Killnorm och manlighet- kan grabbarna kliva ur lådan?

Under onsdagskvällen den 10 juni bjöds det på förhandsvisning av Projekt Killnorm, ett samarbete mellan Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Män för jämställdhet och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund med Amnesty som samverkanspartner. Samarbetsprojektet är en informations-och utbildningssatsning med fokus på förebyggande arbete mot våld där man ämnar bryta kopplingen mellan män och våldshandlingar. Gästerna fick bland annat se sju filmklipp ur diskussionsmaterialet och roades av teatergruppen Lacrimosa.

I onsdags kväll gick man för första gången ut offentligt och berättade om arbetet kring Projekt Killnorm och visade upp filmer som är tänkta att användas som bland annat diskussionsunderlag i skolor. Projektet är nu inne i slutskedet av år ett av tre och mycket kretsade kring att arrangörerna ville ha feedback med tips och kritik kring projektet. Kvällen gick av stapeln på Scen Gavelius på Söder i Stockholm med vegetarisk buffé följt av ett panelsamtal om projektet med Maja Åberg, lobbysamordnare på Amnesty, som moderator. I panelen fanns representanter från alla samarbetsparners; Carina Ohlsson, ordförande i Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, SKR, Gunilla Westny, ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS samt Tomas Wetterberg, ordförande i Män för Jämställdhet, MFJ.

• Hur ser ni på era organisationers ingångar i Projekt Killnorm? frågade Maja Åberg inledningsvis.Varför är det här samarbetet och projektet intressant?
• När vi ser hur mycket våld barn och kvinnor utsätts för märker vi att våldet ökar år för år. Vi har insett att man måste jobba förebyggande, sade Carina Ohlsson. Man måste sätta fokus på förövaren.
• För att göra något åt problemet med våld mot kvinnor så måste man jobba förebyggade i låga åldrar, instämde Gunilla Westny. Vi på kvinnojourerna har alltid jobbat förebyggande.
• Samarbetspartners är viktigt för att lyckas med detta. Vi behöver nätverka för att nå ut till fler, samarbeta med fackförbund och andra, fortsatte Carina Ohlsson.

Maja Åberg (till vänster) samtalar med Gunilla Westny, Carina Ohlsson och Tomas Wetterberg om samarbetet i Projekt Killnorm.

• Vi på Män för jämställdhet jobbar främst med våldsfrågor och diskuterar mans-och killnormer, hur vi blir män, förklarade Tomas Wetterberg. Det handlar om att få män att förstå att vi är del av problemet som feminister talar om. Då är det fullt naturligt att vi jobbar tillsammans med kvinnojourerna.
• Hur tror ni att ni kommer att kunna använda materialet som tagits fram (filmerna) i ert förebyggande arbete? undrade Maja Åberg.
• Jag tror att det kommer bli användbart i diskussioner, när man pratar om livsstilsfrågor och jämställdhet, sade Carina Ohlsson. Det är också viktigt att hitta otraditionella grupper och nya samarbetsparners. I det här samarbetet kan vi bjuda varandra på våra nätverk och utbyta kunskap.
• Vi kommer också att använda det som diskussionunderlag, fortsatte Tomas Wetterberg. Det är viktigt för män att prata om detta frågor och jag ser framemot att jobba med den här kampanjen.
• Vilka frågor möter ni då när ni är ute och pratar i skolor och med vuxna om jämställdhet? frågade Maja Åberg.
• Vi får mycket funderingar kring vad som är maskulinitet och hur vi skapar kön, sade Tomas Wetterberg. Vi frågar oss vad det är för maskulinitet vi upprätthåller och hur vi kan bryta oss ur det. Det förekommer mycket resonemang kring hur man hanterar olika situationer och till exempel vågar säga att man inte ställer sig bakom vissa skämt. Då är det bra att känna att man har stöd av andra- det blir något av en befrielserörelse!
• Efter alla dessa år förstår jag fortfarande inte varför detta är så provocerande, hoppade Gunilla Westny in. Män blir ofta uppprörda när man pratar om mäns våld mot kvinnor. De påpekar att det även förekommer att kvinnor slår sina män och undrar varför kvinnan inte bara lämnar mannen som slår. Tankarna kring det här har faktiskt inte förändrats så mycket och det är därför det här arbetet är så superviktigt.
• När man pratar om jämställdhet får man ofta reaktioner från män som ”får vi inte vara som vi alltid har varit?”, fortsatte Tomas Wetterberg.
• Det är också en myt att vi inte skulle tycka om män på kvinnojouren, påpekade Gunilla Westny. Anledningen till att vi inte har män i jourerna är att det är de utsatta kvinnornas önskemål. Många kvinnor som blivit slagna eller våldtagna vill inte prata med en man det första de gör.
• Vad gäller det här samarbetet så behöver man diskutera kön och jämställdhet med andra kunniga människor. Vårt syfte är ju att genom opinionsbildning främja kvinnofrid, sade Tomas Wetterberg. Inom polisen och samhällstjänsten jobbar man med män efter att de har slagit och inte förebyggande. Men man måste komma ihåg att pojkar möter våldet oerhört tidigt, redan i förskolan.
• Det här samarbetet kommer att bli mycket spännande. Man känner sig starkare när man är många, tyckte Gunilla Westny. Det är en vändpunkt.

Per Östberg från projektledningen förklarade syftet med filmmaterialet.

Efter panelsamtalet visade Per Östberg och Karolin Röcklinger från projektledningen upp sju kortfilmer som tagits fram kring temat killnorm. Per Östberg började med att förklara projektets målsättning:
- Vårt syfte har varit att skapa ett material med fokus på att bryta kopplingen mellan män och våld, förklarade han. Vår målgrupp är åldern 13-25 i skolåldern. De filmer vi visar upp idag är inte färdiga utan ”work in progress”, men tanken är att det slutliga materialet kommer att bestå av omkring 20 kortfilmer med tips och tankar kring hur man kan jobba med de här frågorna, det vill säga jämställdhet och killnormen.
Karolin Röcklinger fortsatte med att förklara det så kallade ”lådkonceptet” som används i filmerna:
- Från början hette projektet ”box”, förklarade hon. Vi försökte hitta ett sätta att visualisera vad normer gör med oss, och vi använde oss av en låda för att symbolisera killnormen. Vad händer när man står i lådan, alltså håller sig inom normen och vad händer när man kliver ur lådan? Vad finns det för möjligheter? Varför är det otäckt?
I den första filmen framkom konceptet tydligt med en kille som byggde in sig i en stor låda med hjälp av en rad mindre lådor märkta med ord som symboliserade killnormen; modig, kåt, aggressiv, hårig och liknande.

Karolin Röcklinger gick igenom "lådkonceptet" med publiken.

• Filmerna är bara en del av arbetet, poängterade Per Östberg. Men de är ett tydligt resultat som är till för att hjälpa upp projektets pedagogiska aspekter.
  Efter att ha visat fler filmer, där några var av mer allvarlig karaktär och andra lockade till skratt från publiken förklarade Karolin Röcklinger hur man tänkt kring arbetet med filmerna.
• Som ni ser är det olika atmosfär och anda i klippen, men vi har hela tiden utgått ifrån tre pelare. De är tanken om möjlighet till förändring (att man ska kunna kliva ur sin låda) och göra något annorlunda, att satsa på egen reflektion kring varför/varför inte filmerna påverkar en själv och slutligen vad vi kallar ”intersektionell intention” där man siktar på att deltagarna själva ska få definiera sin vardag och först därefter blicka ut i samhället. Övningarna kommer att bestå av en blandning av drama- och diskussionsövningar.

Man använde lådor för att symbolisera de normer som killar lever inom.

När filmvisningen avslutats kom teatergruppen Lacrimosa upp på scenen med sina egna humoristiska illustrationer kring killnormen. Det första uppträdandet var med två herrar som undervisade i manlighet; hur man står manligt och kramas manligt och vilka typer av intressen och beteenden som passar in i mansnormen. Detta följdes av en scen där man tydliggjorde projektets lådkoncept, varför det känns otryggt att lämna sin låda och gå utanför killnormen. Speciellt den andra sketchen som avslutades med att skådespelarna dansade omkring i sina lådor till ljudet av ”Living in a box” (av gruppen med samma namn) verkade mycket uppskattad av åskådarna.

Efter panelsamtal, filmvisning och uppträdande bjöds det på kvällsfika.

Efter panelsamtal, filmvisning och uppträdande dukades det upp kvällsfika med kaffe och tårta där gästerna hade chans att mingla och diskutera projektet och filmerna med projektledningen. Målsättningen är att ha materialet färdigställt till hösten 2010 och därefter kan vi kanske börja förvänta oss ytterligare diskussion och ett ökat ifrågasättande av kill-och mansnormen i dagens samhälle.

Text och foto: Louise Sundström