Nio av tio journalistmord förblir olösta

Begravningen av Reuters kameraman Fadel Shana i Gaza. Han dödades av en israelisk stridsvagn i april 2008. Enligt ögonvittnen attackerades Fadel Shana efter att han börjat filma de skjutande stridsvagnarna. Den israeliska utredningen av händelsen lades dock ner. Foto: Mohammed Omer/IPS

Nio av tio mord på journalister förblir ouppklarade och mördarna går fria. Det visar en ny rapport från pressfrihetsorganisationen CPJ.

Den 2 november skrev Sveriges Radios VD Cilla Benkö i en debattartikel i Expressen tt hon befarar att mordet på korrespondenten Nils Horner i Afghanistan aldrig kommer att klaras upp. Den nya rapporten från Kommittén för skydd av journalister, CPJ, visar att det finns fog för dessa farhågor.

Enligt rapporten mördades 370 journalister ”som direkt vedergällning för deras arbete” mellan 2004 och 2013, och i 90 procent av fallen varken greps, åtalades eller fälldes någon för brotten. Rapporten visar dessutom att i vissa fall där gärningsmännen blivit dömda så har de som beordrat morden förblivit ostraffade.

– Straffriheten har förvandlats till ett av de största hoten mot journalisters säkerhet. När journalister mördas och ingen ställs till svars så ökar risken för nya attacker, säger rapportförfattaren Elisabeth Witchel till IPS.

Hon menar att våld mot reportrar som inte bestraffas slår hårt mot hela mediekåren.

– Det skapar en hotfull stämning som kan leda till att man inte rapporterar om viktiga frågor, säger Elisabeth Witchel.

Många av de mördade journalisterna bevakade ämnen som är av stor betydelse för befolkningen - däribland brottslighet, korruption, mänskliga rättigheter, konflikter och politiska frågor.

Eric Mwamba är en undersökande reporter från Demokratiska republiken Kongo som är väl förtrogen med hur risken för att bli gripen, torterad eller mördad påverkar det journalistiska arbetet.

– Jag känner inte till något fall där någon ställts till svars för våld mot journalister i Afrika, säger Eric Mwamba till IPS.

Själv tvingades han lämna hemlandet på grund av sitt arbete, och har sedan dess tvingats leva och arbeta utomlands.

– Jag tror inte det finns något värre än att tvingas lämna sitt land för att man hotas till livet, säger han till IPS.

Den 3 november hölls en paneldiskussion i FN-högkvarteret kring frågan om hur världssamfundet, lokala regeringar och rättsväsenden ska kunna sätta stopp för den straffrihet som råder för brott mot journalister.

Vid diskussionen deltog Nadia Bilbassy-Charters, korrespondent för tv-kanalen al-Arabiya, som vittnade om hur farlig situationen är för de reportrar som arbetar i Mellanöstern – i synnerhet i Syrien.

– Syrien är en begravningsplats för journalistiken och de journalister som åker dit, sa hon.

Nadia Bilbassy-Charters påpekade samtidigt att de flesta som dödas är lokala frilansare som står helt utan skydd från några arbetsgivare.

– De tar enorma risker för att kunna berätta för omvärlden om det som sker där.

Getachew Engida, biträdande chef för FN-organet Unesco, menar att FN bör se till att frågan om pressfrihet ingår i de utvecklingsmål som världssamfundet ska fastställa i samband med att de så kallade millenniemålen löper ut nästa år.

– Men för närvarande ingår inte yttrandefrihet, journalisters rätt till säkerhet och kampen mot straffriheten bland förslagen i den agenda som ska gälla efter 2015, säger Getachew Engida.

Enligt Unesco är dock kampen för yttrandefrihet och ett förbättrat skydd för journalister viktiga för en hållbar utveckling i världen.

– Straffriheten skapar ett klimat av rädsla som kastar en skugga över utvecklingen av hela samhällen, säger Getachew Engida.

Enligt CPJ:s chef Joel Simon har våldet mot journalister, och den straffrihet som råder i många länder, förvärrats på senare tid.

– De senaste två åren har varit de dödligaste som vi dokumenterat hittills. Ett rekordhögt antal journalister har dödats och rekordmånga journalister har fängslats, säger Joel Simon.

10 november 2014