Träplogar och kärnvapen sida vid sida

böcker | 2010-04-14

Omslag: Eva Jais-Nielsen.

Tariq Ali
Pakistan mellan diktatur och korruption
Övers: Gunnar Sandin
Ordfront förlag

I Pakistan fortsätter den politiska oron. Landets historia sedan självständigheten 1947 har varit dramatisk. Tariq Alis senaste bok ger en bred bakgrund till ett land där militärdiktaturen har följts av ett svagt civilt styre.

Den 9 april kom en positiv nyhet från Pakistan. Parlamentets underhus fattade enhälligt ett historiskt beslut där presidentens makt begränsas och makt återförs till provinserna. Medan optimisterna talade om en stor dag för demokratin pekade pessimisterna på att militären även i fortsättningen förblir den starkaste maktfaktorn i landet.
Det politiska våldet fortsätter att skörda dödsoffer och den 5 april dog 41 personer i Peshawar när det sekulära ANP, nationella awami-partiet, som styr i provinsen NWFP, Nordvästra gränspronvinsen, hade samlats till jubelfest för att fira att provinsens koloniala namn nu skulle ändras till Khyber-Pakhtunkhwa. Militanta islamister antas ha legat bakom massakern.

I Waziristan vid gränsen mot Afghanistan fortsätter kriget mellan talibanrörelsen och den pakistanska armén. Många civila dör i striderna och obemannade amerikanska plan, så kallade drönare, avfyrar dödliga rakteter mot påstådda talibanledare. Hundratusentals pakistanier har de senaste två åren tvingats på flykt undan detta eskalerande inbördeskrig.

Majoriteten av Pakistans 173 miljoner lever i armod där träplogen används på landsbygden medan överklassen lever ett lyxliv i en stat där militären, med dess kärnvapen, slukar stora delar av landets resurser och säkerhetsdoktrinen sedan 1947 alltid handlar om förhållandet till Indien.
Zulfiqar Ali Bhutto, Pakistans president 1971-1973 och premiärminister 1973-1977, sade en gång att ”Vi må äta gräs i tusen år, men vi ska tillverka bomben”.
Indien och Pakistan har de senaste dryga 60 åren utkämpat flera storskaliga krig och det har alltid slutat med ett nederlag för Pakistan. Kashmir fortsätter vara en konfliktkälla. Det lilla bergsområdet anslöts vid självständigheten 1947 till Indien medan invånarna utlovades en folkomröstning om självständighet. Denna har dock aldrig genomförts och Indien, Pakistan och Kina fortsätter att utöva defacto-kontroll över olika delar av Kashmir. 1999 utbröt strider runt Kargil och oron var stor i omvärlden att konflikten skulle eskalera till ett kärnvapenkrig i Sydasien.

Tariq Ali föddes i Lahore i dåvarande brittiska Indien. På 1960-talet tvingades han gå i exil i Europa. Han tillhör 68-generationen och deltog i studentrevolten både i Europa och i Pakistan. Efter en period som ledare i Fjärde internationalen lämnade han den trotskistiska rörelsen och skrev 1990 romanen ”Redemption”, en mästerlig satir över trotskismen. Under senaste åren har han skrivit ”Fundamentalisternas kamp” (2003) och ”Bush i Babylon” (2005), båda utgivna på svenska av Ordfront.

Sin vänstersyn har han aldrig lämnat och i ”Pakistan mellan diktatur och korruption” öser han ilska över reaktionära islamister, korrumperade politiker och inte minst USA som sedan 1950-talet backat upp de olika generaler som sett sig kallade att ta makten i Pakistan. Boken är en lysande beskrivning av Pakistans tragiska historia; delningen av brittiska Indien med massmord och etnisk rensning, det fruktansvärda kriget i Östpakistan när Bangladesh föddes 1971-72 och Pakistans roll i motståndet mot Sovjets ockupation av Afghanistan 1979 och talibanerna som ett verktyg för ISI, den mäktiga pakistanska underrättelsetjänsten.

Tariq Ali menar att de partier som vill ha ett islamistiskt Pakistan idag är försvagade och pekar på att de förlorade makten vid valen 2008 i de provinser där de 2002 hade vunnit väljarnas stöd. Han skräder inte orden om de pakistanska talibanerna, TTP, och det skräckvälde de har upprättat i Swatdalen och i Waziristan där huvuden sågas av, kvinnor piskas, flickskolor bombas och människor kidnappas. Samtidigt är konflikten i gränsområdena också en del av gamla konflikter där både britterna och den pakistanska centralregeringen tvingats ge områdena självstyre och för de pashtunska folkgrupperna har gränsen mellan Afghanistan och Pakistan aldrig varit något annat än en konstlad skapelse.

Boken är skriven i en föränderlig tid och påbörjad när den pakistanska domarkåren och journalisterna 2007 gick i bräschen för kampen mot general Pervez Musharraf.
Tariq Ali beskriver med förtjust förvåning hur juristerna går ut i gatudemonstrationer och hur journalisterna i Pakistan är så frispråkiga att Musharraf ”längtansfullt” tänker på BBC och CNN. Det må vara en överdrift men visar ändå på yttrandefrihetens betydelse i arbetet mot auktoritära härskare.
Pervez Musharraf tog med USA:s goda minne över makten 1999. Han fortsatte det stöd till talibanregimen i Afghanistan som inleddes under Benazir Bhuttos tid som pemiärminister på 1990-talet men efter 11 september 2001 tvingades generalen till ett svårt val.
Huruvida han hotades med anfall från USA är omstritt. Musharraf har i sina memoarer påstått att USA:s biträdande utrikesminister Richard Armitage förklarade för Musharraf att antingen är ni med oss eller mot oss och att ”vi kommer att bomba er tillbaka till stenåldern” om ni inte Pakistan anslöt sig till USA.
USA har förnekat hotet, men Pakistan bröt snart med talibanerna i Kabul och den amerikanske undersökande journalisten Seymour Hersh har hävdat att Pakistan genomförde en flygevakuering från Kunduz i slutet av 2001 för att hinna få ut alla pakistanier som fanns på talibanernas sida i den stad som då var omringad av Norra alliansen med stöd av USA och dess allierade.

Mulla Omar, talibanernas ledare, försvann på motorcykel från Kandahar och Tariq Ali redogör för hur Pervez Musharraf försökte gå USA till mötes under starkt motstånd från konservativa delar av armén. Det anses allmänt att ISI har fortsatt att ge stöd till talibaner, som ses som ett pålitligt verktyg i arbetet med att förhindra indiskt inflytande i Afghanistan. Även de terrordåd som genomförts i Indien, som attackerna mot parlamentet i New Delhi 2001 och mot Bombay (Mumbai) i november 2008 kan ha genomförts med stöd av ISI.

Tariq Ali menar att pakistanska terroristgrupper som Jaish-e-Mohammed och Harkatul Ansar tidigare har finanserats och beväpnats av staten:
- De sektioner av ISI som stödde och finansierade dessa organisationer blev rasande över "förräderiet mot talibanerna", hävdar Ali.
Han anklagar också säkerhetsorgan för att ha varit involverade i mordet på Daniel Pearl, journalisten på Wall Street Journal som kidnappades 2002 och mördades genom att han fick halsen avskuren, vilket filmades av mördarna:
”Det saknas direkta bevis, men det var ingen hemlighet i Pakistan, att Omar Saeed Sheikh, den psykopat som arrangerade kidnappningen, hade säkerhetskontakter”, skriver Tariq Ali.

Civila flyr i april 2009 från Maidan undan striderna mellan pakistanska
armén och talibanerna. Foto: Amnesty.

I november 2007 utfärdade Musharraf undantagstillstånd och höll ett förvirrat tal för att motivera sina åtgärder. Det blev början till slutet för nästan tio år av militärstyre. Tariq Ali beskriver sin besvikelse över hur Benazir Bhutto och hennes änkling, nuvarande presidenten Asif Ali Zardari, har förvaltat de pakistianska massornas förhoppningar om ett drägligare liv. Benazir Bhutto, dotter till
Zulfiqar Ali Bhutto, som avrättades 1979, återvände inför det val som hade utlysts till 2008. Den 27 december 2007 mördades hon. Omständigheterna kring mordet är fortfarande oklara och Tariq Ali misstror de officiella förklaringarna om att islamiska extremister låg bakom mordet även om han inte vill sälla sig till de konspirationsteorier som utpekar maken som skyldig till mordet.

När det gäller de åtal som väcktes även i utländska domstolar mot Benazir Bhutto och Asif Ali Zardari för att under 1990-talet ha lurat till sig gigantiska belopp hyser inte Tariq Ali några tvivel. Paret har inte bara försnillat det socialistiska reformprogram som PPP, det pakistanska folkpartiet, haft på sitt program, de har också berikat sig själva. Och när det gäller mordet 1996 på Murtaza Bhutto, bror till Benzir Bhutto, tvekar inte Tariq Ali att anklaga Asif Ali Zardari, Pakistans nuvarande president, för att ha legat bakom mordet.

Tariq Ali pekar på att det finns tre sammanhängande maktblock som inbördes hänger samman i Pakistan. USA-lobbyn är mest inflytelserik, saudierna som nummer två och kinesiska lobbyn som nummer tre. Det Pakistan, som nu leds av Asif Ali Zardari, ”kommer att stappla vidare med befolkningen fångad mellan militärdiktaturens hammare och den politiska diktaturens städ”, konstaterar Tariq Ali. Enligt honom behöver Pakistan lägga grunden till ett modernt samhälle, där inte längre analfabetismen är utbredd och en ung mor dör var tjugonde minut på grund av primitiv hälsovård.
Politisk vilja och sociala satsningar på en nivå som motsvarar militärutgifterna är därför nödvändiga åtgärder, menar Tariq Ali och konstaterar samtidigt dystert att ”det folkliga missnöjet förblir massivt men saknar effektiva kanaler för nationellt uttryck”.

Boken har förvisso drag av självgodhet när Ali kryddar sina analyser med personliga anekdoter, allt från falska skrönor om sexorgier i Frankrike 1968 med judiska flickor tillsammans med studentledaren Daniel Cohn-Bendit, numera ledande miljöpartist i EU-politiken, rollen som flammande talare i Dhaka 1969 till tal han skrev åt Benazir Bhutto när hon 1986 återvände i triumf från exilen i London.

Som helhet bidrar dock Tariq Alis egna upplevelser till helheten. Det är svårt att inte dras in i alla möten han skildrar, från höga källor som sprider konspirationsteorier om vem som låg bakom diktatorn Zia-ul-Haqs mystiska död till mötet med Sheikh Mujibur Rahman som skulle bli Bangladeshs förste ledare innan han 1975 mötte döden i en kupp.
Tariq Ali kryddar sin bok med pakistanska dikter och har dessutom en lätt ironisk stil av bästa brittiska slag, som i denna beskrivning av islamiseringen som general Zia genomförde på 1980-talet:
”Officiellt uppmuntrad religiositet blev nu normen, men alkoholkonsumtionen växte rekordartat och varje suput förklarade sig vara diktaturmotståndare”.

Pakistansk politik har många bottnar och det är inte lätt att förstå vad som händer i detta viktiga land. Tariq Ali förenklar inte, tvärtom tillför han nya komplexa resonemang. Det är detta som gör hans bok så läsvärd och spännande.

Ulf B Andersson

böcker | 2010-04-14