När dödsorsaken är könet

reportage | 2011-09-22

FN:s dag för avskaffande av allt våld mot kvinnor uppmärksammas
i många länder. Här är en 25 november-manifestation i Trinidad-Tobago.
Foto: Amnesty

När dödsorsaken är könet

Våldet mot kvinnor är ett globalt problem. Det finns i alla länder, alla samhällsklasser och folkgrupper och det finns både i fredstid och i tider av väpnade konflikter. I februari nästa år ska en världskongress för kvinnojourer hållas i USA och då ska en internationell hemsida lanseras för att lyfta fram våldet som gör att dödsorsaken kan fastställas till: Hon var en kvinna. På torsdagen presenterades projektet på bokmässan i Göteborg.

Genom att lyfta fram personliga berättelser från kvinnor som har utsatts för könsbaserat våld vill kvinnorna bakom ”Cause of Death: Woman” lyfta fram ett globalt problem men också berätta om de kvinnor och män som arbetar för förändring. Journalisterna Karin Alfredsson och Kerstin Weigl reser tillsammans med fotografen Linda Forsell runt i världen för att beskriva verkligheten.
– Jag tror ju att media har en viktig roll, säger Kerstin Weigl. Det som sägs i forskarvärlden, på universiteten och i FN-rapporter kan få ett annat genomslag när enskilda människors berättelser lyfts fram. Detta gör vårt projekt unikt.

Med stöd av svenska biståndsorganet Sida, Sigrid Rausings stiftelse, SKR
(Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund) och Joakim Larsson, bror till framlidne författaren Stieg Larsson, ska totalt tio länder beskrivas. Det är Sverige, Pakistan, Egypten, Demokratiska republiken Kongo, Sydafrika, Spanien, Brasilien, Mexiko, Ryssland och USA.
Det är tio länder som är olika men det finns många likheter när det gäller kvinnors utsatthet för våld.
– Vi har valt länder där det går att arbeta journalistiskt och där det finns en kvinnorörelse. Därför har vi till exempel valt bort Kina, förklarar Kerstin Weigl.

Karin Alfredsson, som de senaste åren har skrivit fyra romaner om kvinnors utsatthet runt om i världen, hittade för ett och ett halvt år sedan en rapport som Världsbanken gjorde 1993. Där uppgavs att kvinnor i åldern 15 till 44 år löper större risk att våldtas eller utsättas för våld i hemmet än att de råkar ut för cancer, trafikolyckor, krig eller malaria.
– Det är fler kvinnor i den åldern som dör av våld mot kvinnor än av cancer, säger hon.

Amnestykampanj i Danmark i samband med 25 november. Varje år beräknas att
41 000 danska kvinnor utsätts för våld i hemmet. Foto: Amnesty

Kerstin Weigl som tillsammans med Kristina Edblom i Aftonbladet har fått hedersomnämnande av Föreningen Grävande journalister för ”153 kvinnor” där de granskat de fall i Sverige där en kvinna dödas av en tidigare eller nuvarande manlig partner. I snitt dödas 17 kvinnor varje år i denna typ av våld.
– På måndag åker vi till Ryssland för att fortsätta vårt arbete, säger Kerstin Weigl. Det är slitigt psykiskt att möta de kvinnor som utsatts för våldet men det vägs upp av de modiga uppfinningsrika hjältar som försöker förbättra tillståndet.

Projektets fotograf, Linda Forsell, har tidigare gjort den uppmärksammade utställningen ”Bara människa” som visats runt om i Sverige och varit en av 20 finalister i den anrika fototävlingen ”Magnum Expression Award”.
Hon har fått kvinnor att ställa upp på bild vilket inte alltid är lätt.
– I Spanien var det svårt medan det var lättare i USA. Inte ens i Pakistan var det dock speciellt svårt att få kvinnor att ställa upp, berättar Linda Forsell. De som ställer upp gör det som ett medvetet val. Det är som en våldtagen kvinna i Uppsala sade: ”Jag ska inte skämmas för något jag inte gjort”.

Bilderna från Pakistan är brutala att se. Där visas kvinnor som utsatts för attacker med syra mot ansiktet. Mitt i denna brutala tragedi finns hoppet där en manlig plastikkirurg ägnar sig åt att behandla kvinnorna.
– Han är en stark människa, en av förändrarna, säger Karin Alfredsson. Tyvärr fungerar Pakistans rättsväsende dåligt. I bästa fall hamnar förövarna några månader i häkte men sedan släpps de fria.

Trots den mörka bilden av det våldet mot kvinnor görs det också framsteg runt om i världen. I Brasilien undertecknade president Luiz Inácio ”Lula” da Silva år 2006 en ny lag avsedd att begränsa våldet mot kvinnor i hemmet. Lagen kallas allmän för Maria da Penha-lagen efter den kvinna som två gånger utsattes för mordförsök av sin make. Hon har nu blivit en förgrundsgestalt i kampen för kvinnors rättigheter i Brasilien.

När Karin Alfredsson, Kerstin Weigl och Linda Forsell besökte kvinnopolisstationer i Rio de Janeiro fann de både framsteg men fick också en påminnelse om hur stora problemen fortfarande är.
– Det finns favelor som helt kontrolleras av drogkartellerna. När en kvinna vänder sig till polisen för att få hjälp när hon utsätts för våld i en nära relation kan hon få svaret att det är ett bostadsområde som polisen inte vågar besöka, berättar Linda Forsell. Polisens råd är att kvinnan istället ska vända sig till drogkartellens ledare.
Här är dock knappast några bötesstraff som utdöms och när en misshandlad kvinna inte får hjälp av staten blir alternativen att antingen i praktiken beställa ett mord på sin man eller att riskera utsättas för fortsatt våld i sin relation.

Namnen på de 72 kvinnor som i Spanien år 2004 dödades av en partner
eller före detta partner har målats på en vägg i Vigo i Galicien. Foto: Las Tejedoras/Amnesty

Spanien har sedan socialisternas valseger 2004 genomgått viktiga förändringar inom en rad områden. Homosexuella har fått samma rättigheter som heterosexuella även när det gäller äktenskap och de tämligen restriktiva abortlagarna från 1977 har ersatts med en liberal lagstiftning som erkänner kvinnors rätt att göra abort. När det gäller våld mot kvinnor har den spanska regeringen, som omvaldes år 2008, satsat mycket och det förs bland annat noggrann statistik över antalet kvinnor som dödas i nära relationer.
– De har också speciella kvinnodomstolar, berättar Kerstin Alfredsson. Vi träffade domaren Paloma som fram till i juni i år haft 350 fall. Hennes problem var dock att åtta av tio kvinnorna väljer att inte vittna i domstolen utan väljer att fortsätta leva med mannen. De kan ändå dömas om stödbevisning finns men om kvinnan vägrar att vittna försvåras Palomas arbete.
– Jag kan också fundera på rättssäkerheten för den åtalade mannen i dessa domstolar, påpekar Kerstin Weigl.

I Sydafrika beräknas att 40 procent av alla kvinnor under sin livstid kommer att utsättas för våldtäkt. Cirka 25 procent av männen har i undersökningar medgett att de har begått våldtäkt. Sydafrika brukar beskrivas som det värsta landet i världen när det gäller sexuellt våld mot kvinnor i fredstid. Så visar Linda Forsell en bild på en kvinna som utsatts för det brutala våldet i södra Afrika:
– Hon blev utsatt för sexuella övergrepp i sin barndom i Zimbabwe och på bilden ser ni hennes dotter, resultatet av en gängvåldtäkt i hemlandet. När hon flydde till Sydafrika hamnade hon i en taxi med tre män som förklarade att invandrare inte var något värda. Så de turades om att våldta henne. Ändå har hon vågat framträda i sydafrikansk TV. Hon känner sorg javisst, men inget hat.

Seminariets moderator, Karin Mattisson från Uppdrag granskning, påpekar att hon bor granne med en kvinnojour, och haft svårt att förklara för sina barn att deras farmor arbetar på kvinnojouren som ska ta hand om kvinnor som utsätts för våld av sina närstående.
Projektet ”Cause of Death: Woman” kan bidra till att göra våldet inte bara mer synligt utan också mer begripligt, samtidigt som det också sätter fokus på att det finns vägar för att bekämpa det.

Text: Ulf B Andersson

Läs mer

Cause of Death: Woman

Amnesty Press

Hiv/aids-aktivister i Sydafrika tar natten tillbaka (1 december 2009)

Sydafrika: En av fyra män har våldtagit (25 juni 2009)

Sydafrika: ”Våldtäkt har blivit normalt” (8 mars 2009)

Hon kämpar för kvinnors rätt i Sydafrika (29 november 2006)

Det kostar att slå (26 november 2006)

Sydafrika – ett land där våldet är ett livsmönster (11 juni 2004)

===

Amnestys sida om våld mot kvinnor