Möt Issa Nyaphaga - från fängelse i Kamerun till hyllad seriekonstnär

reportage | 2012-01-20

Issa Nyaphaga var på 1990-talet en av Kameruns serietecknare som utmanade Paul Biyas regim med kritiska teckningar. Efter att ha fängslats gick Issa Nyaphaga i exil. Nu är han en väletablerad konstnär i Frankrike och USA och i sommar ska han åka till Kina och berätta om sin konst och sina politiska teckningar. Anita Grünbaum träffade Issa Nyaphaga när han besökte Sverige.

En god vän i Santa Fe i New Mexico bad mig i somras att träffa en för mig okänd konstnär och serietecknare från Kamerun på hans resa till Indigenous Terra Madre-konferensen i Jokkmokk. En länk till ett tal, som Issa Nyaphaga höll 2001 inför franska Nationalförsamlingen med anledning av 50-årsfirandet av Genèvekonventionen om flyktingar, väckte min nyfikenhet.
En junidag väntar jag således på Issa Nyaphaga på Stockholm Centrals perrong 18. Tjugofem minuter efter ankomsttiden försvinner skylten om inkommande tåg från Köpenhamn och en förvirrad jakt vidtar innan vi lyckas finna varandra. Vårt samtal startar på en bänk på Centralen medan jag letar rum på vandrarhem, fortsätter i tunnelbanan och den långa promenadvägen med tungt bagage till Zinkensdams vandrarhem. Issa ska efter konferensen fara direkt till Kamerun. På en kvällsöppen restaurang berättar Issa vidare – nu med hjälp av sin dator och bilder från Kamerun. Vi talar med varandra tills personalen föser ut de sista gästerna klockan ett på natten och dagen därpå i buss till Arlanda. Under samtalets gång förstår jag att det inte ska bli en artikel om konstnärskap och performance utan en berättelse om en märklig mans väg från politisk fångenskap i Kamerun, flykt och asyl i Frankrike och därifrån ut i världen.

Issa Nayphaga sitter målad för en performance framför ett av sina konstverk . Foto: Emily Schiffer & Oumarou Mebouack - NYC, 2007.__

Issa Nyaphaga tillhör Tikarstammen och är född 1967 i en liten by, Nditam, i centrala Kamerun. Han växte upp i en muslimsk familj i en omgivning med animistiska traditioner, och gick i en fransk katolsk skola. Som vuxen ser han sig snarast som buddist. Närheten till naturen, förmågan att avläsa vädrets växlingar, djurens rörelser och växternas läkande och närande egenskaper är kvaliteter som han längtar tillbaka till. Han ger mig målande exempel på förmågor som kamrater som har bott kvar i byn har utvecklat.
– Tikarstammen lever i fredligt samspel med pygméfolket Bedzan. Alla i byn är beroende av naturen och vi lär av varandra. Sedan jag har kunnat återvända till Kamerun försöker jag visa värdet av att den kunskapen förs vidare till nästa generation. Jag tycker mycket om att undervisa barnen i byn, berättar han.

I vårt samtal återkommer Issa Nyaphaga gång på gång till vad hans mamma har betytt för honom. Av henne lärde han sig att använda olika jordarters färger för att med fingrarna göra stora väggmålningar. Också den stränga fadern med 20 barn var konstnärlig och duktig i kalligrafi. Genom att bränna majs framställde fadern kol att skriva med. Issa började tidigt teckna serier med sådant kol, vilket ogillades av fadern som varnade för att det var farligt. Issa gömde sina serier för att inte bli straffad med att växelvis stå på ett ben med den motstående handen under foten.
– Vana vid fysiska bestraffningar gjorde det lättare för mig att stå ut i fängelset, har han senare kommenterat faderns bestraffningar.

En av Issa Nyaphagas många samhällskritiska serier.

I Douala, landets största stad, studerade han från 14 års ålder. Där lärde han sig också konventionell målarteknik. Han började försörja sig som serietecknare i Le Combattant och i flera andra tidningar. Lönen var mycket dålig men han var flitig och hans serieteckningar väckte uppmärksamhet. I Kamerun var för 20 år sedan 60 procent av befolkningen analfabeter (idag är det cirka 25 procent), så serier är ett viktigt sätt att informera och lära människor om demokrati och mänskliga rättigheter. Att vara serietecknare i Kamerun är liktydigt med att vara en folkbildande journalist. För Issa var det fantastiskt att teckna en kommentar till den politiska situationen och påföljande veta att budskapet nådde ut till många tusen läsare. Han var också engagerad i demonstrationer och fredliga aktioner med civil olydnad.
Le Messager Popoli hade en känd tecknare, som hette Nyemb Popoli, som hade tvingats fly hals över huvud till grannlandetTchad, så Issa var medveten om vilka risker han utsatte sig för. Hans teckningar för Le Messager Popoli blev mer och mer kritiska mot regimen, trots att allt i tidningarna skulle förhandsgranskas av tre instanser. Ett trick var att visa teckningarna för censuren och i efterhand fylla i pratbubblorna. Serietecknare och journalister arbetade under pseudonymer men det hjälpte inte.
– Kamerun är en envåldsstat och Paul Biya har varit president sedan 1982. Det är emot konstitutionen men han blir ändå omvald och jag är säker på att han vinner valet i höst också, säger Issa under vårt möte.
Paul Biya vinner också valet i oktober 2011 med god marginal, 78 procent av rösterna. Oppositionen anklagar presidenten för valfusk.

I en av Issa Nyaphagas serier säger meteorologen på TV: ”Det regnar idag och det ska vi tacka president Biya för.” Den typen av regimkritik ledde till att han en dag 1994 fördes till polisstationen. Ingen visste var han var och han hölls i 14 dagar trots att lagen endast tillåter 48 timmar. Redan vid de första förhören utsattes han för fysisk misshandel och kunde höra medfångar skrika under tortyr. Han pressades att lämna namn och pseudonymer på andra regimkritiker men svarade med att i så fall arbetade han för polisen och skulle få betalt för det. Det svåraste med fängelsetiden var att buntas ihop med gravt kriminella män och få lyssna på de mest fasansfulla skildringar av det våld hans medfångar hade utsatt människor för. Att vara serietecknare stod nästan lika lågt i kurs i fängelsemiljön som att vara homosexuell.
– Jag har någon hjärnskada som jag fick av våldet i fängelset och som yttrar sig i plötslig blackout. Den sortens blackout får jag då och då. Det fick jag till exempel när jag steg på tåget på vägen hit. När tåget började gå upptäckte jag att jag inte hade min viktigaste väska med kamera och dator med mig. Jag blev alldeles kallsvettig men hade tur för konduktören hade sett väskan stå på perrongen och tagit med den på tåget.

Issa Nyaphaga i färd med att måla en bild av kirurgen George Bwelle, hedrad som en prins vid sidan av målningarna av stammen Tikars övriga hövdingar på väggar i hembyn Nditam. Foto: OUMAROU MEBOUACK

Vid ett senare tillfälle hotades han med fängelse i tre år och satt fängslad och torterades i New Bell Prison i 4-5 månader innan han ställdes inför rätta. Den gången räddades han av en kvinnlig advokat som kände igen honom och som fann att det inte fanns några anklagelser mot honom i hans akt. Hon fick honom frigiven. Han bestämde sig för att trots faran fortsätta att göra sina sidor i Le Messager Popoli. Kort tid efteråt blev han varnad av en polis som uppskattade hans serier. Issa var inbokad för en föreställning i Frankrike och höll sig gömd tills han hade fått ett inresevisum till Frankrike. Eftersom han var efterlyst fick han muta polisen för att komma ut ur landet. Den 18 februari 1996 flög han till Paris.

Den första tiden i Paris som asylsökande var svår och jag ser på Issa när han berättar att han blir betryckt bara vid tanken. Han hade en enorm hemlängtan, som nästan fick honom att återvända. En av hans bröder lyckas få honom på andra tankar. Hans konstnärskap blir en väg att nå ut till omvärlden. Han samarbetar med en rad kända fotografer och bildkonstnärer och medverkar 1999 i en bok Comment la France traite l´asile politique (Hur Frankrike behandlar den asylsökande), utgiven av L´Harmattan. Han är också med och startar en organisation som ska hjälpa och försvara journalister i fara – JAFE, afrikanska journalister i exil.

När Issa berättar om hur han de senaste åren har gjort avkall på sin satir över regimen i Kamerun och därmed har kunnat återvända till hemlandet, lyser han upp och visar mig rader av bilder i datorn. På några av dem kommer han med en minst sagt fullastad bil med förnödenheter och hjälpmedel för handikappade. På andra bilder är det en man som har fått sin första rullstol och en liten svårt brännskadad flicka som gått igenom flera operationer tack vare de medel som Issa och hans organisation HiTiP (Hope international for Tikar People) har samlat in. Det är uppenbart att det är detta som fyller hans liv med mening:
– I min stam påminner namnet Issa Nyaphaga änniskor om den första person som har fört en svart doktor till Nditam, som öppnar patienters magar och syr ihop dem så att samma människor kan gå till sina marker och producera mera gröda. Tikar-folket brukar resa för att bli opererade någon annanstans. är det enda jag är stolt över. Jag bryr mig inte om mycket pengar jag tjänar eller hur många tavlor jag säljer, skriver han till mig i januari 2012.

En av Issa Nyaphagas många samhällskritiska serier.

Issa Nyaphaga är idag en väletablerad konstnär i Frankrike och USA. Han uttrycker sig i en afrikansk tradition men har också skapat sitt eget personliga uttryckssätt – capillarism. Han lägger en grund med mänskligt hår som bildar ett bakgrundsmönster. Över det målar han en andra bild. I den kan han också inkorporera diverse föremål – sådant som kastas på soptippen. Han är intresserad av återvinning och av att ge det förbrukade ett nytt liv.
Han genomför en form av performance där han målar sig själv på händer, armar och ansikte – serietecknar på kroppen. Han skapar bilder inför publik med användning av olika sorters material i samspel med improviserande musiker.
Den italienska fotografen Nicoletta Fagiolo har gjort film om honom
och hjälpt honom att få nya rötter i Europa men han når ut till andra världsdelar också.
– Första gången jag kom till USA var 2004, berättar han. Då blev jag inbjuden av en agent för att visa mitt arbete i New York. Jag kom till Santa Fe på ett konstnärsstipendium från Santa Fe Art Institute, som är en systerorganisation till FreeDimensional.org, där jag är aktiv. Genom Nicoletta lärde jag känna John Lent, som har varit mycket viktig för mig i USA.

Sommaren 2012 har John Lent inbjudit Issa att arbeta på ett serietecknarmuseum i Kina. Där ska han visa sina politiska teckningar, ha workshops och föreläsningar och ge performance. Det verkar följdriktigt och han gläder sig åt att få kontakt med sina kinesiska serietecknarkollegor. Issa ser på konsten som universell och han försöker översätta världens komplexitet i sitt skapande:
– Mina tavlor är en sorts hymn till freden.

Text: Anita Grünbaum

Bakgrund: Kamerun
Kamerun är en västafrikansk stat nära ekvatorn med gränser till Nigeria, Tchad, Centralafrikanska republiken, Republiken Kongo och Gabon. Kameruns yta är 475 000 kvadratkilometer, det vill säga något större än Sveriges. Huvudstad är Yaoundé. Landet beräknas ha cirka 20 milj. invånare. Det finns mer än 200 folkgrupper i Kamerun, varav de största är fulani och bamiléké.
Klimatet är tropiskt med regnskog i söder och stora savanner i de höglänta norra delarna.
Jord- och skogsbruk samt oljeutvinning är ryggraden i ekonomin. Trots att landets ekonomi jämfört med andra stater i Afrika är hygglig, lever halva befolkningen under fattigdomsgränsen, det vill säga två dollar per person och dag. Värst utsatta är landsbygdsbefolkningen.

Kamerun stod under tysk kontroll från 1880-talet tills det delades mellan Frankrike och England efter första världskriget. Franska och engelska är sedan dess officiella språk. 1961 frigjorde sig landet från kolonialmakterna och Förbundsrepubliken Kamerun bildades.

Paul Biya är sedan 1982 president med kontroll över alla politiska utnämningar och över oljeinkomsterna. Kamerunska folkets demokratiska samlingsparti (RDPC) utgör regeringsparti. Oppositionen gör sedan 2003 fåfänga försök att utmana presidentens makt.
Kamerun är klassat som ett av världens mest korrupta länder.

Läs mer:

Cameroon urged to release men jailed for alleged homosexuality
Under förra året uppmärksammades det skärpta förtrycket mot homosexuella i Kamerun. Flera män greps och dömdes till fängelse. (Amnesty, november 2011)

KAMERUN - TRE ÅRS FÄNGELSE FÖR ATT HAN ÄR HOMOSEXUELL
Amnesty arbetar bland annat för att Jean-Claude Roger Mbede ska friges. Han är en samvetsfånge som våren 2011 dömdes till tre års fängelse för homosexualitet. (Amnesty, veckans vädjande)

Läs mer om situationen för hbt-personer i Kamerun: Criminalizing Identities
Rights Abuses in Cameroon based on Sexual Orientation and Gender Identity (Human Rights Watch 4 november 2010)

reportage | 2012-01-20