MR-DAGARNA2019: Kvinnlig könsstympning - en global fråga

Könsstympning kan ha ödesdigra påföljder för hälsan. Ändå lever traditionen kvar i ett 30-tal länder. Varför den smärtsamma sedvänjan fortfarande praktiseras och vad som behöver göras för att ändra på det faktumet diskuterades under ett seminarium på MR-dagarna i Linköping.

Bayan Naish, Fatimata Ouedraogo och Peter Toftgård vid Erikshjälpens seminarium på fredagen under MR-dagarna i Linköping. Foto: Ylva Sundgren

– Genom migrationen har könsstympning blivit en global fråga, säger Peter Toftgård, programchef på Erikshjälpen.

Enligt Unicef har omkring 200 miljoner flickor och kvinnor i världen utsatts för könsstympning och varje år beräknas 3,9 miljoner flickor bli omskurna.

– Hur kan en mamma utsätta sin dotter för något så smärtsamt som kvinnlig könsstympning, när hon själv har tvingats gå igenom samma sak? Det är inte helt lätt att förstå, säger Fatimata Ouedraogo, regionansvarig för Erikshjälpens kontor i Västafrika.

För att kunna svara på frågan menar hon att det är viktigt att förstå de starka kulturella normerna i samhällena där flickorna lever.

– Det är viktigt att komma ihåg att mödrarna som ser till att deras döttrar blir omskurna vill sina barns bästa. De ställs inför ett dilemma – att tvingas utsätta dottern för något mycket smärtsamt eller att riskera att hon inte blir accepterad av omgivningen, säger Fatimata Ouedraogo.

Fatimata Ouedraogo, regionansvarig för Erikshjälpens kontor i Västafrika, pekar på hur könsstympning används för att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet. Foto: Ylva Sundgren

Hon säger också att könsstympningen används för att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet i syfte att bevara familjehedern:

– Man anser att könsstympningen skyddar flickans oskuld och senare hennes trohet i äktenskapet. Föräldrar ser det som sin plikt att se till att hon beter sig på ett sätt som upprätthåller hedern i familjen.

Enligt Fatimata Ouedraogo finns det ett enormt tryck på att följa könsstympningsnormen och att de som inte följer den riskerar att bli stigmatiserade. Föräldrarna oroar sig därför över att det inte kommer gå att hitta någon make till flickan om hon inte har blivit stympad. I vissa fall ber även kvinnor själva om att få bli omskurna om detta är vanligt i det samhälle hennes make lever i.

Karta som visar procentandel kvinnor i olika länder som år 2016 beräknades vara könsstympade. Foto: Johnuniq/Wikimedia

En annan orsak till att sedvänjan lever kvar menar hon är de religiösa ledare som försöker skapa en länk mellan könsstympning och religionen – trots att kvinnlig könsstympning inte påbjuds i de heliga skrifterna – vilket gör det ännu svårare att få bukt med omskärelsebruket. Dessutom finns mytbildningar om att könsstympning skulle underlätta förlossningar och vara bra för fertiliteten, samt att klitoris skulle vara ett farligt organ som kan skada mannen vid samlag eller barnet vid födseln.

För att åstadkomma en förändring krävs enligt Fatimata Ouedraogo flera saker:

– Man måste börja arbeta med de saker som prioriteras i ett visst samhälle, som till exempel tillgång till utbildning, och genom detta bygga tillit. Därefter kan man börja prata om omskärelse. Det är också viktigt att engagera religiösa ledare och att få ledare i byarna att offentligt säga att de är emot könsstympning. Även barnen måste inkluderas i kampen mot kvinnlig omskärelse.

I Sverige är alla former av kvinnlig könsstympning förbjudet enligt lag sedan 1982. Om man bor i Sverige är det även olagligt att genomföra ingreppet utomlands. Samtidigt beräknas enligt Socialstyrelsen omkring 38 000 flickor och kvinnor i landet vara könsstympade och att 19 000 flickor ligger i farozonen att bli stympade.

Bayan Naish, från Länsstyrelsen i Östergötland, anser att vi måste våga tala om könsstympning. Foto: Ylva Sundgren

– Kvinnor och flickor som blivit könsstympade lever ofta i en hederskultur där kopplingen mellan heder och flickans oskuld är stark, säger Bayan Nasih, nationella kompetensteamet, Länsstyrelsen Östergötland.

Hon anser att Sverige har ett stort ansvar när det kommer till frågan om könsstympning:

– I Sverige görs många bra saker, men det sker ofta på projektbasis utan att någon har det övergripande ansvaret. Vi samlar på oss mycket kunskap, men kunskapen måste också underhållas.

Kampanj i Uganda 2004 mot kvinnlig könsstympning. Foto: Amnon Shavit/Wikimedia

Bayan Nasih beskriver hur det globalt sett sker en utveckling mot en högre grad av medikalisering av könsstympningen och att det dyker upp andra former av omskärelse:

– Vi måste ta del av de förändringarna och också skapa en starkare länk mellan hur vi arbetar mot könsstympning i andra länder och vad vi gör här. Det saknas en länk mellan det internationella och det lokala perspektivet.

Det Bayan Nasih vill se är förutom ett bredare perspektiv på könsstympning i Sverige även mer utbildning för barn om deras rättigheter:

– Men vi måste också arbeta med vår rädsla och våga prata om det här. Det är viktigt att vi för dialoger med de grupper som påverkas av könsstympning och att det skapas bättre samarbeten med andra länder.

– Könsstympning kan inte behandlas om något separat, utan det handlar i slutändan om att försöka kontrollera den kvinnliga sexualiteten, säger Bayan Nasih.

Text: Vera Häggblom
[email protected]
Foto: Ylva Sundgren
[email protected]

Amnesty Press på MR-dagarna i Linköping

MR-DAGARNA2019: Människorättsförsvarare riskerar att drabbas av psykisk ohälsa (16 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Många urfolkspersoner lider av ohälsa (16 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Jemen -den värsta humanitära katastrofen i världen (17 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Arena-arbetarna i fokus (17 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Diskriminering kan påverka romers hälsa (17 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Frihet till – eller frihet från – religion? (18 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Jakten på upprättelse för konfliktens offer i Colombia (21 november 2019)

MR-DAGARNA2019: Över 3 000 besökte MR-dagarna i Linköping (25 november 2019)

Läs mer om MR-dagarna i Linköping

Fakta/Fyra typer av könsstympning

• Typ 1 innebär att klitorishuva och den synliga delen av klitoris helt eller delvis skärs bort.
• Typ II innebär att klitorishuva, den synliga delen av klitoris och de inre blygdläpparna tas bort, med eller utan att skära bort de yttre blygdläpparna.
• Typ III kallas även infibulation, innebär att de inre eller yttre blygdläpparna sys ihop för att endast lämna ett litet hål för urin och mensblod.
• Typ IV är klassificerade ingrepp riktade mot kvinnans genitalier, såsom skrapning, prickning och bränning.

Könsstympning kan få både direkta och långvariga negativa konsekvenser för personen som utsatts. Stympningen kan leda till blodförlust, infektion, nervskada, fysiskt och psykiskt trauma, liksom till död. Praktiken ökar även risken för förlossningskomplikationer och barna- och mödradödlighet.

Läs mer om könsstympning från Amnesty Press

Cricket – ett slag mot könsstympning (29 juni 2019)

ALMEDALEN2018: ”Humanismen har kastats överbord” (4 juli 2018)

Kampanj kan leda till förbud mot kvinnlig könsstympning i Gambia (20 juli 2014)

Kvinnorna som kämpar mot könsstympning i Liberia (4 juni 2014)

På kurs mot könsstympning (2 mars 2013)

Äldre kvinnor leder kampen mot kvinnlig könsstympning (29 januari 2013)

Fatwa mot kvinnlig könsstympning välkomnas av kvinnor (20 januari 2011)

Umoja - byn där kvinnorna regerar (5 januari 2011)

Kampen för att stoppa könsstympning (5 juni 2007)

Framgångssagan Molly Melching: »Könsstympning på väg att försvinna i Afrika« (4 april 2003)

Kvinnlig könsstympning ”Vi visste ingen annan verklighet” (15 december 2000)