Banbrytande rättegång mot Röda khmerernas ledare

reportage | 2010-09-17

Mer än 30 år efter Röda khmerernas fall kom den första domen i rättegången om människorättsbrott under Pol Pot-regimen i Kambodja. I juli dömdes fängelsechefen ”Duch” till 30 års fängelse.
- Det är oerhört betydelsefullt att en kommunistregim för första gången prövas i en internationell domstol, säger Henri Locard, historiker vid Universitetet i Pnomh Phenh. Men Duch borde ha fått ett lägre straff. Amnesty Press träffade Henri Locard när han besökte Stockholm i början av september.

Kaing Guek Eav, känd under namnet Duch, har blivit en symbol för Pol Pot-regimens obeskrivliga grymhet. Han var chef för det ökända fängelset S-21 och därmed ansvarig för tortyr och mord på över 14 000 fångar. Den 26 juli i år dömdes han till 30 års fängelse för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Historieprofessorn Henri Locard var på plats under flera av utfrågningarna av Duch i den FN-stödda tribunalen i Kambodjas huvudstad Pnomh Phenh:
- Duch har varit öppen, han har erkänt sig skyldig och valt att berätta. Hans vittnesmål ger en väsentlig och sällsynt inblick i det förtryck och den grymhet som präglat 1900-talets kommunistregimer och som antagligen är en realitet i Nordkorea idag.

Henri Locard forskar om perioden 1975-1979 i Kambodjas historia. Foto: Anna Dahlqvist

Henri Locard forskar sedan många år tillbaka om den period mellan 1975 och 1979 då Röda khmererna styrde Kambodja. Han har skrivit den internationellt uppmärksammade boken ”Pol Pot´s little red book. The sayings of Angkar” - en analys av ideologin bakom Röda khemerernas talesätt och slogans. När jag möter honom är han i Sverige för en konferens och passar samtidigt på att hålla ett par föredrag om sin forskning.

För professor Locard är likheten mellan Pol Pots styre och andra kommunistregimer viktig. Pol Pots dödande, från utplåningen av den tidigare styrande eliten till utrensningarna i de egna leden, följer samma modell som i Stalins Sovjet och Maos Kina. Men Stalin, Mao och deras bundsförvanter kan inte ställas inför rätta, något som gör den här rättegången särskilt betydelsefull, anser Henri Locard.
Han poängterar att det är första gången en kommuniststats människorättsbrott prövas internationellt.

  • Det här är extremt viktig, säger han. Jag är både förvånad och besviken att rättegången än så länge fått så lite uppmärksamhet internationellt, särskilt i Europa.

Samtidigt finns det skillnader mellan Pol Pots Kambodja och stater som Maos Kina och Stalins Sovjet. Den mest uppenbara är tempot i samhällsomdaningen.
- Röda khmererna ville gå tio gånger snabbare fram än andra kommuniststater. De ville bli först med att lyckas skapa den perfekta kommuniststaten. Därför var de också mer radikala, konstaterar Henri Locard.

Hur många som dog under Pol Pots styre från april 1975 till januari 1979 är inte säkerställt men en vanlig uppskattning ligger på omkring 1,7 miljoner människor, ungefär en fjärdedel av Kambodjas dåvarande befolkning. De flesta dog av svält och sjukdomar i samband med Röda khmerernas gigantiska kollektiviseringsexperiment. Hundratusentals människor som identifierades som statens fiender avrättades summariskt och många utsattes för plågsam tortyr.

Domen mot Duch är bara början på en lång process. Förutom att Duchs dom är överklagad av båda parter, så väntar fyra fångar av en helt annan rang på rättegång. Tre av dem; Nuon Chea, Ieng Sary och Khieu Sampan, tillhörde det absoluta toppskiktet i Röda khmerernas ledning. Pol Pot själv dog 1998 efter att ha avsatts av sin egen rörelse och dömts till livstids husarrest. Den fjärde som nu ska ställas inför är rätta är Ieng Thirith. Hon var socialminister under Röda khmerernas styre. De kan alla räkna med långa fängelsestraff för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser, massmord, mord, tortyr och religiös förföljelse.
- Men jag har inte så stora förväntningar på dessa fyra. Till skillnad från Duch nekar de till brott och de samarbetar inte med domstolen, säger Henri Locard.

Offer och anhöriga kan knappast räkna med några erkännanden eller efterlängtade förklaringar från Pol Pots närmaste som det ser ut just nu.
- Därför borde Duch ha fått ett mildare straff, för att motivera de andra fyra att prata, säger Henri Locard.

Det är en mycket kontroversiell åsikt och där skiljer dig den vetgiriga historieprofessorn från de många anhöriga som söker någon form av rättvisa. När domen mot den forne fängelsechefen kom var många kambodjaner missnöjda med det faktum att 67-åriga Duch, som redan suttit elva år i fängelse, kan komma levande ur fängelset.

Oavsett vad de fyra ledarna säger när de väl står inför skranket så har tribunalen blivit ett tillfälle för kambodjanerna att få veta mer om det som skedde under Pol Pots styre. Kunskapen om de Röda khemerernas skräckstyre är mycket begränsad i Kambodja, dels eftersom utbildningsnivån är låg
- men också för att det sitter många före detta Röda khmerer i den nuvarande regeringen. De har agerat för att den perioden ska falla i glömska.

Henri Locard anser att Duch borde ha fått ett mildare straff. Foto: Anna Dahlqvist

Henri Locard ger ett exempel på en ständigt återkommande fråga som omgärdats av en mängd olika teorier: Hur kunde tusentals kambodjanska män plötsligt förvandlas till kallblodiga mördare?
- Duch gav oss svaret när han berättade att det var genom en kontakt i en by som han fick nya, mycket unga fångvaktare. Röda khmererna rekryterade helt enkelt barnsoldater i stor skala. Under mina fältstudier har jag fått information om att det var 12-13-åringar. Byledare dödades och familjerna tvingades lämna ifrån sig en eller flera söner, säger Henri Locard.

Han påminner om de afrikanska konflikter där just barnsoldater visat sig vara effektiva som en slags ”mördarmaskiner” i händerna på grymma ledare.
- Men man ska komma ihåg att även om tribunalen nu satt ljuset på de här fruktansvärda brotten har de flesta kambodjaner inte någon möjlighet att följa rättegångarna, i alla fall inte om de bor ute på landsbygden. De har inte tillgång till information och många kan inte läsa.

Den FN-stödda domstolen i Pnomh Phenh kunde tillsättas först 2006 och har motarbetats av den sittande regeringen med premiärminister Hun Sen i spetsen. Den enkla förklaringen är, enligt Henri Locard, att Hun Sen och många av hans ministrar har ett förflutet som Röda khmerer - om än på låga poster innan de under regimens slutsats anslöt sig till den Vietnamstödda regim som tog över i samband med Vietnams invasion vid årsskiftet 1978-79.

  • Den internationella pressen blev dock till sist för stor och Kambodja är beroende av finansiellt stöd utifrån. När det efter lågt förhalande till sist blev klart med tribunalen strömmade pengarna in i landet. Hun Sen och hans ministrar hoppas nu att de som prövas i rättegången ska bli syndabockar medan de själva blir ”de goda khemererna”, säger Henri Locard.

Den kambodjanske premiärministern har agerat för att begränsa antalet åklagade. Den politiska inblandningen i tribunalen är på det viset ett faktum och domstolens trovärdighet har ifrågasatts starkt under hela processen.

Henri Locard konstaterar att det kambodjanska rättsystemet är fullständigt korrupt och skräder inte orden när han säger att varenda domare i Kambodja lever på mutor men det han har sett hittills har gett honom förtroende för domstolen.
- Jag är positivt överraskad. Hittills tycker jag att det har varit en bra rättegång. De tre kambodjanska domarna har hållit en låg profil. De två internationella domarna, från Frankrike och Nya Zeeland, har dominerat och de har verkligen ställt de svåra, viktiga frågorna, konstaterar Henri Locard.

Text: Anna Dahlqvist

Läs mer:

Domen mot Röda khemernas ökände fängelsechef måste följas av fler åtal (Pressnotis från Amnesty 26 juli)

En omstridd middag (Ledare i Amnesty Press nr 4/2009)

Arbetar för ett fredligt Kambodja (Amnesty Press 14 september 2009)

Ieng Sary inför tribunalen (Amnesty Press 30 juni 2008)

Vann Nath överlevde S-21 i Kambodja (Amnesty Press 27 mars 2008)

Efter 30 år – nu ska Röda khmererna inför rätta (Amnesty Press nummer 4/ 2007)

Den långa vägen till en tribunal i Kambodja (16 december 2005)

reportage | 2010-09-17