”Att ha allt men inte kunna njuta av det”

EN FILM OM OLLE LJUNGSTRÖM
Regi & foto: Jacob Frössén

En film om Olle Ljungström spelades in mellan 2006 och 2008 och resulterade i ungefär en timmes dokumentärfilm. Filmen visar en hyllad artist som är märkt av många års sjukdom.

Olle Ljungströms slog igenom stort under det tidiga 1980-talet med bandet Reeperbahn, ett slags new age-punkigt popband med en stilsäker och lite farlig utstrålning. Efter Reeperbahn-tiden lämnade Ljungström musiken under några år för att istället utbilda sig till och arbeta som copywriter. Och det var antagligen ingen slump att han drogs till just det yrket då han som textförfattare måste anses som en av landets absoluta främsta. Snart återuppstod emellertid suget efter popmusik och Ljungström inledde en solokarriär där han kom att skriva låtar ihop med Heinz Liljedahl.

Privat har Olle Ljungström levt ett vad många skulle betrakta som ett utsvävande liv, med avsaknad av fasta rutiner och med mycket festande. Ett rockstjärneliv helt enkelt. I Jacob Frösséns dokumentärfilm får vi följa Ljungström under drygt två års tid i en mix av tillbakablickar och små nedslag i vardagen, som för Ljungström på senare år har handlat mycket om en kamp mot sjukdomar till följd av hårt leverne.

En film om Olle Ljungström följer ingen tydlig tidslinje utan gör små nedslag i olika miljöer. Vi får följa med honom till Gotland, Frankrike, hemma i lägenheten, i Stockholms skärgård och i studion. I en scen är Ljungström i Uppsala där Caroline af Ugglas leder kören ”Kör för alla!”, som tillsammans med Olle själv framför den vackra låten ”Som du”. En av många rörande scener.

Samtalen i filmen spänner mellan vardagliga saker och stora livsfrågor. Ett återkommande tema är frågeställningar kring hur och varför människan gör sina val. Och Ljungström sammanfattar i en ögonblicksbild i filmen sin egen situation genom att säga: ”Jag är fruktansvärt lycklig och samtidigt fruktansvärt olycklig. Hur tror du det känns?”.

I filmen får vi också möta Olles mamma Misse, som på ett levande sätt berättar om sin son under hans uppväxttid och om den situation där han befinner sig idag.

Jag vet inte ifall Olle Ljungström är en naturlig skådespelarbegåvning, eller om det är på grund av att filmandet pågått under en lång period som han upplevs som helt naturlig framför kameran. För det är inte för fotot och klipptekniken man går och ser den här filmen, även om det är bra. Nej, det är huvudpersonen som är det intressanta här.

Det är som åskådare en njutning att få lyssna till en människa som kan uttrycka sig så välformulerat och precist i sitt språk som Olle Ljungström. Att höra honom tala i telefon med en sköterska på sjukhuset eller till sin publik från scenen är precis lika intressant. Det är som poesi det sätt han uttrycker sig på, med roliga metaforer och med mycket humor och värme. För vem annars skulle utbrista: ”Det där är en glad gök”, när man passerar en av arbetarna på färjeterminalen.

Och han gör sig bra på bild också, Ljungström, sitt fysiska tillstånd till trots. Med ett yttre som påminner om en klassisk Hollywood-filmstjärna och med en mycket spännande garderob. Ljungström, som arbetat en del som fotomodell i sin ungdom, bär upp vilket plagg som helst. Ibland påminner hans look om en luffare, men med stil. Andra gånger ser han ut som en miljonär som precis har varit och ekiperat sig på Bond Street i London.

Jag tror att Olle Ljungström är en människa som älskar livet men som aldrig riktigt har vetat hur han ska leva det. Och även om han tycks bära på en djup sorg inombords, ger han inget deprimerat intryck. I alla fall inte framför kameran. Men man förnimmer en hopplöshet över den egna oförmågan att i tid förändra sin egen situation.

Jag hoppas att många går och ser den här filmen. För det är en kärleksfull skildring av en kärleksfull person, i en kontext som är så bottenlöst sorglig. Ljungström definierar sin bild av helvetet med orden: ”Att få precis allt man vill ha, men inte kunna njuta av det.”

Och jag har en teori om varför Ljungström valt den väg i livet som han har gjort. Jag tror att det beror på att han är snäll. Då är det inte så lätt att säga nej.

Av: Fredrik Mattsson

3 odödliga Olle Ljungström-album (utan inbördes rangordning)

Olle Ljungström ”Världens räddaste man” (CD) (1994)

Olle Ljungström ”Olle Ljungström” (CD) (1993)

Reeperbahn ”Venuspassagen” (LP) (1981)