker på att stora sektioner har samma problem, men jag tror att de har det lättare på så vis att de har en person som tar hand om ungdomsfrågor, en annan person som tar hand om något annat. Det är nog den största skillnaden mellan sektionerna.

  • Ett sätt att minska **det här problemet är att ta in praktikanter, universitetsstudenter som kommer och jobbar på volontär basis. Just nu hoppas vi på att få en praktikant som kan jobba med ungdomsfrågor, och hjälpa till att göra en ungdomsstrategi.

Vilken är den viktigaste frågan som ni jobbar med just nu?

  • SVAW-kampanjen (Stoppa Våldet Mot Kvinnor, reds anmärkning). Vi har också jobbat väldigt intensivt med Control Arms-kampanjen. Och med frågan om olagliga transporteringar av fångar, för det är relevant för Färöarna.

  • Diskriminering av HBT-personer är också en stor fråga, detta är otroligt vanligt på Färöarna. Både politiker och ”vanliga människor” har mycket fördomar. Men samtidigt ser jag att saker och ting börjar förändras, för det finns ändå mycket medvetenhet och många är väldigt stödjande och positiva, inklusive Amnesty naturligtvis. Det är en svår fråga, men så småningom kommer det att förändras.

  • Abortfrågan har också gett upphov till problem i Amnesty på Färöarna, eftersom det är en känslig fråga i vårt land. Vissa avslutade sitt medlemskap på grund av detta. Samtidigt blir andra medlemmar för att de tycker att det är en jättebra fråga.

Vad tycker du om ungdomskonferensen?

  • Det har varit väldigt inspirerande att vara omgiven av och träffa så många unga människor från olika länder och bakgrunder. Att de samlas för att de har detta intresse och tror på samma sak. Idag var det väldigt trevligt att höra de olika länderna berätta om sitt amnestyarbete. Det är främst ungdomsdelegater här tror jag, så jag är här lite grann i bakgrunden, lite diskret, lyssnar mest och får inspiration om hur vi kan organisera arbetet på Färöarna.

  • Jag tror att vi har en rätt bra uppfattning om vad vi kan göra nu, och det första steget är att göra en ungdomsstrategi själva nu. Det har varit jättetrevligt, folk är trevliga och väldigt öppna till sinnet. Det har också varit intressant och nyttigt att prata med andra ungdomssamordnare, vi samarbetar mycket med den danska sektionen som alltid är väldigt generösa mot oss. De ger oss ofta material, så vi inte behöver använda pengar till det. Vi försöker översätta det till färöiska för det mesta.

Vad tyckte du var höjdpunkten under helgen?

  • Definitivt Prideparaden. Det var en jättebra upplevelse. Och roligt att se att människor tycker om Amnesty och vad vi gör, de var väldigt positiva. Paraden var jätterolig!

Lycka till i framtiden.

  • Tack så mycket!

Text och bild: Marika Åkermalm, praktikant Amnesty Press och media

reportage | 2006-08-16