Har säkerheten ett pris?
reportage | 2006-12-12 |
Har EU:s kamp mot terrorismen ett pris i form av ett mindre öppet och mindre rättssäkert samhälle? Är det priset i så fall värt att betala?
Cecilia Malmström, Thomas Bodström, Robert Hårdh och Magnus Norell diskuterade EU:s arbete mot terrorism.
FOTO: Emelie Malmström
EU:s arbete mot terrorism startade inte, som man kanske kan tro, i och med attackerna i USA den 11 september 2001. Diskussionerna om hur unionen bäst ska bekämpa terrorism hade startat redan under 1990-talet, men händelserna den 11 september, och attackerna i Madrid 2004 och London 2005, ökade trycket på unionen att arbeta mot terrorism. Mycket har också genomförts: EU har antagit en definition av terrorism och skapat en "terrorlista" över grupper och individer som EU anser ha samröre med terrorism. Ett antal direktiv som ska hjälpa unionen att bekämpa terrorism har också antagits, till exempel om lagring av teletrafik. Nya direktiv och åtgärder diskuteras ständigt.
Men på rättssäkerhetens område har inte lika mycket hänt på EU-nivå. Hur ska man förhålla sig till avvägningen mellan kampen mot terrorism och de inskränkningar i rättsäkerhet och andra fri- och rättigheter som denna kamp kan innebära? Kommittén för EU-debatt, som under hösten haft just EU:s arbete mot terrorism som ett av sina teman, anordnade i slutet av november ett seminarium där dessa frågor diskuterades. Deltog gjorde EU-minister Cecilia Malmström (fp), Thomas Bodström (s), ordförande i justitieutskottet och före dette justitieminister, Robert Hårdh, generalsekreterare i Svenska Helsingforskommittén, samt Magnus Norell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). Moderator var Annika Ström Melin.
Hur ska EU-samarbetet se ut?
Thomas Bodström, ordförande i justitieutskottet, sade att det för närvarande inte händer så mycket på EU-nivå, eftersom det är alldeles för lätt att bromsa samarbetet. När det gäller det straffrättsliga och polisiära samarbetet har de enskilda medlemsländerna nämligen vetorätt. Sveriges regering vill inte att EU redan nu överger vetorätten, sade EU-minister Cecilia Malmström. Skälet är enligt henne att man inte vill föregripa den nu bordlagda EU-konstitutionen.
- Jag är tveksam till att redan idag överge vetorätten, sade Malmström. Det skulle innebära att man rotar i konstitutionen, och gör man det så faller den.
Det är framför allt EU-kommissionen som driver frågan om att EU-länderna ska övergå till att fatta majoritetsbeslut på det straffrättsliga och polisiära området. Möjligheten ges även i det nuvarande EU-fördraget, förutsatt att alla medlemsländer är överens om det, men som det ser ut nu är det bara fyra länder - Finland, Frankrike, Luxemburg och Spanien - som ställer sig positiva till att utnyttja den möjligheten.
Thomas Bodström var även han tveksam till att överge vetorätten i dagsläget. Såväl Bodström som Malmström var också tveksamma till det så kallade Prümfördraget, som är en överenskommelse mellan sju EU-länder om ökat polisiärt samarbete. Det ska underlätta informationsutbyte mellan olika länders polismyndigheter, i syfte att bekämpa terrorism, gränsöverskridande brottslighet och illegal invandring.
Tyskland, som tar över som ordförandeland i EU januari 2007, har undertecknat Prümfördraget, och skulle helst se att alla EU-länder ansluter sig. Om det inte går, överväger Tyskland att för första gången använda möjligheten till så kallat fördjupat samarbete. Detta innebär att de länder som så önskar går vidare inom ett särskilt område. Villkoren är dock strikta: ministerrådet (det vill säga alla medlemsländer) måste godkänna det, och EU-kommissionen måste konstatera att det gynnar EU-samarbetet. Minst åtta länder måste omfattas av det fördjupade samarbetet. I dagsläget har alltså sju länder skrivit under Prümfördraget, men sedan Finlands regering ställt sig positiv till att ansluta sig, kan ett fördjupat samarbete alltså bli möjligt.
I det förslag om ökat polissamarbete som EU-kommisionen lade fram i slutet av 2005, ges medlemsländerna tillgång till all polisiär information. I Prümfördraget är det länderna själva som avgöra vilken information de vill dela med sig av, vilket gör det till ett lockande alternativ. Kommittén för EU-debatt skriver í en artikel på sin hemsida att den svenska regeringen ställt sig positiv till fördraget. Men EU-minister Cecilia Malmström uttryckte vid seminariet en betydligt mer avvaktande hållning.
Vem garanterar rättssäkerheten?
Diskussioner om det polisiära och straffrättsliga samarbetet inom EU pågår alltså. Men hur är det med diskussionerna om rättssäkerheten?
- På detta område händer det inte lika mycket, erkände Cecilia Malmström. En EU-konstitution hade underlättat samarbetet och stärkt den demokratiska kontrollen.
EU har tillsatt en samordnare för kampen mot terrorism, Gijs de Vries. Varför finns inte en samordnare för intergritetsförsvar på EU-nivå, frågade en man ur publiken under den allmänna frågestund som avslutade seminariet.
- Varje förslag ska ta hänsyn till den personliga integriteten och rättssäkerheten - det ska inte vara något som sätts vid sidan om, sade Thomas Bodström.
- Om man har en särskild integritetssamordnare finn det risk att arbetet sker på olika spår. Integritets- och rättssäkerhetsfrågor ska integreras i arbetet hela tiden, sade Cecilia Malmström.
Robert Hårdh från Svenska Helsingforskommittén var kritisk mot hur EU arbetar med terroristbekämpning:
- Det är självklart att ett ökat samarbete krävs. Men dessvärre har man i det internationella samarbetet förutsatt att de stater som deltar har ett nationellt rättssäkert system, sade han.
Robert Hårdh varnade för att processen inom EU går för fort, och att få har överblick över allt som sker. Han ansåg också att det är nödvändigt med en diskussion om alla tvångsmedel, såsom buggning och lagring av teletrafik, verkligen är effektiva och nödvändiga.
- Det finns ingen som helst internationell forskning som visar på att buggning skulle vara ett effektivt verktyg, sade han. Ändå upprepas det som ett mantra av politikerna.
Magnus Norell forskar om terrorism vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Han var inne på samma linje som Robert Hårdh. Ledande företrädare för Interpol och Europol har gått ut och sagt att samarbetet inte fungerar, berättade Magnus Norell:
- Deras poäng var att det redan finns effektiva metoder. Men man tappar bort dessa i den flod av nya åtgärder som ständigt kommer.
Norell ansåg att man med de nya åtgärderna inte nödvändigtvis kommer åt de terrorister som verkligen är farliga:
- De flesta terrorister idag ingår inte i några organisationer, utan de möts ad hoc-mässigt. Problemet med de här listorna som EU och FN har är att man inte kommer åt rätt personer. De som är riktigt farliga är inte organiserade. Mönstret är att det inte finns något mönster, och detta problem kommer man inte åt genom att skapa nya strukturer för terrorbekämpning på EU-nivå. Om vi tittar bakåt tror jag att mycket av de metoder som vi redan har skulle gå att använda om vi tänker om.
När det gäller skillnaderna mellan hur USA och Europa hanterat kampen mot terrorismen, ansåg inte Magnus Norell att de är så stora.
- Europa är inte alls så sofistikerat som det utmålas. De befogenheter som till exempel en fransk polis har, är varje FBI-agents våta dröm, sade han. Att det skulle vara så mycket bättre i Europa är något som sägs av politiska skäl.
Problematiska företeelser
Alla debattörer var överens om att kampen mot terrorismen har haft en hel del problematiska inslag, till exempel USA:s Guantánamo-läger som Thomas Bodström beskrev som en "stor skandal". FN:s sanktionslista togs också upp.
- Vi driver på frågan att dessa personer [de som satts upp på sanktionslistan] ska kunna få saken prövad i nationell domstol, berättade Thomas Bodström. Det är en stor skandal - de har ingen rätt till materiell prövning, ingen advokat, ingen rättssäkerhet. Det undergräver kampen mot terrorismen. Vi ska självklart frysa tillgångarna för personer som ska begå brott, men det ska ske rättssäkert.
Moderatorn Annika Ström Melin påpekade att tanken på en nationell prövning för personerna på sanktionslistan skrämmer "FN-folk", då det skulle kunna underminera FN-systemet. Robert Hårdh sade:
- Även om det är ett FN-organ som infört detta, så måste vi protestera. Det är vårt ansvar.
Händelsen med de två terrormisstänkta egyptiska män som utlämnades från Sverige i december 2001 diskuterades också. TV 4-programmet "Kalla Fakta" kunde avslöja att utlämningen skett med hjälp av amerikanska agenter, som förde bort männen under förnedrande former. En av männen släpptes efter två år i fängelse i Egypten, den andra mannen sitter fortfarande fängslad. Ingen av dem har ställts inför rätta för något brott, och båda har vittnat om att de utsatts för tortyr i fängelset.
- Den svenska regeringen begick en oerhört grov kränkning mot två egyptiska medborgare. Detta får aldrig ske igen, sade Cecilia Malmström.
Thomas Bodström försvarare avvisningsbeslutet med att männen missbrukat den svenska asylrätten.
- Utvisningsbeslutet var rätt, men verkställningen var fel. Polisens arbete gick fel, och fel begicks på Bromma flygplats. Det var fel att släppa kontrollen.
Hanteringen av ärendet har fått skarp kritik från flera håll, bland annat från FN:s tortyrkommitté. Regeringen förlitade sig på så kallade "diplomatiska försäkringar" från Egypten på att männen inte skulle torteras.
- Vi kan inte förlita oss på att ett land som torterar sina medborgare inte ska göra det i just detta fall, sade Cecilia Malmström.
Thomas Bodström svarade:
- Vad ska man göra då, ska man vara skyddad bara för att man kommer innanför Sveriges gränser?
Robert Hårdh från Svenska Helsingforskommittén sade:
- Det handlar inte om att dessa två män missbrukade sin asylrätt. Det handlar om att den svenska regeringen grovt kränkte dessa mäns rätt att inte utsättas för tortyr.
Men Thomas Bodström stod fast vid att det var rätt att avvisa männen, trots tortyranklagelserna:
- Om Robert Hårdh hade den information som UD hade skulle han inte uttala sig så kategoriskt.
Läs mer:
Tidningen Pax temanummer om EU och terrorismen
Kommittén för EU-debatts sidor om EU:s arbete kring hot och säkerhet
"Skarp kritik i EU:s CIA-rapport" (AP-notis 29 november 2006)
"Förnyad kritik mot Sverige" (pressnotis 27 november 2006)
Jenny Sjöö Saers, Amnesty Press och media (praktikant)
reportage | 2006-12-12 |