Utlämnande om en kärleksrelation

Tusen och en natt (Jävla sköna män)
Land: Sverige
Regi: Fateme Gosheh, Isa Vandi

I dokumentären ”Tusen och en natt” med undertiteln ”Jävla sköna män” hamnar vi mitt i en kaotisk kärleksrelation mellan konstnären Fateme Gosheh och filmaren Isa Vandi. Hon som är född i Iran har lovat sig själv att aldrig bli kär i en muslimsk man eftersom hon har dåliga erfarenheter av det, men hon faller pladask för den charmige Isa Vandi. Som biopublik får vi följa med på en resa av analyserande, gräl och kärlek som är större än livet.

”Tusen och en natt” är extremt utlämnande och personlig och hur de båda huvudpersonerna har lyckats göra denna film om sig själva är fascinerande. Vi får följa dem under flera år och ett antal uppbrott men de verkar ständigt leta sig tillbaka till varandra.

Fateme Gosheh (till höger) skildrar sin relation med Isa Vandi i den självutlämnande dokumentären ”Tusen och en natt”. Foto: Folkets Bio

Fateme Gosheh kom från Iran till Sverige 1986 och har ägnat en stor del av sin konst till att visa kvinnans situation i den muslimska världen. Hon har blivit polisanmäld av muslimska organisationer flera gånger och har fått en tavla nedplockad från Världskulturmuseet i Göteborg. Detta kommer upp i filmen, men hamnar ändå i skymundan av kärleksrelationen.

Konflikten i filmen är inte bara mellan de älskande tu, utan Fateme är även i konflikt med sig själv. Vilken slags kvinna vill hon vara, hon som är en förebild för så många andra kvinnor? Hur kan hon tillåta en man att förändra henne och hur kan hon dessutom gråta över honom? Det är frågor som hon ständigt ställer till sig själv.

Fateme Gosheh (till vänster) och Isa Vandi. Foto: Folkets Bio

Det känns inte som att hans religion har någon stor del i filmen, även om det är just den som Fateme vänder sig emot i början. Det stora problemet för henne är att han är uppväxt i ett patriarkalt samhälle och har ”mannens typiska ägandebehov”. Ibland är det dock oklart vad de båda vill. På ett sätt vill de inte vara en del av varandras vardag eftersom det dödar kärleken, men samtidigt kan de inte hålla sig ifrån varandra.

”Tusen och en natt” har ett väldigt tydligt och dramatiskt filmspråk, som när Fateme river sönder de målningar som påminner för mycket om honom. Det är en film och en relation som berör även om det emellanåt nästan är obehagligt hur nära man kommer huvudpersonerna. Många frågor ställs men vi får inga enkla lösningar serverade.

Text: Lisa Olsson