Viktiga parter utelämnas i fredsprocessen i Libyen

Milisgrupp i Tripoli. Foto: Rebecca Murray/IPS

Klanledare och kvinnor på ledande poster måste inkluderas i den FN-ledda fredsprocessen i Libyen. Kritik riktas mot FN från representanter för National Movement for Libya, NML.

En delegation från NML träffade nyligen FN-representanter och amerikanska regeringsföreträdare i New York och Washington.

– Vi har ingen stat, vi har egentligen ingen regering som styr. Institutionerna har kollapsat efter 2011. De enda som skulle hjälpa människor att hitta en lösning och arbeta fredsbyggande är klanledare och andra lokala ledare, säger Ali Masoud, chef för avdelningen för medling vid Libya Institute for Advanced Studies.

Trots att ett FN-stött fredsavtal nåddes 2015 och landet fick en ny samlingsregering ledd av Fayez al-Sarraj har väpnade grupper fortsatt att strida om kontrollen över den oljerika nationen.

Styrkor lojala med den FN-stödda regeringen har utökat sin kontroll i huvudstaden Tripoli och strider mot rivaliserande milisgrupper, bland annat grupper allierade med den tidigare premiärministern Khalifa Ghwell. Han drevs bort från makten när den nya samlingsregeringen tillträdde men har vägrat att erkänna den nya administrationen och har i stället bildat en egen regering.

Den libyska generalen Khalifa Haftar för krig mot milisgrupper i östra Libyen som bland annat har kopplingar till al-Qaida och Islamiska staten, IS. Han återtog nyligen kontrollen över några viktiga oljehamnar. Khalifa Haftar har också förkastat den FN-stödda regeringen i huvudstaden.

NML bildades för att ta itu med landets komplexa konflikter och bidra till försoningsarbetet och backas upp av klaner som både stöttat och varit motståndare till den förre diktatorn Muammar Gaddafi.

– FN har fortsatt dialogen med politiker som verkligen inte representerar det libyska folket. I Libyen är det mycket viktigt att engagera klanledare så att de känner att de är involverade i en överenskommelse och i processen, säger Ali Masoud till IPS.

Men lokala ledare har utelämnats i fredsprocessen. Det var när möten började hållas utanför landet som klanledare inte längre bjöds in, tillägger Ali Masoud.

Nour Elayoun Mohamed Abdul Ati Alobeidi från NML betonar kvinnornas roll i medling. Hon tar ett exempel från staden Ubari i södra Libyen där folkgrupper som tuareger och tebuer tidigare har drabbat samman.

– Männen försökte medla för att sätta stopp för striderna men det var först när kvinnorna bestämde sig för att agera mellan de stridande parterna som kriget tog slut. Och det var tack vare dessa modiga kvinnor som tog initiativ till detta trots att det var riskabelt, säger hon.

Kvinnorna byggde upp ett tält som användes för att sammanföra de båda sidorna för att de skulle kunna föra en dialog.

– Kvinnor från båda sidor förstod att de upplevt samma smärta. Samma kvinnor som tidigare vänt sig mot varandra bidrog till att åter skapa fred i Ubari, säger Nour Elayoun Mohamed Abdul Ati Alobeidi. Både hon och Ali Masoud framhåller hur viktigt det är att lokala ledare inkluderas i arbetet med att ta fram en nationell stadga som representerar och säkerställer alla libyers rättigheter.

– Det finns ingen nationell stadga, ingen konstitution eller kartläggningar av vad det libyska folket kräver och vilket typ av system de vill ha efter åren av diktatur, säger Ali Masoud.

De menar att det är nödvändigt att ta fram en nationell stadga för att folket ska kunna enas innan val hålls. De uppmanar det internationella samfundet att se till att klanledare inkluderas i processen och att institutioner byggs upp snarare än att en person eller politiker hamnar i fokus.

– När en nationell överenskommelse har nåtts kan vi krympa politikers makt så att det inte finns något utrymme för våld utan bara för folkets vision för Libyen, säger Ali Masoud.

Tharanga Yakupitiyage

2 april 2017

Läs också

Evidence points to war crimes by Libyan National Army forces (Amnesty International 23 mars 2017)

Amnesty International’s oral statement to the 34th session of the UN Human Rights Council (27 February-24 March 2017) (Amnesty International 21 mars 2017)

Libya: Arbitrary military decree highlights precariousness of women’s rights in Libya (Amnesty International 3 mars 2017)

Joint NGO letter: The Human Rights Council should establish the mandate of an Independent Expert on Libya (Amnesty International 10 februari 2017)

Läs mer om Libyen från Amnesty Press

Kaoset i Libyen: Den ledande krigsherren söker stöd från Ryssland (Amnesty Press 16 januari 2017)

Drömmen om Europa slutade på Tripolis gator (23 december 2014)

Libyen: Berbiska milisgrupper förbereder sig på krig (14 december 2014)

Libyska milisgrupper skapar och upprätthåller egna lagar (17 januari 2014)

Klartecken till Libyen från ICC (25 oktober 2013)

En annan bild av Libyenkriget (25 december 2012)

Det okända Libyen (27 november 2012)

”Minst 400 bolag står och knackar på dörren till det nya Libyen” (13 juni 2012)

Staden där alla straffades efter kriget (13 juni 2012)

MR-skolan: Kriget i Libyen är över (15 november 2011)

Bani Walid – vem bryr sig? (9 november 2011)

Tharanga Yakupitiyage
IPS/New York