Turkiet – En röst att räkna med

reportage | 2011-02-02

– Turkiet positionerar sig på ett nytt sätt på kartan. Istället för att vara ett land i Europas utkant ligger Turkiet i centrum och är en röst alla ska lyssna på, säger Hanna Ojanen, forskningschef på Utrikespolitiska institutet vid seminariet ”Turkiet- Mitt i spänningsfältet”.
– Turkiet har en ny mångdimensionell utrikespolitik som är typisk för stormakter, fortsätter hon.

”Turkiet – mitt i spänningsfältet” anordnades av Palmecentret, Svenska OSSE-nätverket och ABF Stockholm den 31 januari för att diskutera Turkiets riktning in i framtiden. Turkiets ekonomiska tillväxt och starka utveckling har gjort landet till ett nyckelland i världspolitiken. Med den starka utvecklingen, en regering som länge suttit stabilt, en växande elit och ett nytt synsätt på utrikespolitiken skapar Turkiet en ny identitet. Både svenska och turkiska experter pratade om Turkiets utrikespolitik, inrikespolitik och framtiden.

Hanna Ojanen berättar om det utrikespolitiska läget i Turkiet. Foto: Yvette Lindholm

– Det finns något nytt i Turkiets utrikespolitik. Numer är utrikespolitiken viktigare än säkerhetspolitiken. Ministrarna har fått resfeber och det handlar inte om turism utan det har lett till många nya avtal och samarbeten, säger Hanna Ojanen.
Hon förklarar att Ryssland och Turkiet fortfarande är rivaler men att det ändå pratas om ett ”strategiskt partnerskap” där man kan bygga kärnkraftsverk tillsammans. Turkiet har börjat diskutera visumfrågor mot Mellanöstern och har agerat medlare i olika konflikter.
– Fast det är inte lätt att vara vänner med alla sina grannar samtidigt. En stor förändring sedan förra året är relationen till Israel som tidigare har varit en viktig vän. Nu syns en tydlig retorik mot Israel, säger Hanna Ojanen.

Samtidigt som Turkiet börjar växa till sig till en stormakt så pågår fortfarande en långsam och nästan stillastående ansökningsprocess till EU. När Turkiet nu skapar sig en egen stark ekonomi och tillväxt har intresset för EU svalnat av.
– Fortfarande visar vissa EU-länder intresse för Turkiets eventuella medlemskap. Till exempel har Sveriges utrikesminister Carl Bildt uttalat sig positivt. Samtidigt tvekar vissa länder med motiveringen att Turkiet redan har väldigt mycket inflytande i EU och att Turkiet vänder sig bort från Europa, säger Hanna Ojanen.
– Det är sorgligt för EU att Turkiet tappar intresset. EU behöver länder som är entusiastiska inför medlemskapet för att bekräfta sin status, fortsätter hon.

Även de turkiska medborgarnas intresse för EU har svalnat.
– Det har inte hänt så mycket. Det är också de negativa kommentarerna från vissa delar av Europa. Medborgarna tar illa vid sig, säger Elisabeth Özdalga, professor och föreståndare för Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul och menar att medborgarna är ointresserade av ett EU som inte vill välkomna Turkiet. I synnerhet när de ser Turkiet växa utan EU.
– Medborgarna ser att det går att få igenom reformer som håller EU-standard utan att vara med i EU och att Turkiet genomgår en demokratiseringsprocess fast det går väldigt långsamt, säger Elisabeth Özdalga.

Inrikesdiskussionen vid seminariet betonade bristen på en stark opposition när AKP befäster sitt envälde över Turkiet, men också tendensen att faktiskt hitta en vilja till reformer och förändring.
– En åttaårig transformation har inneburit att man öppnat Pandoras ask. Tabun som staten har försökt att hålla tillbaka har rasat. Idag diskuterar man öppet om kurdernas och armeniernas situation. När AKP tog över insåg de att den enda möjligheten som bärare av förändring innebar att cykla, att ständigt röra på sig, annars ramlar man, säger Yavuz Baydar, journalist och författare.
– AKP verkar oövervinnerliga. Det finns ett klart underskott av ideologi i oppositionen. Det saknas metodologi hos alla partier och det måste lösas innan valet. Väljarna vet idag inte vad de röstar på, fortsätter han.

Yavuz Baydar får medhåll av Elisabeth Özdalga.
– Turkiet är på väg åt rätt håll men med stora frågor räcker inte en stark regering, det krävs också en stark opposition. Oppositionen idag är ett tomt fält, det finns inte några starka alternativ, säger hon.

Skolbarn i Diyarbakir i Turkiet. Foto: Amnesty International

Trots att deltagarna påpekade att Turkiet har många olösta frågor på agendan som situationen i Cypern, problemen med rättsväsendet och avsaknad på arbete med mänskliga rättigheter såg de ljust på den riktning Turkiet nu verkar ta. Turkiet är en röst att räkna med.
– AKP har brister, fördelningsfrågorna är sekundära, men de har ett reformistiskt program som bygger på idén om tillräcklig tillväxt. Till exempel kommer ökade satsningar på skola alla till del. Idag finns fler och bättre skolbyggnader, nya skolböcker och en speciell satsning på flickors skolgång i landets östra och sydöstra delar, säger Elisabeth Özdalga.
– Folket är för en fortsatt förändring. Kampen handlar om att skapa ett nytt Turkiet med ett nytt socialt avtal, säger Yavuz Baydar.

Text: Yvette Lindholm

Läs mer

Amnesty Press

Staten döms som ansvarig för mordet på Hrant Dink


Transpersoner misshandlade av polis - ställs inför rätta imorgon

reportage | 2011-02-02