Libyen: Berbiska milisgrupper förbereder sig på krig

Lokala milismän utanför sitt ockuperade hus i den berbiska enklaven Zwara. Foto: Karlos Zurutuza/IPS

I den berbiska regionen Zwara i Libyen finns ett ockuperat hus som skulle kunna vara beläget var som helst i världen. Ur högtalarna strömmar det hela tiden musik och husockupanterna driver en egen radiostation och konsthall. Men bland instrumenten finns det dessutom vapen och de flesta bär kamouflagekläder.
Tidigare tillhörde huset en medlem av Muammar Khadaffis hemliga polis.

– Men vi beslutade oss för att ockupera det, berättar Fadel Farhad, som vid sidan av sitt arbete som elektriker även är medlem av den lokala milisgruppen.

Det ockuperade huset ligger i Zwara, tolv mil väster om huvudstaden Tripoli, nära gränsen till Tunisien. Berberna är en nordafrikansk ursprungsbefolkning. Under den forne diktatorn Muammar Gaddafis fyra decennier långa styre i Libyen och fram till att han störtades 2011 fördes en hård arabiseringspolitik gentemot berberna.

Enligt inofficiella beräkningar utgör berberna runt tio procent av befolkningen i Libyen, det vill säga runt 600 000 invånare. Liksom de flesta andra i det ockuperade huset vet Fadel Farhad att han när som helst kan bli utkallad för att strida. Den senaste attacken mot Zwara genomfördes för bara en vecka sedan då ett lagerhus i närheten utsattes för ett luftangrepp och åtta personer dödades.

Det har nu gått tre år sedan Muammar Khadaffi störtades, och det politiska kaoset i Libyen har bara fortsatt och landet står på randen till ett inbördeskrig. Det finns två olika regeringar och parlament - en med bas i Tripoli och en annan i Tobruk, som ligger hundra mil öster om huvudstaden nära gränsen till Egypten.

Många milisgrupper finns grupperade inom två paramilitära allianser - en kallad Fajr som ledds av de så kallade Misrata-brigaderna, som kontrollerar Tripoli, och en annan kallad Karama, som leds av den Tobruk-baserade tidigare armégeneralen Khalifa Haftar.

– Här i Zwara förlitar vi oss på cirka fem tusen män som tillhör olika miliser, berättar den 30-årige milismannen Younis, som inte vill uppge sitt fullständiga namn.

Han sitter bland de flakbilar som står parkerade framför det ockuperade huset. De pågående konflikterna i landet har lett till att flera berbiska milisgrupper sporadiskt deltagit i strider på Misrata-brigadernas sida.

– Vi ville aldrig att det skulle bli så här, men alla våra fiender stödjer Tobruk, säger Younis till IPS.

Musikern Bondok Hassem (till vänster) och en annan milisman laddar en granat inne i det ockuperade huset i Zwara. Foto: Foto: Karlos Zurutuza/IPS

Inom Misrata-brigaderna finns det även islamistiska grupper, men här i det ockuperade huset syns inga tecken på religiös renlärighet. Ur två högtalare strömmar en blandning av traditionell berbisk musik och dödsmetall. Den som styr musikvalet är 30-årige Bondok Hassem, en känd lokal musiker som även är lärare i det berbiska språket och befäl i en lokal milisgrupp.

– Misrata och Tobruk slåss om att bli herren på täppan i detta krig. Vi är helt införstådda med att oavsett vilken sida som vinner, så kommer vi att bli attackerade direkt efter segern. Vi är tvungna att försvara vårt land med alla tillgängliga metoder, beklagar sig Bondok Hassem medan han sitter och sippar på ett glas boja, den lokala spritsorten.

Medan Egypten, Förenade arabemiraten, Saudiarabien och Frankrike stödjer Tobruk så stöttas Misrata av Qatar och Turkiet. Detta samtidigt som Natos ledare tycks vilja hålla sig utanför konflikten samtidigt som våldet riskerar att bli okontrollerbart. I dag har de flesta diplomatiska beskickningar lämnat Tripoli, utom Italiens och Ungerns.

Moussa Harim tillhör de berber som inte tycks vara så bekymrad över att ha allierat sig med regeringen i Tripoli. Han föddes i landet, men bodde under Khadaffis styre i Frankrike. I mars 2012 blev han biträdande kulturminister. Moussa Harim medger att islamistgrupperna utgör ett verkligt hot.

– Men inom Misrata finns det också människor med alla sorters bakgrund, även kommunister, säger han.

Moussa Harim menar att ett skäl till att alliera sig med Misrata-brigaderna är att så många berber lever i västra Libyen och i Tripoli.

Men det finns berber som är av en helt annan åsikt, däribland Fathi Ben Khalifa, som tidigare var ordförande för Berbernas kongress, en internationell organisation baserad i Paris.

– Detta är inte vårt krig, utan en konflikt mellan arabiska nationalister och islamister - och ingen av dessa grupper kommer någonsin att erkänna våra rättigheter, säger Fathi Ben Khalifa på telefon från Marocko.

Han framhåller berbernas rätt att försvara sig, men menar också att landet närmar sig ett slutdatum då ett viktigt beslut måste tas.

– Om Libyens konstitution, som ska offentliggöras den 24 december, inte slår fast våra legitima rättigheter, då kommer tiden att vara inne för att ta till vapen, säger Fathi Ben Khalifa.

Vid skymningen samlas lokala milismän vid det ockuperade huset för att vila efter en dags arbete vid vägspärrar och kontrollstationer runtom i staden. Vapnen är utbytta mot munspel och gitarrer, och de spelar musik gjord av den berbiske sångaren Matloub Lounes från Algeriet.

– Jag längtar så efter att kriget ska ta slut. Då kommer jag att bränna min uniform och återgå till mitt arbete, säger läraren Anwar Darir.

Läs också
Libya: ‘Rule of the gun’ amid mounting war crimes by rival militias (Amnesty International 30 oktober)