Deadline för millenniemålen allt närmare

reportage | 2010-10-04

I Millenniedeklarationen har åtta mål satts för att utrota fattigdom och öka levnadsstandarden i världen till år 2015. Med fem år kvar är frågan om de kommer att kunna uppnås. Under FN:s toppmöte i New York i september konstaterades att det på vissa områden går framåt men att det att det är lång väg kvar. Under två seminarier i Stockholm förra veckan berättade flera experter hur de upplevde toppmötet och om hur de ser på millenniemålen.

Paneldeltagarna under Sidas seminarium om Millenniedeklarationen. Charlotte Petri Gornitzka, Sidas vikarierande generalsekreterare, summerar diskussionen.
Foto: Maja Kotz/Sida

Inbjudna talare till Sidas seminarium var bland andra Jan Eliasson, i egenskap av millenniemålsambassadör, Jan Vandemoortele, en av skaparna av millenniemålen, och Charles Abugre, millenniemålens andreman med ansvar för Afrika. Dagen efter hade Svenska FN-förbundet ett seminarium där Lennart Båge, chef för FN:s jordbruksutvecklingsfond IFAD 2001-2009, och FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin Thorslund medverkade.

Jan Vandemoortele förklarade att bakgrunden till millenniemålen var alla de dokument med löften som skrivs på FN:s toppmöten men som sedan glöms bort. Jan Vandemoortele och hans kollegor bestämde sig för att sammanställa ett dokument med några av de viktigaste löftena samlade. Detta blev till en global agenda för utveckling. Jan Vandemoortele menade att det positiva med målen är att de har skapat en internationell debatt om frågor som annars hade riskerat att glömmas bort. De har även motiverat uppkomsten av grupper i ett antal länder där man aktivt arbetar med de här frågorna.
- Millienniemålen, sade Jan Vandemoortele, missförstås tyvärr när man väljer att se dem som regler istället för riktlinjer.

Gamla pengar

Ett problem som togs upp under seminarierna är att de pengar som högtidligt utlovades under mötet i New York är bistånd som redan finns i systemet. På de båda seminarierna uttryckte flera medverkanden en misstro till löftena. Många menar att det här är pengar som redan finns i systemet, så kallade ”gamla pengar.”

Svenska FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin Thorslund och Lennart Båge, chef FN:s jordbruksutvecklingsfond IFAD 2001-2009, besvarade många frågor från seminariedeltagarna. Foto: Emilie Holmstrand

– I bästa fall går 50 procent av det utlovade stödet till mottagarländerna. Resten betalas aldrig ut eller försvinner på grund av bland annat korruption. Man har beräknat att det skulle kosta 900 miljoner kronor för att uppfylla målen för världen. Det är vad världen köper smågodis för, sade Linda Nordin Torslund.

Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson representerade Sverige under FN-mötet och tog då upp mödradödlighet som är ett av de ämnen Sverige valt att fokusera på. Enligt Sidas vikarierande generalsekreterare Charlotte Petri Gornitzka var det inte många andra länder som tog upp de här frågorna. Frågor som rör kvinnors rättigheter, frågor om reproduktion och säkra aborter är väldigt känsliga och de motarbetas av flera länder. Jan Vandemoortele menar att man måste räkna med sociala och religiösa faktorer och vad som är tekniskt genomförbart i relation till vilka mål som satts.

Lennart Båge, som medverkade på FN-förbundets seminarium, förklarade att frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter togs upp redan på FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994. Även då mötte de här frågorna stort motstånd.
– De här frågorna är inga dagsländor, menade han.

s
När FN-toppmötet startade i New York satte Amnesty International upp denna klocka på Times Square. Den illustrerar att var 90:e sekund dör en kvinna i världen på grund av komplikationer i samband med graviditet eller barnafödande. Foto: Jasna Boudard/AI

Jan Eliasson beskrev hur att det under FN-mötet fanns "en bra energi" och att länderna verkade villiga att jobba hårt med dem men att engagemanget efter mötet inte verkar infinna sig. Han uttryckte även sin besvikelse över att en sådan basal fråga som sanitet inte tas upp mer.
– Kanske är frågor som rör toaletter inte tillräckligt sexiga? undrade han.
I många slumområden är tillgång till vatten och toaletter ett stort problem. I områden där det bor många människor men saknas fungerande toalettsystem sprids det snabbt sjukdomar. Det är även känt att många kvinnor utsätts för sexuellt våld och trakasserier när de försöker ta sig till de få toaletter som finns. Många av millenniemålen är sammankopplade och har inverkan på varandra.

Amnesty International lyfter frågan om situationen i slummen där det finns brist på avlopp och sanitet, otillräcklig vatten- och elförsörjning och ett utbrett våld. Amnesty kräver att människor i slummen ska få ha samma rättigheter som andra medborgare. Genom att förbättra livsvillkoren för de människor som lever i slummen kommer man även att kunna främja jämställdhet och ge ökande möjligheter för kvinnor. När man ökar jämställdheten för kvinnor följer förbättrad hälsa för mödrar och man kan minska barnadödlighet och genom att höja kvinnors status så kan man även få fler flickor och pojkar att gå i skolan.

– Vatten, sanitet och flickors utbildning är de frågor som ger bäst resultat för utveckling, sade Jan Eliasson.

Syndabocken Afrika

Under FN-mötet i New York konstaterades det att många länder kommer att få svårt att klara de utsatta målen. Det rör sig främst om länder söder om Sahara i Afrika och länder som är eller precis kommit ur en konflikt.
- Utveckling och fred går hand i hand, sade Linda Nordin Torslund.

Påståendena att millenniemålens dåliga statistik kan skyllas på Afrika stämmer dock inte menar Jan Vandemoortele. Han förklarar att Afrika i förhållande till den globala utvecklingen gjort stora framsteg i ett antal frågor som rör utveckling.
Charles Abugre är också kritisk till att Afrika pekas ut som syndabock och menar att man glömmer bort att se till kontinentens utgångspunkt.
- Afrika har på många år inte haft någon social eller ekonomisk utveckling, det var inte förrän år 2000 som den ekonomiska tillväxten startade. Sedan dess har många länder i Afrika jobbar hårt med utvecklingsfrågor och har kommit långt, sade han.
Charles Abugre berättade att Rwanda till exempel är i framkant när det gäller jämställdhet och i Malawi har man lyckats vända ett underskott av mat till ett överskott.
- Det är viktigt att inse att millienniemålen är globala mål och att de inte behöver uppnås av enskilda länder för att hela världen tillsammans ska nå dem, betonade Jan Vandemoortele.

Lennart Båge håller med att bilden av Afrika som den hopplösa kontinenten inte stämmer.
- Visst finns det mycket problem men många länder i Afrika har ökat sin BNP (bruttonationalprodukt), antalet krig minskar och utbildningsnivåerna höjs. I ett antal länder har skolavgiften tagits bort vilket har gjort det möjligt för fler barn att gå i skolan, sade han.
- Spridningen av aids och hiv har även minskat, tillade Linda Nordin Torslund.

Enligt Jan Eliasson ger satsningar på utbildning av flickor bra resultat.
Foto: M. Pearson/UNHCR

Charles Abugre menar att problemen för Afrika främst är att många länder inte har en relation mellan stat och individ. Socialtjänsten fungerar inte och eftersom vissa länder är så fattiga är riskerna för krig i områdena överhängande. Då är det lätt att sätta mål som lätta att uppnå men som inte kräver så mycket. Därför måste man återkomma till de riktiga problemen och bort från de lätta lösningarna.
- Det finns inga ”quick fixes”, konstaterade han.

Nya mål för framtiden

Två tredjedelar av tiden har gått sedan Millenniedeklarationen antogs men fortfarande är halva målsättningen kvar. Trots detta finns det en mängd framgångar för utvecklingen. Ett antal länder jobbar mycket med frågor som ägandeskap och ledarskap på ett konkret sätt med strategier som givarna sedan får stödja. Det har även visats att länder med fria medier och en öppen debatt har haft lättare att nå sina mål.

För framtiden borde man lyfta frågor som rör klimat och naturtillgångar.
- Det är de nya hoten, sade Lennart Båge.
Utmaningen blir att definiera frågorna. Två och en halv miljard personer lever i extrem fattigdom. De flesta bor på landsbygden, på små jordbruk och lever på under 1 dollar om dagen.
- Därför är det viktigt att utveckla frågor som rör klimat och naturtillgångar för att motverka fattigdom och öka tillväxten och få en långsiktig översikt av jordens livsmedelsresurser, sade Lennart Båge.
- En annan viktigt aspekt är hur handelsavtal sätter käppar i hjulen för fattiga länders utveckling. De har inte råd att vara med på den internationella handelsmarknaden eftersom skattesanktionerna är så höga. Det behövs en subventionerad handel för de fattigaste länderna, menade Linda Nordin Torslund.

På seminarierna i Stockholm menade de flesta att Sverige bör fortsätta bidra ekonomiskt och absolut inte sänka biståndet som ligger på en procent av BNI (bruttonationalinkomsten). Även om man är överens om att bistånd inte är lösningen.
- Lösningen till millenniemålen är inte pengar. Det är ideérna som gör skillnaden, inte pengar, sade Jan Vandemoortele.

Lösningen för att lyckas utrota fattigdom och öka levnadsstandarden i världen till år 2015 är att alla måste ta ansvar, framhöll Jan Eliasson och han poängterade vikten av att öka medvetenheten om målens existens:
- Alla ska engageras: Från regeringsnivå till varje enskild individ.

Text: Eva Wikdahl

Läs mer:

Amnestys kampanj mot fattigdom

Amnestys kampanj mot mödradödlighet

Amnestys kampanj mot slum och tvångsvräkningar

FN om millenniemålen

Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP)

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida)

Svenska FN-förbundet

reportage | 2010-10-04