Rättvist mode
reportage | 2007-10-03 |
Om du vill lära dig hur du ska tänka som klädkonsument eller vad du kan göra för någon som sitter fängslad i Eritrea så var bokmässan rätta stället att vara på. Där hölls ett stort antal seminarier på Internationella Torget arrangerade av olika organisationer. Amnesty Press bevakade några av dem.
Kampanj för Dawit Isaak skapar uppmärksamhet
Journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i sex år i Eritrea utan varken rättegång eller åtal. Frågan vad man som enskild människa kan göra för att hjälpa togs upp på bokmässans sista dag.
- Varje liten handling spelar roll, sade Karolina Pontén från Amnesty.
Medverkande vid seminariet, som arrangerades av Silc, var även Johan Karlsson som är medförfattare till boken Dawit och Friheten och Erik Mellström som ligger bakom kampanjsajten FreeDawit.com. Erik Mellström berättade att han hörde talas om fallet med Dawit Isaak först två och ett halvt år efter att han hade fängslats. Han tyckte att det var konstigt att media inte skrev om fallet och började själv sprida information på Linköpings Universitet där han studerade. Han började med att sprida flygblad och efter ett tag byggde han sajten FreeDawit.com där man kan få information men även köpa tröjor, knappar och Johan Karlssons bok.
- Vi vill göra folk medvetna om fallet så att de sprider budskapet vidare. Vår förhoppning är att folk kommer att tycka att frågan är viktig om de själva har varit delaktiga, sade Erik Mellström.
Erik Mellström startade kampanjsajten ___FreeDawit.com___.
Karolina Pontén sade att kampanjen är ett moraliskt stöd för den fängslade. Amnesty arbetar med Blixtaktioner vilket innebär att mängder med brev skickas ut snabbt. I en tredjedel av dessa fall har det lett till en förbättring för den drabbade.
- Det är viktigt att ta ställning. En röd tröja betyder inget men tusentals gör det, sade Karolina Pontén och syftade på fredagens manifestation för Burmas folk.
Johan Karlsson sade att man på ett sätt kan säga att kampanjen för Dawit Isaak har varit misslyckad eftersom han fortfarande sitter fängslad. Men framgången är att kampanjen har gjort svenska folket medvetet om vem han är och vad som har hänt honom. Media skriver om fallet och frågan har kommit upp på den politiska dagordningen. Det har varit uppe på EU-nivå och samtal har förts med den eritreanske presidenten.
- Kampanjen har skapat mycket uppmärksamhet kring Dawit Isaak vilket kanske betyder att de eritreanska myndigheterna inte vågar göra vad som helst, sade Johan Karlsson.
Ett problem är att svenska UD har lagt locket på och nu för en tyst diplomati. Johan Karlsson menade att om det är tyst från politikerna så blir det tyst i media. Erik Mellström sade att de vill pressa på ytterligare för att den svenska regeringen ska göra mer. Varje vecka lämnas ett protestbrev, som flera organisationer står bakom, till Eritreas ambassad i Stockholm. Erik Mellström berättade att de ska starta en videouppmaning som lätt kan spridas tack vare internet.
- Vi ska spela in korta filmsnuttar där folk får skicka en hälsning till Dawit eller vädja till presidenten, sade han.
Karolina Pontén avslutade seminariet med att säga att det är viktigt att komma ihåg att Dawit Isaak inte är den enda samvetsfången i Eritrea.
- Jag hoppas att kampanjen för andra samvetsfångar fortsätter, sade hon.
Läs mer: Amnesty inför sexårsdagen av massgripandena i Eritrea (17 september)
Svårt att vara politiskt aktiv i Vitryssland
Under torsdagen arrangerades ett seminarium för att diskutera situationen för unga politiskt aktiva i Vitryssland. Situationen för de demokratiska krafterna i landet är svår. Kvinnor och män som förespråkar demokrati fänglas under konstiga omständigheter och regimen gör allt för att tysta de oppositionella rösterna.
De som deltog vid seminariet var Matilda Stålberg och Jonas Hillerström, som samarbetat med unga politiker i Vitryssland, samt Katja Markowskaya, internationell sekreterare för det största vitryska oppositionspartiet Belarusian Popular Front, vitryska folkfronten.
Seminariet inleddes med en kort introduktion till den politiska situationen i landet. Regimen utövar påtryckningar och staten har monopol på medierna. Demokratiska ickestatliga organisationer och oberoende medier trakasseras och stängs och trots en stark opposition så har regimen lyckats behålla makten. Människor som är medlemmar i ickestatliga organisationer grips och att dela ut flygblad anses redan det som att gå långt över gränsen.
- Det är farligt att vara journalist i Vitryssland. Det är en svår situation, president Lukasjenko gillar inte alls journalister och det är absolut omöjligt att köpa oberoende tidningar i affärer, sade Katja Markowskaya.
Jonas Hillerström pratade om den svåra situationen att kommunicera i landet. Att skriva ut ett par sidor text och vika ihop till en tidning är åtalbart påpekade han och kopiatorer anses som ett medel för att syssla med terror.
- De läser sms och avlyssnar samtal så det är en speciell miljö att arbeta i, sade han.
Vitryssland måste bli uppmärksammat, sade Jonas Hillerström. __Katja Markowskaya syns till höger.
Han fortsatte att berätta att man varken får sätta upp affischer eller foldrar. Han exemplifierade också rädslan över att vara rädd för att statliga myndigheter ska ta modemagasin som man bär med sig på flygplatsen, för att man inte ska sprida ”dumma” ideér. Likväl som tryckta medier är kontrollerat är också internet ett problem. Enligt regimen har internet tagit alltför stora proportioner i landet och kanske kommer man att släcka ner delar av nätet som anses regimkritiskt.
Under seminariet diskuterades också vad som kan göras för att förbättra situationen i Vitryssland. Hillerström berättade om det demokratiseringsprojekt som Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC) har. Han menade att mycket är vunnet om man arbetar både från gräsrötterna och den politiska nivån. Han sade också att det är viktigt att prata med människor eftersom att det fungerar.
- Utländska journalister och internationella samfundet kan hjälpa till. Vitryssland måste bli uppmärksammat, deras historia måste berättas, sade Jonas Hillerström.
Katja Markowskaya berättade om en europeisk marsch som ska hållas för att visa människorna i Vitryssland att hennes parti är för EU och att Vitryssland är ett europeiskt land som ska ha fria val och fria medier.
Avslutningsvis påpekades att Vitryssland har kommit närmre EU men att information, oberoende och demokratisk media är viktigt. Det finns hopp och tro hos befolkningen i Vitryssland men eftersom kontrollen över människorna är stor så råder även skepsis.
- Vitryssland får ej tas bort från agendan, poängterade Katja Markowskaya.
Läs mer: Journalistisk vardag i Minsk (Amnesty Press nr 2/2007)
Amnesty Press temasidor om Vitryssland mars 2006
Svenska klädföretag granskas
Rena kläder, som är ett internationellt nätverk av solidaritets-, kvinno-, ungdoms-, och fackliga organisationer presenterade under fredagen sin fjärde rapport om svenska klädföretags etikarbete. Vid seminariet deltog Malin Eriksson och Mats Wingborg från Rena Kläder.
Rena Kläder får sin information från intervjuer med personer från företag och de träffar även fackföreningar i olika länder. Seminariet inleddes med en beskrivning av hur förhållandena i klädindustrin ser ut. Det var en mörk bild som presenterades där sexuella trakasserier och diskriminering är vanligt förekommande. Mats Wingborg konstaterade att Kina har statligt fastställda minimilöner men att lönerna är så lågt satta att arbetarna tvingas arbeta övertid. Är man fackligt aktiv kan man bli avskedad och det pågår ständig diskriminering av kvinnor. Han sade även att 80 procent av de som arbetar i Kina saknar kontrakt.
Det har på senaste tiden skett en explosion av produkttillverkning och Mats Wingborg nämnde olika tillvägagångssätt för att komma till bukt med de problem som finns på företagen. Han menade att det är viktigt att informera om hur problemen ser ut, att anordna seminarier och genomföra aktioner. Han poängterade även att man som konsument kan ställa krav eftersom att många företag ofta lyssnar till sina konsumenter.
I sin nya rapport fokuserade Rena Kläder på tre företag, Fjällräven, Gudrun Sjödén och Polarn O. Pyret. Rena Kläder underkänner två av dem, Fjällräven och Gudrun Sjödén, då de vägrat svara på frågor gällande sitt etiska arbete.
- Det är oerhört anmärkningsvärt att de inte vill svara på några frågor, sade Mats Wingborg.
Det är viktigt att arbetarna kan påverka sin egen arbetssituation, sade Mats Wingborg.
När det gäller Fjällräven så vet man att de har stora fabriker i Kina. Man vet att Gudrun Sjödén har produktion förlagd i Kina, Indien och Europa. Mats Ringborg förklarade att de är väldigt noga med att korrekt rapportera vad företagen säger och att företagen har möjlighet att hela tiden kommentera i rapporten. Beskrivningarna är ordentligt genomförda påpekade han och tycker därför att det är konstigt att Fjällräven eller Gudrun Sjödén inte vill svara på frågorna.
- Att de inte vill svara säger mig att villkoren inte är bra och att de inte haft några kontrolleringssystem för leverantörerna, sade han.
Malin Eriksson fortsatte med att poängtera att det är ovanligt att företag inte vill svara på deras frågor. Hon menade att Fjällräven och Gundrun Sjödén går bakåt istället för framåt.
- De marknadsför sig med att de tar hänsyn till etik och miljö men det är svårt att veta om de uppfyller detta. Att de inte vill prata med oss säger ganska mycket, sade hon.
Malin Eriksson uppmanade klädkonsumenter att vara kritiska.
I rapporten kritiseras Polarn O. Pyret för att ha anslutit sig till Business Social Compliance Initiative (BSCI), som jobbar med affärsservice till medlemsföretag.
- BSCI har ett slutet system och när de kontrollerar leverantörer för sina företagsmedlemmar finns inga oberoende rapporter som kan verifiera att uppgifterna stämmer, sade Mats Wingborg.
Han rekommenderade Polarn O. Pyret att fokusera mer på rätten till organisering och att de tillsammans med fackliga organisationer bör informera arbetarna. Han poängterade att arbetarna måste kunna påverka sin egen arbetssituation.
Ett första viktigt steg är att förtag formulerar uppförandekoder och många företag har det, sade Malin Eriksson. Hon menade dock att uppförandekoder bara är ord på ett papper och därmed har sina begränsningar.
- Påtryckningsmedel är ett viktigt kampanjverktyg för oss. Det är viktigt att sätta press på regeringar i länderna men också på företagen, sade hon.
Hon uppmanade också konsumenter att vara kritiska, att ställa frågor och att inte ge sig förrän man får riktiga svar.
På lördagen genomfördes en modevisning av Röda Korsets ungdomsförbund. Där gav de tips på rättvist mode.
Läs mer om Amnesty och bokmässan:
Från Astrid Lindgren till Kina (Amnesty Press 1 oktober)
Europa inblandad i CIA:s kidnappningar (Amnesty Press 29 september)
Manifestation för Burmas folk (Amnesty Press 28 september)
Text och bild: Lisa Olsson, Ida Lindström
reportage | 2007-10-03 |