Utställning om Kaukasus glömda människor

Grégoire Eloys fotografier, längs en oljeledning i södra Kaukasus, skildrar de livsöden som skapats av konflikter och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I samband med fotoutställningen ställer Amnesty krav på den Europeiska investeringsbanken som investerar i oljeledningen i den instabila regionen.

Fotografen Grégoire Eloy

På Allmänna Galleriet i Stockholm har den franske fotografen Grégoire Eloy radat upp ett socialreportage i bilder med namnet Pipeline ghosts. Svartvita fotografier sitter på väggar med vitt badrumskakel och vittnar om livet vid sidan av en oljeledning. Baku-Tbilisi-Ceyhan-ledningen sträcker sig från Azerbajdzjan till Georgien och mynnar ut i den turkiska hamnstaden Ceyhan, med mål att säkra energitillgången i Europa.

Det Europeiska rådet i EU har gett den Europeiska investeringsbanken mandat att göra stora investeringar i Kaukasus olje- och gasindustri. Att investera i en instabil region och i en industri som är förknippad med människorrättskränkningar innebär ett stort ansvar som nu uppmärksammas av Amnesty Business Group. Utöver de svartvita fotografierna består utställningen av en överdimensionerad protestlista där besökare kan signera en uppmaning i bläck till finansminister Anders Borg.

Krav ställs bland annat på att den internationella och europeiska lagstiftningen kring mänskliga rättigheter ska ligga till grund för den Europeiska investeringsbankens riktlinjer. Det bör även inrättas lämpliga mekanismer för att möjliggöra övervakning, konsekvensanalyser och ansvarsutkrävande. Därmed kan EU:s medlemsstater säkerställa att de inte medverkar till kränkningar av mänskliga rättigheter genom sina investeringar.

Fotografen Grégoire Eloy arbetade själv i finansvärlden när han började fotografera i södra Kaukasus.
- Oljeledningen var en förevändning att dokumentera regionen, säger Grégoire Eloy som egentligen reste dit i andra ärenden.
Kameran började användas efter möten med människor som flytt sina tidigare hem för att få en tillfällig fristad. Den nuvarande situationen är delvis ett resultat av 1990-talets krig mellan Armenien och Azerbajdzjan då mer än 600 000 människor blev flyktingar i sina egna länder.

Fotografier från Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien

I Grégoire Eloys fotografier lever dessa internflyktingar fortfarande kvar i isolerade och resurssvaga områden. Hans visuella vittnesmål uttrycker vemod och uppgivenhet. En värld längs en oljeledning där flyktingskapet har blivit permanent, med raserade hus och trasiga liv. Fotografierna gestaltar hem som består av gamla godsvagnar, slitna flyktingtält och våningar av rivningslägenheter.

Flyktingarnas bostadsområden är olämpliga att leva i och placerar dem dessutom i isolering och segregation. Rätten till bland annat bostad, utbildning och hälsa kränks samtidigt som oljan flödar under marken.
- De vill bara leva ett normalt liv med sina rättigheter, säger Grégoire Eloy och tillägger att det är uppenbart att ingenting kommer att förändras för befolkningen som situationen ser ut idag.

• Jag antar att de inte vill bli bortglömda, säger fotografen och tillägger att människorna på fotografierna inte förväntar sig att någonting ska förändras. Det vågar de inte hoppas på.
  Samarbetet med Amnesty och pågående påtryckningar väcker dock ett vagt hopp hos fotografen, men han inser även hur allvarlig och svårföränderlig situationen är på marken över oljeledningen.
• Nu har åtminstone deras berättelse skickats vidare, säger Grégoire Eloy.

Två av fotografierna visar nötta och flagnade presidentporträtt från Azerbajdzjan och Georgien. Politiska ledare som enligt Grégoire Eloy inte har vidtagit några åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren längs oljeledningen. De flesta människorna på hans svartvita fotografier tittar bort. En av dem har till och med vänt utställningsbesökarna ryggen. Precis som omvärlden har gjort mot dem.

Text: Hanna MI Jakobson Foto: Jasin Abdulssmed

Utställningen pågår fram till den 21 februari på Allmänna Galleriet, Kronobergsgatan 37 i Stockholm