Ny chans för demokrati i Pakistan

Militärdiktaturen i Pakistan har nått sitt slut. Valet i februari blev en stor förlust för presidenten Pervez Musharraf, för hans allierade och för islamisterna. Men vad innebär detta i verkligheten? Och är Pakistan på väg mot stabilitet? Amnesty Press har träffat Ghulam Hussain som är en avhoppare från PPP, det pakistanska folkpartiet, och före detta minister i PPP under Zulfikar Ali Bhuttos tid. Enligt Ghulam Hussain är ett slut på politiska allianser baserade på stam och släkttillhörighet, etnisk och religiös tillhörighet en förutsättning för att Pakistan ska bli en stabil, demokratisk rättsstat.

• Dragkampen mellan å ena sidan religiösa och liberala agendor och å andra sidan demokratiska och militära agendor har kostat allt för många oskyldiga liv, säger Ghulam Hussain.
  Enligt honom måste de demokratiska krafterna enas för att det ska bli någon förändring i Pakistan. Pakistansk demokrati är som Ghulam Hussain antyder, en sorts valfri feodalism. Partiledarna nominerar sina allianser och vänner och deras bönder röstar sedan in dem i parliamentet.

I februari i år röstade det pakistanska folket fram en koalitionsregering bestående av Bhuttos PPP och Nawal Sharifs PMN-L (muslimska förbundet). Både Sharif och Benazir Bhutto hade varit i exil, men återvände till Pakistan under hösten förra året. Den 15 december upphävdes undantagstillståndet och valrörelsen satte fart. Den 27 december dog Benazir Bhutto i samband med ett attentat i Rawalpindi.

Efter en del interna konflikter i PPP valdes en bundsförvant till Benazir Bhuttos änkling till premiärminster. I många år har Bhuttos största politiska rival varit Nawaz Sharif som PPP nu valde att bilda en koalitionsregering med. Benazir Bhutto hade även politiska rivaler i sin egen familj. Hennes mördade bror Murtaza Bhutto var en av hennes främsta politiska rivaler.
Murtaza Bhuttos änka, Ghinwa Bhutto, leder partiet PPP- SB och Ghulam Hussain är vice ordförande i detta parti. Ghulam Hussain, som är 72 år gammal och äldre än själva staten Pakistan, berättar att han fortfarande lever för politiken.
- Jag har sett Pakistan bli självständigt från det brittiska styret, förstöras av inhemska krafter och återhämta sig tack vare en stark folkvilja, säger Ghulam Hussain.

Dr Ghulam inför resan hem till Pakistan och den fortsatta kampen för demokrati.

Som nyutexaminerad läkare från King Edward College i Lahore återvände Ghulam Hussain till sin hemstad Jhelum för att starta en egen läkarklinik. Året var 1977.
- Det var den första kliniken i sitt slag, vi hjälpte bönderna att inte bli orättvist behandlade av de feodala herrarna.
Hussain berättar att man lyssnade på honom eftersom han var den ende utbildade läkaren i staden då.

Insikten om de feodala herrarnas orättvisor mot bönderna och den utbredda strafffriheten gjorde att Hussain startade ett råd för bönderna. Snart blev han blev välkänd i norra Punjab. Han berättar att Zulfikar Ali Bhutto själv uppmanade honom att han ställa upp i val i sitt distrikt. Och det gjorde han.
- När jag ställde upp i valet 1983 för mitt distrikt Jhelum, som ligger norr om Punjab, var PPP:s paroll ”bröd, kläder och hem till alla”. Det som gör mig ledsen idag är att vi fortfarande använder oss av samma paroll. Knappast något har förändrats för de mest utsatta i Pakistan, säger han.

Ghulam Hussain hyser stor respekt för Zulfikar Ali Bhutto, grundaren av PPP och den första demokratiskt valda premiärminstern i Pakistan. Under Zulfikar Ali Bhuttos regering var Ghulam Hussain järnvägsminister, federal minister och parlamentsledamot för PPP.
- Bara några månder efter jag utsätts till federal minister avrättades Zulfikar Ali Bhutto av general Zia ul-Haq som hade stöd från USA, berättar han. 1979 fänglades alla nyckelpersoner i PPP och jag var en av dem.
- Jag satt i fängelse i fem år medan min fru tog hand om våra fem barn, säger Ghulam Hussain. Allt detta ledde till att jag och min familj till slut hamnade i Sverige.

Resan till Sverige var inte enkel. Ghulam Hussain berättar att det började med han i fängelset fick besked om att han skulle friges och att han behövde lämna Pakistan. Tillsammans med 92 andra politiska fångar gick han ombord på ett plan.
- Jag visste inte var vi var på väg. Jag var trött och svag, berättar han.

Planet han gick ombord på kapades av okända maskerade män som krävde att de politiska fångarna friades. Efter en veckas kapardrama och en mördad diplomat på planet frigavs alla PPP- politikerna och släpptes av i Syriens huvudstad Damaskus. Ghulam Hussain sökte asyl och hamnade 1982 i Sverige.
- Jag har offrat mer än halva mitt liv för politiken i Pakistan och jag är villig att göra så mycket jag fortfarande kan, säger Ghulam Hussain. Det är därför jag valde att inte stanna i Sverige och åkte tillbaka första gången det blev ett slut på militärdiktaturen.

Ghulam Hussain frias tillsammans med 92 pakistanska politiska fångar i Aleppo i Syrien 1981.

General Zia ul-Haq dog 1988 i en mystisk flygplanskrasch tillsammans med Arnold Lewis Raphel som var USA:s dåvarande ambassadör i Pakistan. Detta ledde till att både Benazir Bhutto och Ghulam Hussain kunde återvända till Pakistan. Skillnaden för Ghulam Hussain var att Benazir inte samarbetade med de politiska ledarna från sin fars regering.
- Benazir gav vika för militären och islamisternas påtryckningar och valde att samarbeta med dem, poängterar Ghulam Hussain.
Enligt honom var detta ett allvarligt felsteg för Pakistans fortsatta demokratiska utveckling och ett bakslag mot det demokratiska frö som hennes far och hans bundsförvanter offrat sig för.

Zia ul-Haqs död blev slutet på elva års militärstyre och i november 1988 vann Benazir Bhuto valet. Hon avsattes som premiäminister 1990, men återkom 1993-96. I oktober 1999 tog general Pervez Musharraf makten i en militärkupp.

Ghulam Hussain berättar att han är på väg till Islamabad i hopp om att försöka förena sitt och Ghinwa Bhuttos parti PPP-SB med PPP. Han anser att de demokratiska krafterna i Pakistan måste begrava sina konflikter och enas.
- Det finns många som säger att Pakistan inte är redo för demokrati. Att de islamistiska och feodala strukturerna är för djupt ingrodda i samhället. Trots de många problemen och orättvisor som finns i Pakistan och trots att den nuvarande regeringen inte är felfri finns det för mig inget bättre alternativ än folkstyre för att organisera samhället – makten måste komma från folket om Pakistan någonsin ska bli en rättsstat.
För Ghulam Hussain är det hoppfullt att den demokratiska processen nu åter är igång

Text och bild: Javeria Rizvi

Fotnot: I mars 2008 utsågs Yusuf Raza Gillani från PPP till premiärminister. Den 13 maj meddelade Nawaz Sharif att hans parti PML-N lämnar regeringen. PPP tonade ned sprickan och uttryckte en förhoppning om att PML-N skulle återinträda i regeringen. Konflikten handlar om hur de domare som avskedades av president Musharraf i samband med undantagstillståndet ska återinsättas.
Den 21 maj tillkännagav regeringen att ett fredsavtal slutits med Maulana Fazlullah s islamistiska grupp i Swat i nordvästra Pakistan.
Den 20 maj återupptogs fredssamtal med Indien, där bland annat en fångutväxling diskuterades.