Efter tvångsassimileringen av samer: När språket försvinner dör kulturen

Tvångsassimileringen av samerna har lett till att nästan alla samiska språk klassas som hotade. I Finland har de flesta samer aldrig fått lära sig sitt modersmål, vilket har lett till att inte bara språken är på väg in i glömska utan även de olika samiska kulturerna.

reportage | 2017-04-28
Av: Izabella Rosengren
Här i norra delen av Finland kämpar samerna för sin kulturs överlevnad.

Här i norra delen av Finland kämpar samerna för sin kulturs överlevnad. Foto: Moa Dahlin

Stora snöflingor faller från den gråa himlen och det är kallt som i en isvak. Renskötaren Juha Feodoroff rör dock inte en min. Med pälsmössa på huvudet och renar i varje hägn personifierar han bilden av den typiska samen. Det som gör honom tämligen unik, förutom att tillhöra en av Finlands minoritetsbefolkningar, är att han är en av drygt 300 kvarvarande talare av det utrotningshotade språket skoltsamiska.

Skoltsamiska är enligt FN-organet Unesco ett av de mest hotade språken i världen och talas bara i byn Sevettijärvi/Čeavetjávri i finska Lappland. Antalet talare av samtliga samiska språk hade troligtvis varit fler om det inte hade varit för att samerna förbjöds att tala sina språk som en del i den omfattande nationaliseringen på 1800- och 1900-talet.

– Jag känner många vars föräldrar inte ville att de skulle lära sig skoltsamiska eftersom det var en skam att vara same och prata samiska. Dagens föräldrageneration ville till exempel inte lära sig skoltsamiska eftersom språket var förknippat med okunskap, säger Juha Feodoroff.

Juha Feodoroff konstaterar att när språket dör så dör en del av kulturen.

Juha Feodoroff konstaterar att när språket dör så dör en del av kulturen. Foto: Moa Dahlin

Hans föräldrar bröt dock mot förbudet och gjorde skoltsamiska till sin sons modersmål. Det är därför med stort vemod som har märker hur hans egna barn är på väg att helt tappa det språk hans föräldrar kämpade för att lära honom.

– De har glömt 80-90 procent på grund av flytt till ställen där finska är majoritetsspråket. Det känns inte bra, men vad kan man göra när de flyttar? De gör som de vill. Nu pratar vi finska istället, säger han och tittar ner mot sina händer.

Juha Feodoroff menar att det inte bara är språket som dör ut utan en stor del av den skoltsamiska kulturen:
– När de gamla dör så dör en del av kulturen. Min mormor kunde till exempel alla ord på skoltsamiska, men jag kan inte alla ord som hon kunde så jag svarar med finska ord istället. De yngre vet inte så mycket om vår kultur eftersom de inte har språket kvar.

Trots vemodet anser han dock att det har blivit bättre de senaste åren eftersom det i dag finns både skoltsamisktalande förskolor och högre utbildningar på språket i fråga. Frågan är bara om det redan är för sent?

Saara Seipihariu tycker definitivt inte det. Hon bor i Enare kyrkby/Anár som ligger ett par timmar söder om Sevettijärvi. Det är en by med drygt 500 invånare varav majoriteten är enaresamer som talar det utrotningshotade språket enaresamiska.

Saara Seipihariu kämpar för att språket ska bevaras och är optimistisk.

Saara Seipihariu kämpar för att språket ska bevaras och är optimistisk. Foto: Moa Dahlin

Eftersom även Saara Seipiharius föräldrar växte upp med övertygelsen att samiska var ett sämre språk än finskan kunde de inte lära henne det när de väl hade bytt åsikt. Därför fick Saara Seipihariu lära sig språket i skolan. Där var hon dock den enda enaresamen så för att kunna konversera med sina övriga klasskamrater lärde hon sig även nordsamiska, som talas av drygt 20 000 personer, finska, engelska och svenska.

Saara Seipihariu är dock väldigt medveten om sitt arv och precis som Juha Feodoroff anser hon att språket är intimt förknippat med kulturen.
– Vi har inte så mycket kvar av vår kultur längre eftersom vi bor blandat med finnar så därför är det jätteviktigt att vi talar språket och att vi har rätt att göra det, säger hon.

Det är också anledningen till att hon jobbar extra som språkvän för vuxna finländare som vill lära sig enaresamiska och på en enaresamisk förskola:
– Jag hör barnen prata på enare hela tiden och det gör mig så lycklig. Det finns till och med barn på förskolan som inte är samer, men som lär sig språket för att föräldrarna tycker att det är viktigt.

Saara Seipihariu ler brett när hon berättar om föräldrarnas engagemang och tillsammans med det allmänt ökade intresset för enaresamiska och det faktum att det i dag finns organisationer som arbetar för språkets överlevnad spår hon enaresamiskan en lycklig framtid. Det finns egentligen bara en sak hon oroar sig över och det är ungdomarnas arrogans för språket:

– För att studera på gymnasiet måste man pendla eller flytta till en större stad där enaresamiska inte är ett majoritetsspråk. Min bror till exempel ska studera i Rovaniemi och jag är oroad över att han ska glömma språket. Jag pratar alltid samiska med honom eftersom jag tycker att det är viktigt, men han svarar mest på finska.

Tiina Sanila-Aikio är ordförande i finska Sametinget i Enare.

Tiina Sanila-Aikio är ordförande i finska Sametinget i Enare. Foto: Moa Dahlin

Tiina Sanila-Aikio är ordförande i finska Sametinget i Enare. Hon arbetar varje dag för att samernas livsstil, kultur och språk ska hållas levande till nästa generation. En av de hetaste frågorna just nu handlar om Finlands nya social- och hälsovårdsreform, vilken bland annat innebär att ett nytt ämbetsverk ska ta över kommunernas ansvar för social- och hälsovårdstjänster.

– Vi undersöker just nu hur denna service kommer att se ut för oss samer, berättar hon. Vi vill veta vad de kommer att erbjuda för service i sameområdet och hur de samiska språken ska tas i beaktande.

Tiina Sanila-Aikio nämner bland annat hemtjänsten i Sevettijärvi som saknar skoltsamisktalande personal och sjukhuset i Ivalo/Avvil som helt saknar personal som talar samiska. Om de inte får ta del av pengarna finns risken att de inte anställer någon heller:

– Vi har den bästa kunskapen om vad som behövs och hur vår situation kan förbättras, men det känns som att ingen lyssnar. Även om vi har möjlighet att föra fram våra förslag får vi aldrig något gehör.

 Här i finska Lappland förbjöds samerna att prata sina egna språk.

Här i finska Lappland förbjöds samerna att prata sina egna språk. Foto: Moa Dahlin

Hon rister frustrerat på huvudet och fortsätter:
– Det ska bli intressant att se hur länen kommer att fördela pengarna. Det kan bli svårt för samerna, ja, till och med finnarna i området, att få några pengar alls så därför måste vi vara involverade från början. Vi är bara 10 000 samer i Finland så vi befinner oss redan i marginalen.

Text: Izabella Rosengren
[email protected]
Foto: Moa Dahlin
[email protected]

De samiska språken

Det finns nio samiska språkvariationer vilka är indelade i tre huvudsakliga språk. Skolt- och enaresamiska tillhör den östsamiska språkgrenen där även akkala-, kildin- och tersamiska ingår. Skoltsamiska talas nästan uteslutande i området kring Sevettijärvi i Finland samt i Ryssland som skoltsamerna härstammar från. Enaresamiska talas i trakterna kring Enare träsk i Enare kommun. Det är för övrigt är den enda kommun i Finland som har fyra officiella språk: nord-, skolt- och enaresamiska samt finska. Akkala-, kildin- och tersamiska talas på Kolahalvön. Akkalasamiska anses av Unesco vara utdött.

Centralsamiska kan delas in i ett nordsamiskt och ett lulesamiskt område och talas av 20 000 respektive 2 000 personer. Till nordsamiska räknas sjösamiska, som talas i kustområdet i Norge, finnmarkssamiska, som talas i Finnmarken i Norge samt tornesamiska som talas norr om Jiellevárri/Gällivare. Lulesamiska talas i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk i Sverige och i Divtasvuodna/Tysfjord i Norge. Till de centralsamiska språken hör även arjeplogssamiska som talas i arjeplogsområdet.

Till de sydsamiska språken hör umesamiska, som talas i Västerbotten, och den egentliga sydsamiskan som talas i södra Västerbotten och Jämtland.
Källa: Nordens språk med rötter och fötter

Läs också

Amnesty ställer sig bakom kravet på en samisk sanningskommission (Amnesty International 6 februari 2017)

Läs mer om samer från Amnesty Press

MR-DAGARNA I GÖTEBORG: ”Det räcker inte bara med fina ord” (10 november 2015)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: ”Kräv en sanningskommission om övergreppen mot samer” (11 maj 2005)

MR-DAGARNA I UMEÅ: Queering Sápmi lyckades bryta tystnaden bland samerna (19 november 2014)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (Amnesty Press 17 november 2014)

PRIDE: “Jag blev utfryst av både svenskar och mina muslimska landsmän när jag kom ut” (30 juli 2014)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2014)

Urfolk temat för MR-dagar i Luleå (Amnesty Press 18 november 2008)

Vad har en same, en dalit och en masaj gemensamt? (16 december 2006)

reportage | 2017-04-28
Av: Izabella Rosengren