Sista droppen för Jane Austen?

Jane Austens berättelser har under de senaste årtiondena filmatiserats med samma iver som stränder i världen har exploaterats. Men ibland önskar man som publik att filmbolagen hade vågat stanna upp för att fråga sig själva om etiketten på filmen verkligen är viktigare än dess innehåll. Filmen "Love & friendship" är just ett sådant exempel – och i slutändan är det paradoxalt nog filmbolagen som lär bli lidande för denna hets inför möjligheten att krama ännu några finansiella droppar ur Austen-trasan.

En svunnen tid i Love&Friendship. Foto: NonStop Entertainment

Film: Love & Friendship
Regi: Whit Stillman
Manus: Jane Austen (Lady Susan), Whit Stillman
Skådespelare: Kate Beckinsale, Chloë Sevigny, Stephen Fry, Tom Bennet
Land: Irland, Holland, Frankrike, USA, Storbritannien
Längd: 92 minuter

Jane Austen (1775-1817) har som författare lyckats med det som måhända endast Shakespeare har lyckats med under de senaste decennierna. Att som historieberättare från ett svunnet århundrade lyckas glimra ikapp med nutida filmgiganter såsom till exempel Sofia Coppola eller Martin Scorsese. Hennes namn har blivit till en etikett, symboliserande en typ av dialoger, berättelser och miljöer som är typiska för just henne. Detta på samma vis som det uppskruvat neurotiska, kärleksfulla och myllrande storstäderna till exempel har blivit synonymt med Woody Allen. Men när vi ser till Jane Austen är det istället berättelser om underliggande längtan efter kärlek kuvad av tidens manér och kutym uti den engelska grönskans kullar och dalar som vi lägger ut från vår filmiska kaj.

Problemet blir bara det att vi gång på gång har fått tagit del utav dessa mycket likartade berättelser , under de senast gångna årtiondena genom TV-filmatiseringar såväl som på den vita duken genom filmerna ”Emma” (1996), ”Förnuft och känsla” (1995), ”Stolthet och fördom” (2005), och inte minst genom historien om författaren själv i ”En ung Jane Austen” (2007) – och nu alltså ånyo i filmen ”Love & friendship”.

Kate Beckinsale och Chloë Sevigny i Love&Friendship. Foto: NonStop Entertainment

Detta medför, förutom ett välbekant tema, även till denna films nackdel att skådespelarna oundvikligt mäts med måttstocken av Colin Firth, Emma Thompson, Keira Knightley och Anne Hathaway redan innan filmens första bildruta visats upp - på samma vis som årens julvärdar tenderar mätas med måttstocken Arne Weise, eller en ny skådespelare i rollen som James Bond jämförs med Sean Connery.

Regissör Stillman har försökt sig på ett någorlunda nytt grepp i sin regi för att undgå att jämföras med tidigare filmatiseringar som faktiskt minner en hel del om hur Quentin Tarantino presenterar sina karaktärer i sina filmer – med stillbilder, musik och texter menade att få publiken att dra på smilbanden – och till viss del funkar detta grepp. Men ingenting kan i slutändan täcka över det faktum att historien inte håller för att filmatiseras med denna samling skådespelare, och ej heller att det i vår nutid faktiskt har gjorts så mycket bättre filmatiseringar utav Austens berättelser.

Men detta är risken som filmbolagen tar när de ivrigt klappar sig för kinder och lår och rusar fram emot en ribba som har lagts upp på Shakespeares eller Austens höjd. För det är endast med en delikat balans, en stark skådespelarensemble och en unik regissörs hantverk som man gör sig värdig till att inte behöva se den falla.

Andreas von Scherling