I Dalai Lamas spår - Amnesty Press intervjuar favoriten i tibetanska valet

reportage | 2011-03-23

Lobsang Sangay är segertippad i tibetanska premiärministervalet. Han växte upp utan rinnande vatten i en flyktingkoloni och undervisar nu på Harvarduniversitetet. Han vill nå ut till kinesiska folket, inte bara ledarna. Unga exiltibetaner ser honom som en frisk fläkt. Amnesty Press träffade Lobsang Sangay i den indiska huvudstaden Delhi.
Med beskedet om Dalai Lamas politiska abdikering får plötsligt premiärministern för Tibets exilregering reell betydelse. Och trots att Lobsang Sangay vill följa i Hans Helighets fotspår så har han även sina egna tankar kring hur Kina kan tacklas.
- Se Kina som en pyramid. Börja med att influera toppen, men om det är svårt så försök med botten istället, säger han.
Eller mitten för den delen. Lobsang Sangay har redan organiserat sju internationella konferenser kring Tibetfrågan på Harvarduniversitetet i USA och vill nu att dialogen ska föras på alla nivåer i samhället.
- Tibetaner och deras vänner över hela världen behöver ta alla initiativ till dialog”, säger han, när vi träffas över en kaffe i Delhi.
Detta sker redan i viss utsträckning idag – Lobsang Sangay påstår att han startade trenden 2002 – genom individuella samtal och paneldiskussioner, men kan förstärkas ytterligare.

Lobsang Sangay är tippas bli segrare i valet till premiärministerposten i Tibets exilregering.

Lobsang Sangay pratar tibetanska i sin iPhone och har en liten enkel bil och förare som tar honom runt Delhi. Den indiska huvudstaden börjar just bli riktigt svettig – april är första sommarmånaden – men Lobsang ser närmast onaturligt proper ut i sin fläckfria mörkblå kavaj. Utanför susar de karaktäristiskt gul-gröna autorickshorna förbi och chauffören lyssnar på indiskt gung på radion.
Lobsang Sangay påminner om Barack Obama i vissa avseenden. De har gått i samma skola – Harvard – även om Lobsang Sangay började fem år senare. De är båda underdogs och har studerat väldigt hårt. Och de är unga, Lobsang Sangay till och med ett år yngre, 43 år, än vad Barack Obama var när han blev vald.
Men istället för att bli världens mäktigaste man kommer Lobsang Sangay att leda en regering som saknar officiellt erkännande av omvärlden. Frågan är om Barack Obama ens kommer att ta emot honom i Vita huset.

Vid valet den 20 mars röstade exiltibetaner på landets premiärminister, även kallad Kalon Tripa, och 43 parlamentsmedlemmar. Valet var endast öppet för 83 399 exiltibetaner utspridda i Indien, Bhutan, USA och Europa och inte för de drygt sex miljoner tibetaner som bor i Tibet. Inte heller de över 20 000 tibetaner som bor i Nepal tilläts att rösta, efter påtryckningar från Kina.
Valet föregicks av den hittills största premiärministerkampanjen och det bedöms ha mobiliserat många fler än vid förra valet, där endast 27 procent deltog.
En anledning till detta är att den politiska temperaturen fortfarande är het efter den tibetanska resningen år 2008, i samband med OS i Kina.
Om Lobsang Sangay blir vald tänker han närmare granska oroligheterna i Tibet våren 2008. Genom att studera dessa upplopp – de mest omfattande sedan 1959 – och hur de brutalt slogs ned av Kina hoppas han att kunna formulera en handlingsplan för framtida aktioner.
En annan anledning för entusiasmen inför exilvalet i söndags kan vara vinterns revolutioner i arabvärlden. Många, inklusive Lobsang Sangay, hoppas att dessa ska sprida sig även till Kina:
– I Egypten trodde folk att det var omöjligt. I Tunisen likaså. Vad som ser hopplöst ut idag – den auktoritära regimen i Kina – kan ändras drastiskt imorgon.
Så trots att Sangays utgångspunkt kan verka svår, så när han hopp. Hans ultimata mål är att upprätta frihet i Tibet.

Revolutionerna och protesterna i Nordafrika och Mellanöstern är hoppfulla tecken på att förändring är möjlig, anser Lobsang Sangay.

Lobsang Sangay är ett maskrosbarn. Hans föräldrar flydde bägge från Tibet och familjen rotade sig i en flyktingkoloni i indiska Darjeeling. De hade ett tunnland åkermark och ett par kor och pappan drev en liten firma vid sidan av lantbruket.
- De sålde en av korna för att kunna skicka mig till skolan, minns han.
Skolan var ett nedgånget internat för flyktingbarn, där strömmen stängdes av klockan nio på kvällen och eleverna tvingades stå under gatlyktor i kylan för att kunna studera. Maten bestod av ris och linser varenda dag.
Lobsang Sangay fortsatte med juridikstudier i Delhi, där han även blev aktiv inom ungdomskongressen Tibetan Youth Congress, invald som yngsta ledamoten någonsin. Han fick sedan ett Fulbright-stipendium för att läsa vidare i USA.
- Det var en kulturchock! Amerikanerna säger ”vi ses ikväll” och du tror att ni ska träffas senare, när det är deras sätt att säga hejdå på, säger han.
Klasskompisarna hörde till USA:s toppskikt och satt alla och knappade på varsin laptop.
- Jag visste ingenting om datorer, säger han. Jag hade bara fått två veckors träning och ägde ingen dator.
Motivationen var hans styrka när han pluggade 13-14 timmar om dagen. Den gav honom ett nytt stipendium, en doktorstitel och så småningom en position på Harvard-universitetet. Lobsang Sangay har specialiserat sig på internationell rätt, demokrati och konfliktlösning. Hans avhandling handlade om den tibetanska exilregeringens historia och han har agerat brobryggare till kinesiska akademiker.

Lobsang Sangay växte upp bland tibetanska flyktingar i norra Indien. Idag är han verksam vid Harvard-universitetet i USA.

I den yngre generationen tibetaner som misströstar om dagens hållning mot Kina ses Lobsang Sangay som en frisk fläkt. Han är den ende av de tre toppkandidaterna till premiärministerposten som inte har haft någon post i den tibetanska exiladministrationen.
- Han ses som tuffare mot Kina, berättar fotojournalisten Lobsang Wangyal som bor i Dharamsala, där tibetanska exilregeringen har sitt säte.
Andra kallar honom oerfaren. Lobsang Wangyal har noterat att Lobsang Sangay verkar vara mest teknikkunnig av de tre kandidaterna. Han är mest aktiv på Facebook.
- Man får bara ha 5 000 vänner och nu står 1 000 i kö så jag tvingades öppna ett nytt konto, Lobsang skrattar Sangay.
Lobsang Wangyal menar att detta är essentiell kunskap:
- Hur uppstod jasmin-revolutionen i Tunisien? Genom Facebook och Twitter! En modern ledare måste kunna detta, menar han bestämt.

Det kommer troligen att dröja till slutet av april innan valresultaten är klara. Ifall Lobsang Sangay, som vann det preliminära valet i höstas med totalt hälften av rösterna, blir nästa premiärminister så väntar flytt från USA till Dharamsala i Indien. Frun och den fyraåriga dottern har ännu inte bestämt ifall de följer med.
Genom att lämna över stafettpinnen till en demokratiskt vald ledare – även om de kommer att ha ett tätt samarbete – så förbereder Dalai Lama inte bara tibetanerna för att stå på egna ben. Han underminerar samtidigt kinesiska ledarnas legitimitet.
- Jag är säker på att den kinesiska regeringen är lite generad. De har anklagat Dalai Lama för att klänga sig fast vid makten. Men nu delegerar han och det gör inte ledarna i Peking, avslutar Lobsang Sangay.

Text och bild: Hanna Sistek _
Delhi, Indien_
[email protected]

Läs mer

Amnesty**

Nepal: Respect Basic Freedoms during Tibetan Holiday Season (9 mars)

Kinesisk oro inför upproren i Nordafrika och Mellanöstern (23 februari)

China: Torture fears for Tibetan prisoner: Jigme Gyatso(11 januari)

Amnesty Press

Utländska journalister attackerade (2 mars)

Kommunistpartiet trappar upp kampen mot Dalai Lama (25 februari)

”Vi måste stödja tibetanernas frihet” - Kulturkväll i Stockholm om Tibets frihetskamp (7 maj 2010)

Ett rop på hjälp! (25 april 2008)

Tibetaner i exil splittrade (8 april 2008)

Flaggor för Tibet (4 april 2008)

Om valet i Tibet **