När World Social Forum kom till Afrika

World Social Forum 2007 ägde rum i en
jättelik idrottsanläggning i utkanten av Nairobi.

För första gången har World Social Forum hållits i
Afrika. Omkring 50 000 personer kom till Kenyas
huvudstad Nairobi för fem dagar av seminarier och
manifestationer.

Ja, var börjar man, med fem soliga men tryckande och
långa dagar från klockan 08.30 till 20.30,
fullsmockade med seminarier, där åtminstone ett
hundratal pågick samtidigt?
Inte med 66-åriga Larissa från Global Fund For Women i
Kalifornien som blev överkörd på forumets första dag
för att hon tittade åt höger då hon gick över gatan
(Kenya har kvar mycket av det system kolonisatörerna,
britterna, införde på 1800-talet, däribland
vänstertrafik).
Inte med den arabiska/afrikanska liggande halvmånen
över det marockanska gnawa-bandet utanför det
franskspråkiga Afrikas tält.
Inte med den stora marschen från den katolska kyrkan i
slummen Baba Dogo upp till det nationella
sportkomplexet Kasarani där hela forumet ägde rum.
Inte med de indiska protesterna mot cokeization (något
som är en realitet även i Kenya där Coca-Cola har köpt
upp i stort varje lokal dryck).
Inte ens med 5-åriga Yasmine, ett av få, mycket få,
icke-kenyanska barn närvarande, som hjälpte mamma från
Malcolm X-Center i New York att fotografera!

Nej, man får lov att börja där det startade, med den
sydafrikanske biskopen Desmond Tutus avslutningstal på
det afrikansk-katolska forumet, tillika invigningstal
på världsforumet:
-- Dear sisters and brothers, we will never win the
war against terrorism as long as there are conditions
behind it!

World Social Forum är en öppen mötesplats för sociala
och kyrkliga rörelser, nätverk, föreningar och
organisationer som motsätter sig den rådande
världsordningen där neo-liberalism, kapitalism och
globala friahandelsavtal dominerar, såsom World
Economic Forum, som hålls varje år i Davos, har
skissat upp den. Forumet hölls för första gången i
Brasilien 2001.

Detta var den sjätte upplagan (det hölls inget 2003)
och för första gången hölls forumet i Afrika. Ryktet
vill göra gällande att att det är Europas tur nästa
år. Det beräknades komma 100 000 deltagare, men den
egentliga siffran slutade snarare på hälften. Det
berodde bland annat på att de kenyanska myndigheterna
nekade vissa länders deltagare visum. Det drabbade
exempelvis delegationer från Iran och Irak, men även
storheter som den landsflyktige tibetanske ledaren
Dalai Lama.

Det svenska deltagandet utgjordes av ABF, tankesmedjan
Agora, Olof Palme-centret och Dag Hammarsköld-fonden.
Den sistnämnda anordnade en välbesökt seminarieserie
med titeln ”What Next”, där Vandana Shiva från Indien
var en av paneldeltagarna, vilken handlade om så
kallade teknologiska tsunamis.
Huvudbudskapet var att teknik är politik och att de
rika ser tsunamin komma och surfar på dess vågkam
medan de fattiga drunknar i den. Det handlar inte om
storskalig teknologi, datorer och dylikt, utan om den
minsta diton: genmanipulation av sädesslag, grödor och
basproviant: nano-teknologi. Shiva hade självklart
invändningar mot denna nya teknik, och hon avslutade
sitt anförande på detta sätt:
-- Den enes mat är oftast den andres gift!

Vandana Shiva från Indien.

Det var andra gången Dag Hammarsköld-fonden deltog i
WSF och Niclas Hällström, huvudansvarig för
seminarierna, menade att det mesta varit tillfyllest,
men att organiseringen var klart blekare än i Porto
Alegre, Brasilien, 2005:
-- Ja, vi är nöjda, vi har genomfört vad vi ville. En
hel del nya frågor på dagordningen. Men det har varit
många krockar i programmet och IT har varit ett stort
problem.

De flesta svenskar kom dock från ABF och enligt
programansvarige Daniel Suhonen var den svenska
gruppen på 130 personer den största utomafrikanska.
ABF:s seminarium om gräsrotsrörelser över hela Kenya,
fast främst i Nairobi, med lite dans, lite teater,
lite tal, var intressant och upplyftande.
Alltifrån masai-kvinnan som berättade om kvinnornas
byprojekt att sälja boskap och bygga hus för pengarna,
hur det sakta men säkert ledde till avund men även
respekt från männen; till Robert, rappare i
kollektivet Ukoo Flani Mau-Mau, som talade om
hip-hopens betydelse i "Nairobbery", hur musiken kan
höja medvetenheten, stoltheten och hålla de unga,
oftast unga män, borta från kriminalitet.
Ukoo Flani Mau-Mau är Kenyas mest radikala och
revolutionära hip-hopkollektiv och ofta blir deras
låtar om livet i slummen bannlysta från radio och TV.
De driver ett projekt i en shantytown, Mathare, där en
grupp barn och ungdomar (alla är välkomna, såväl
gatubarn, föräldralösa och hiv-smittade) träffas varje
lördag för att med olika medlemmar i kollektivet lära
sig rappens rytm och rim, bas och beat, dans och den
samhälleliga situationen i slummen. Som Zakah, en av
ledarna, sade:
-- Vi gör det här för ungarna, för Kenyas framtid!

Amnesty då? Jo, Amnesty var också närvarande. Genom
det löst sammansatta nätverket Tukkomesha Unajisi
genomförde den kenyanska sektionen två gedigna
workshops på SVAW-temat (Stoppa våldet mot kvinnor),
där utsatta kvinnor - och de är många i Kenya - deltog
och där man diskuterade läkarvård och trauma och
problemen med att slutligen få de kenyanska
myndigheterna att anta "The Sexual Offences Act". En
sexualbrottslag måste emellertid också implementeras i
samhället, i praktiken, och dit var det ännu en lång
väg att vandra, det var deltagarna enstämmigt överens
om.

Självfallet var de afrikanska frågorna i fokus under
forumet. Förutom våldet mot kvinnor handlade många
seminarier om metoder att söka få stopp på den alltför
genomträngande kenyanska korruptionen inom politiken.
En annan stor lokal fråga var den gamla vanliga om en
kollektiv afrikansk skuldavskrivning för att på så
sätt låta nord och syd närma sig varandra.

Åhörare med ett tydligt budskap: glöm
inte slummens invånare vid forumet.

Sammanfattningsvis kan man säga att forumet var mycket
koncentrerat kring de fem dagarna och centrerat till
Kasarani Sports Complex men att alla marscher och
manifestationer, seminarier och debatter därigenom
endast blev ett spel för gallerierna, för de redan
invigda. Hade det varit mer utspritt över Nairobi hade
gensvaret förmodligen blivit kraftigare.

Därutöver att kyrkans närvaro - med alla dess samfund
- och vänsterns frånvaro - alla dessa Che-lookalikes -
var klar och tydlig. Den mest sålda drycken blev i
alla fall inte Coca-Cola, som i Porto Alegre, utan
lokalt kenyanskt vatten på flaska. Devisen "Act local,
think global!", fick därmed en bokstavlig innebörd.
Men om forumet var koncentrerat så var de deltagande
organisationernas hjärtefrågor desto mer spridda och
splittrade, så tillvida att konsensus om inte omöjligt
så åtminstone mycket svårligen kan infinna sig vid
mötets slut. Alla deltagare slöt nog dock upp bakom
forumets huvudparoll:
"Another World Is Possible!"

Text: Rikard Rehnbergh
Foto: Sandro Wennberg