Naket om föräldrarnas medlöperi

böcker | 2006-12-12

Sista resan till Phnom Penh
Jesper Huor
Ordfront förlag

Jesper Huors Sista resan till Phnom Penh är den andra boken om Kambodja som ges ut av svenska författare i år. Alla som är intresserade av det idag bortglömda landet (fast charterturismen håller kanske på att ändra detta?) har säkert läst Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende (recenserad i AP 3/06).

I den får man följa fyra svenskar som mitt under skräckväldet i slutet på 1970-talet reste runt i landet där ett av 1900-talets mest omfattande massmord pågick utan att se något. En av de fyra var Jesper Huors mamma.

Vad får människor i solidaritetsrörelser att bli medlöpare till hänsynslösa diktatorer? Så skrev jag i recensionen av Pol Pots leende. Det är detta Huor vill ge svar på. Hans mamma, Marita, var en svensk vänsterradikal student i Paris på 1970-talet. Där förälskar hon sig i den kambodjanske utbytesstudenten Someth Huor och så småningom får det revolutionära paret en son. 31 år senare skriver han en bok om föräldrarnas kärleksrelation, deras drömmar och arbete för ett socialistiskt samhälle, deras flyttande mellan Paris, Stockholm och Östberlin, och om det sorgliga avskedet innan Someth reser till Nordkorea för att skolas till en god kommunist inför det nyligen befriade folkparadiset ”Demokratiska Kampuchea”.

Det är en oerhört ärlig bok. Huor använder sig av intervjuer med sin mamma, gamla brev från sin far i Nordkorea, och en stor portion rekonstruerande kring hur fadern kan ha resonerat när han lämnade sin lilla familj för att ansluta sig till Pol Pots regim – en regim som avrättade honom fem dagar efter hemkomsten.
För Fröberg Idling var Kampuchea ett närmast abstrakt historieföremål. För Huor är det hans ursprung. Därför blir hans fascinerande bok mer än bara en berättelse om två förvirrade ungdomars blinda tro på en utopi. Det är ett barns nakna skildring av sina föräldrars motiv för medlöperi till en hänsynslös diktator.

Sebastian Derle

böcker | 2006-12-12