Från Astrid Lindgren till Kina

reportage | 2007-10-01

Bokmässan 2007 med fokus på Estland och den estniska litteraturen är nu över. Totalt besökte 108 468 människor mässan och över 800 utställare befann sig på plats i Göteborg. Amnesty anordnade nio seminarier och en filmvisning. Några av ämnena vid årets mässa var HBT-personer, medieklimatet i Kina, Astrid Lindgren och Guantánamo.

Polen och Lettland - Hat och hot mot homo

De som deltog vid seminariet var Anders Hansson från Amnestys HBT-grupp, Cecilia Malmström, EU-minister i den svenska regeringen och Lise Bergh, generalsekreterare i Amnesty. Att vara öppet homosexuell i Polen och Lettland är svårt. 2005 och 2006 förhindrades pridefestivalen i Riga och situationen var liknande ut i Polen. 2007 ser situationen bättre ut eftersom pridefestivalen tilläts både i Warzawa och Riga.

Cecilia Malmström deltog i tåget i Warzawa i maj tillsammans med parlamentariker från andra europeiska länder. Hon var inbjuden av den polska arrangören och tackade ja då hon anser att HBT-frågor är viktiga rättgheter att kämpa för. Hon valde att delta för att visa sin solidaritet och menade att det inte räcker att bara prata om det utan man måste också agera. En del motdemonstrationer genomfördes mot pridetåget i Warzawa.
- I Riga där migrationsminister __Tobias Billström deltog var situationen värre då deltagarna i festivalen inte fick lämna parkområdet. Motdemonstrationerna var också fler där, sade Cecilia Malmström.

Cecilia Malmström berättade att hon deltog i pridetåget i Warzawa.

Lise Bergh betonade att HBT-frågor i allra högsta grad handlar om mänskliga rättigheter då bland annat yttrandefrihet och lika behandling ingår där. Hon sade också att det är viktigt att vid varje möte med de berörda regeringarna ta upp frågan.
- Vi måste kräva att regeringarna följer vad de har åtagit sig eftersom det finns EU-direktiv och stadgar som tar upp detta, sade Lise Bergh.

Lise Bergh, generalsekreterare i Amnesty, betonade att HBT-frågor i allra högsta grad handlar om mänskliga rättigheter.

I EU jobbar man för de grundläggande rättigheterna och det har föreslagits att HBT-frågor ska bli ett tema. Dessa frågor tas upp med de länder som förhandlar om EU-medlemskap och i förslaget till konstitution för EU har man också stärkt skyddet för HBT-personer.

Anders Hansson förklarade han vad han anser att den svenska regeringen kan göra:
- Det är viktigt att de berättar när något är fel och att man lyssnar på HBT-organisationer i de här länderna.

Cecilia Malmström påpekade att man alltid kan göra mer. Det är viktigt att på olika sätt ta upp frågorna och direkt påverka genom att prata med ministrar och ta upp frågorna på konferenser.
- Det är en fråga om mänskliga rättigheter, inte en propagandafråga, sade hon.

Astrid Lindgren – människorättskämpe före sin tid

På lördag morgon hölls ett seminarium för att lyfta fram Astrid som en människorättskämpe före sin tid. De som deltog vid seminariet var Lena Törnqvist, Astrid Lindgren-kännare och Lise Bergh, generalsekreterare på Amnesty.

Lena Törnqvist framhöll att Astrid ständigt ställde individen i centrum och att kärnan i hennes engagemang alltid var framtiden och hur vi behandlar våra barn. Astrid var alltid en medkännande människa och vaknade politiskt på 1930-talet. Under Andra världskriget reagerade hon starkt och förstod att man kan göra något. Lise Bergh fortsatte med att säga att Astrid var en person som tog ställning när det behövdes vilket tyvärr var alldeles för ofta.
- Hon engagerade sig för barns rättigheter redan 1945. Hon var före sin tid i och med att barnkonventionen kom först 1989, sade Lise Bergh.

Lena Törnqvist sade att Astrid hade civilkurage. När hon kände att något var fel så gjorde hon något åt det. Hon gick direkt på de som har makten och berättade vad hon tyckte var fel. Hon skrev vädjande brev till makthavare och själv fick Astrid ta emot mängder av brev. Hennes ambition var att svara på alla.
- Hon tog emot 50 000 till 75 000 brev och det är det största arkiv som någon har lämnat efter sig, sade Lena Törnqvist.

Astrid ställde ständigt individen i centrum, sade Lena Törnqvist.

Lise Bergh jämförde Astrids sätt att arbeta för individens rättigheter med hur Amnesty arbetar för mänskliga rättigheter, nämligen att individen själv har makten att förändra. Inom Amnesty kan medlemmarna ta ett aktivt ansvar. Precis som Amnesty arbetar med konkreta fall så var också Astrid konkret. Hon tog fram fakta och visade att precis såhär är det.
- Det är lättare för människor att ta till sig om man pratar om konkreta fall, sade Lise Bergh.

Astrid skrev om Pippi, Ronja och Madicken, starka flickor som tar plats och förändrar saker. Redan tidigt ruckade hon på könsmaktsordningen. Lena Törnqvist sade att Astrid ställde krav på kvinnor och att hon trodde på att de klarar av saker.

Guantánamo – folkrättens döda vinkel

På seminariet om Guantánamo deltog Maja Åberg och Ulf B Andersson från Amnesty samt Gösta Hultén, journalist och författare till boken Fånge på Guantánamo. Han var även ordförande för Guantánamogruppen som arbetade för att befria den svenske fången Mehdi Ghezali.

Guantánamo är en amerikansk flottbas på Kuba som sedan 2002 används som fångläger. De som sitter där är tillfångatagna i ”kriget mot terrorismen” och de betraktas som illegala kombatanter. Det är en ny benämning som innebär att de hamnar i ett illegalt limbo och de flesta har inte ställts inför rätta. Från början satt 700 till 800 personer där men majoriteten är frigivna idag. Ungefär 300 personer är kvar i fångenskap.
- Det finns en strategi hos amerikanarna. De släppte tidigt personer som hade medborgarskap i EU-länder, sade Maja Åberg.

Maja Åberg berättade att Amnesty tittat närmare på den kinesiska folkgruppen uigurer som sitter kvar på Guantánamo.

Hon berättade om en grupp fångar som Amnesty har tittat närmare på, nämligen uigurer. Fångarna som tillhör den kinesiska folkgruppen uigurer sitter kvar på Guantánamo år efter år trots att de är förklarade som ”cleared” av USA. Det innebär att de skulle kunna släppas eftersom de anses vara oskyldiga men att de inte släpps på grund av risk för att de kan utsättas för tortyr eller dödsstraff i Kina. USA vill heller inte ge dem uppehållstillstånd. USA har bett europeiska länder att ta emot de uiguriska flyktingarna men tillfrågade europeiska länder har hittills sagt nej.

Gösta Hultén sade att media och allmänheteten godtog Guantánamo från början då USA gick ut med att några av värdens farligaste terrorister satt där. När filmer som visade förnedringen av fångarna på flygplanen upptäcktes, ändrades omvärldens åsikter. Hela internationella samfundet vill nu stänga Guantánamo.
- Att USA säger att de försvarar folkrätten i Guantánamo är ett hyckleri, sade Gösta Hultén.

Gösta Hultén tror absolut att Guantánamo kommer att stängas.

Han berättade om arbetet för att få Mehdi Ghezali fri och kritiserade den svenska regeringen för att de inte tog fallet på allvar från början. Ghezali betraktades inte som svensk utan som en ”arabisk man med svensk passhandling”.
- Jag är övertygad att om regeringen handlat annorlunda redan när Ghezali greps i Pakistan så hade han sluppit komma till Guantánamo, sade Gösta Hultén.

Maja Åberg berättade om den tortyr som förekommer på Guantánamo. Trots att tortyr är helt förbjudet enligt folkrätten användes tortyrformer som temperaturväxlingar, ljud- och ljustortyr, sexuell tortyr och waterboarding. Det innebär att huvudet trycks ner under vatten tills man nästan drunknar.
- Detta är en fruktansvärd form av tortyr, sade hon.

Amnesty kräver att Guantánamo genast ska stängas och att fångarna ska släppas fria eller ställas inför rätta. Hultén sade att han absolut tror att Guantánamo kommer att stängas. Han menade att opinionen är viktig och att en ny administration efter Bush möjligen kan leda till att fånglägret på flottbasen stängs.

Media i mittens rike

På lördagen arrangerade Amnesty ett seminarium som handlade om det journalistiska klimatet i Kina. De som deltog vid seminariet var Maja Åberg från Amnesty och Emma Sjöström, kinaexpert från Amnestys Kina-samordning.

Seminariet inleddes med att ge en generell bild av situationen i Kina. Emma Sjöström berättade att bilden är relativt mörkt när det kommer till mänskliga rättigheter. Förbättringar har skett men annat har blivit sämre förklarade hon. Som exempel på förbättring nämnde hon den nya reform som innebär att högsta domstolen nu måste godkänna dödstraffsdomar. Det finns 68 brott som är belagda med dödstraff i Kina.

Under seminariet diskuterades mycket kring det förestående OS nästa år och följderna påpekades vara många och olika. Emma Sjöström sade att det finns konkreta negativa konsekvenser gällande mänskliga rättigheter.
- Folk har blivit tvångsförflyttade. Nu vill Kina rensa upp Peking inför OS och man använder strafformer mot arbetare så att staden ska få glänsa, sade hon.

Emma Sjöström sade även att hon snarare ser kortsiktiga lösningar utföras istället för långsiktiga, för att förbättra situationen. Hon tycker dock att det är bra att Kina fått mer ljus på sig och hoppas att OS ska göra det bättre. Då syftar hon till exempel på att media kommer att få full frihet innan och under OS. Utländsk media kan från 1 januari i år rapportera fritt från landet och den friheten kommer att gälla fram till 17 oktober 2008. Tidigare har man tvingats söka tillstånd för att rapportera men nu behöver man endast fråga de man vill intervjua.

Emma Sjöström berättade att Kina nu rensar upp i Peking inför OS.

Även om utländska journalister får viss frihet inför OS så poängterade Emma Sjöström några tidigare exempel där journalister utsatts för repressalier. Hon berättade om 25 journalister som under 2006 blivit trakasserade och hotade. Hon tog även upp BBC som följde upp ett fall där en student dog och på grund av det blev journalisterna arresterade och utslängda. Hon menade dock att det sällan blir allvarliga konsekvenser och att det är godtyckligt om vad som kan hända.

För att kontrollera de inhemska medierna i Kina berättade Emma Sjöström om det poängsystem som används.
- Media börjar på 12 poäng och därefter dras poäng av om man gör något fel. Problemet är att det är otydligt vad ett fel består i. Lagskrivningen är svår att förhålla sig till och i och med att man måste få tillstånd från myndigheter för att skriva om vissa saker så förhindras fri rapportering, sade hon.

Vad gäller de inhemska journalisterna så har situationen förvärrats. Inhemsk media får kontinuerligt listor över förbjudna ämnen att skriva om och detta kan handla om exempelvis Falungong, kritik mot kommunistpartiets maktmonopol eller korruptionen inom den högsta ledningen. Bryter man mot dessa förbud kan repressalier vara avsked, förföljelse, hot, eller i värsta fall fängelse. Emma Sjöström betonade faran med att bli fängslad. Förhållandena i fängelserna är fortfarande svåra och tortyr förekommer. Hon sade också att det kan vara farligt för de som blir intervjuade att bidra till rapporteringen. Hon nämnde ett exempel gällande protester mot ett dammbygge.
- En man blev misshandlad så att han blev förlamad, sade hon.

Med anledning av situationen i Burma så hoppas nu Amnesty att Kina ska ta sitt ansvar. Amnesty tar dock inte ställning till bojkott av OS utan vill istället använda OS som en plattform för att jobba med mänskliga rättigheter.
- Vi vill göra det bästa av att OS nu sker, sade Emma Sjöström.

Läs mer om Amnesty på bokmässan:

Läs mer: Europa inblandad i CIA:S kidnappningar (Amnesty Press 29 september)

Manifestation för Burmas folk (Amnesty Press 28 september)

Text och bild: Ida Lindström, Lisa Olsson

reportage | 2007-10-01