Här lär sig barnen säga Stopp!

Ryktet om en dockteater har nått barnen i byn Chulucanas i Peru. Vattenpölarna på den grå betongplanen skakas av barnfötter som snabbt springer fram. Förväntansfullt sätter de sig på färgglada plaststolar framför den provisoriskt uppbyggda teatern.

Byn Chulucanas i norra Peru är en typisk peruansk by. I mitten av byn finns ett torg där invånarna samlas för att umgås. Byn består av små låga hus, åsnor på gatan och en stor marknad där all mat inhandlas. Men i den normala vardagen ingår precis som i övriga byar i Peru, att det finns barn som utnyttjas sexuellt av släktingar, bekanta eller genom prostitution.

Den lilla teatern på fotbollsplanen är uppbyggd av en grupp från kyrkan ”Casa de Oracion”. I fem år har de jobbat för att minska sexuella övergrepp på barn. Deras projekt heter ”Pare, pare” (”Stopp, stopp”) och Mary Alvarado är ledare och organisatör.
- Hej alla barn, mår ni bra? ropar Mary glatt i mikrofonen.
- JA! svarar barnen i kör.
Efter en lek tillsammans tar Mary Alvarado fram en stor bild som visar en tecknad flickas nakna kropp. Med självklar röst frågar Mary om barnen vet vilka delar på kroppen som är privata, som ingen annan får röra än en själv. Det blir först tyst några sekunder, sedan utbrister en flicka:
- Brösten!
- Ja, alldeles rätt, vad har vi mer för ställen? frågar Mary barnen.
Tillsammans kommer de fram till att brösten, vaginan och rumpan är ställen som ingen annan människa får röra.

Mary Alvarado (till höger) visar upp en bild på en flickas kropp och går igenom de delar som är privata.

Sexuellt utnyttjande av barn sker oftast inom familjen eller av bekanta till barnet. Riskerna för fysiska skador och överföring av smittsamma sjukdomar är stora men det kan också bli psykologiska följder som följer barnet genom hela livet. Vanligt är depression, post-traumatisk stress, ångest, ätstörningar och dåligt självförtroende.

Programmet som gruppen i Culucanas spelar upp syftar till att ge barnen självförtroende och lära dem att säga stopp när vuxna rör vid deras kroppar på ett otillåtet sätt.
- När vi började åka runt på skolor, allmänna platser och kyrkor var vi inte välkomna. Ämnet var tabu och skamligt, många föräldrar kände sig förolämpade och ville inte lyssna, säger Mary.
Men med tiden har inställningen ändrats berättar hon. Totalt har de nu nått ut till cirka 7 000 barn och 800 föräldrar.
- Det är svårt att veta hur många barn vi har hjälpt. Men ofta kommer det fram barn efter föreställningen och berättar att de blir utnyttjade. Vi försöker då tillsammans med psykolog arbeta med deras föräldrar för att förbättra situationen, säger Mary.

- Vår dröm är att utveckla förställningen till mer nära träffar, där vi möter samma barn kanske tio gånger för att lära känna dem bättre så att de vågar öppna upp sig för oss, säger Mary Alvarado__.

Projektet i Chulucanas är lokalt och bygger på volontärarbete, men det finns även nationellt arbete mot sexuellt våld mot barn. I huvudstaden Lima jobbar Rut Feuk, 31 år, som enda svensk på FN-organet Unicef. Hon jobbar dagligen med barnskyddsfrågor och ser att fallen av barn som drabbas av sexuellt våld ökar varje år. Men den ökningen beror främst på att fler fall rapporteras, inte på att det ökar generellt.
- Befolkningen går oftare till polisen och anmäler och myndigheterna går vidare med fallen till juridisk nivå, säger Rut Feuk.

Hur många barn som drabbas är svårt att säga eftersom problemet ofta ligger dolt inom familjerna. År 2007 rapporterades 25 806 fall av barn i Peru som fallit offer för sexuellt våld, men det är bara toppen av ett isberg säger Rut Feuk:
- Peru har bra lagstiftning, det svåra är att upptäcka fallen och hur man sedan hjälper de barn som blivit drabbade, säger hon.
Unicef i Peru jobbar tillsammans med regeringen för att minska det sexuella våldet mot barn. Det gör de bland annat genom förebyggande arbete på skolor och bland befolkningen.
- Det finns för lite kunskap. I vissa områden i Peru har det nästan blivit normaliserat med sexuellt våld mot barn, eftersom det händer så ofta, säger Rut Feuk. Men vi ser en otrolig skillnad mellan Peru nu och för fem år sedan. Då talade ingen om problemet, i dag har sju ministerier problemet på sin agenda.

För kyrkan i Chulucanas som jobbar med problemet är det största bekymret pengar. För att dra igång projektet fick de bidrag men det har minskat genom åren.
- Det är mycket hårt jobb utan någon ersättning, men det här är det bästa jag vet! Det finns så många barn som lider, även om vi inte kan hjälpa alla så känns det bra att kunna hjälpa några av dem i alla fall, säger Mary Alvarado.

Teaterföreställningen riktar sig till barn i åldern 6 – 14 år men är öppen för alla som är nyfikna.

På fotbollsplanen vid den lilla teatern har nu den manliga ledaren Aldo Timoteo tagit över mikrofonen. Han visar en bild av en naken pojke.
- Ser ni pojkens lilla lilla penis, nästan lika liten som fågeln där uppe, säger han och pekar upp mot himlen och barnen kiknar av skratt.
- Pojkens penis, testiklar och rumpa får INGEN annan röra, säger han.
Ricardo sätter på den lilla bandspelaren och hög burkig musik strömmar ur högtalarna. Tillsammans sjunger de låten ”Pare, pare” med barnen.

”Pare, pare” (svensk översättning)
Tänk innan du handlar, tala med en person med förtroende, kom ihåg att din kropp är en skapelse av Gud, och undvik utnyttjarna. Ge mig ett P, ge mig ett A, ge mig ett R, ge mig ett E, vad blir det, Pare, Pare!

När musiken tystnar och ledarna tackar för sig är det inte bara barnen som sitter som publik. I bakgrunden sitter tonåringar och vuxna lutade mot träd, uppflugna på fotbollsmål och på mototaxis och tittar på den främmande föreställningen som dök upp i deras kvarter.

• Det är bland det svåraste som finns att förändra attityder, det är svårt och det tar tid, men vi vet att det går, säger Rut Feuk.

Text och bild: Sara Pettersson