Om verklighetsflykt och höga krav på kvinnor

böcker | 2010-04-22

Susan Sellers
Vanessa och Virginia
Övers: Eva Johansson
Ordfront förlag

I sin roman ”Vanessa och Virginia” låter Susan Sellers bildkonstnären Vanessa Bell (1879-1961) skriva till sin syster, den vida berömda författaren Virginia Woolf (1882-1941). En fiktiv Vanessa har ordet i sin makt. Är det ett brev hon skriver? Ett försvarstal? En klagosång över livets orättvisor?

Romanen kastar in läsaren i en händelse när systrarna endast är ett par år. Vem som är vem och tilltalar vem, vilka relationer personer har till varandra, visar sig befriande nog först under bokens gång. Vanessa ligger på rygg i gräset tillsammans med brodern Thoby och betraktar molnen på himlen, vilka ser ut som slott och jättar. Plötsligt faller en skugga över dem. Virginia, som Vanessa alltid tilltalar med ett du eller Ginia, dyker upp och viskar något i Thobys öra. Vanessa (Nessa) lägger sig på mage och borrar ner sitt huvud i gräset. När hon tittar upp är syskonen borta. Romanens centrala konflikt har skickligt presenterats: systerskap med svartsjuka och hat. Men där finns också kärlek och förtroende, får läsaren reda på efter ett par sidor: ”Vi [Vanessa och Virginia] står bredvid varandra med sänkta huvuden, bundsförvanter i en absurd värld.”

Med undantag från att Vanessa beskriver Virginias självmord tidigt i romanen och att den slutar när Vanessa är fyra år och ligger på en gräsmatta tillsammans med Thoby, följer den en kronologisk tidsordning från deras tidiga barndom tills dess att Vanessa tar emot budskapet om sin systers död.

Tragedier, världspolitik och salonger, det händer mycket; första och andra världskriget passerar, Virginia och Vanessas mamma, pappa och Thoby dör, hetero- och homosexuella och fria relationer, spanska inbördeskriget äger rum och Vanessas ena son omkommer. Självmordsförsök, sjukdomar och sammankomster med den vida kända Bloomsburygruppen.

Personer ur Bloomsburygruppen. Från vänster: Ottoline Morrell, Aldous Huxley, Lytton Strachey, Duncan Grant och Vanessa Bell. Foto: __Ur boken Lytton Strachey, His Mind and Art (1957) av Charles Richard Sanders/Wikimedia Commons.

Bloomsburygruppen var en sammanslutning av intellektuella som träffades regelbundet under flera år. I gruppen fanns exempelvis nationalekonomen John Maynard Keynes och hans stora kärlek, konstnären Duncan Grant, som även hade en sexuell relation och en gemensam dotter tillsammans med Vanessa, som var gift med Clive Bell. Alla var de medlemmar i gruppen.

Samtidigt händer inte särskilt mycket. Hur går det ihop? Jo, dessa omvälvande händelser som passerar karaktärernas liv, beskrivs förvånansvärt knapphändigt av Susan Sellers, de passerar förbi som moln. Förvisso kryper ”kriget närmare” och livsmedelskrisen är ett faktum och slutligen når första världskriget även Vanessas öron. Men hur påverkar detta karaktärerna i romanen? Vanessa blir trött och orolig. De andra? Hennes man? Hennes älskare? Hennes barn? De medverkar inte på ett utforskande psykologiskt plan. Vanessas synsätt är dominerande och det medför att andra personer hamnar i skuggan, samtidigt som Vanessa beskriver sig som en skugga i förhållande till sin syster... Läsaren lär inte känna de andra karaktärerna.

Ubåten 155 visar upp sig i London efter första världskrigets slut. Ett krig som passerar relativt obemärkt i ”Vanessa och Virginia”. Foto: Wikimedia Commons.

Tidigt i romanen kan läsaren skönja att Vanessa målar för att fly verkligheten omkring sig och för att få utlopp för sina känslor och tankar. Målandet skulle kunna vara ett stilknep och ett subtilt verktyg i berättandet om det inte vore så uppenbart, och användes gång på gång. ”Jag vet att din [Virginia] naivitet väcker Clives åtrå och att han kommer att försöka kyssa dig. Jag målar svarta streck som river sönder mina färger. Orange sprängs i småbitar, blått och violett slits itu.” Eller: ”Och ändå var våra dagar fyllda av mening och fridfullhet. När man hörde barnen leka kurragömma i trädgården var det lätt att glömma striderna på kontinenten. Jag gjorde i ordning en ateljé i den minst fallfärdiga ladan och målade den blommande fruktträdgården. När vi samlade in äpplena och päronen uppfylldes jag av en känsla av tillfredsställelse.”

Det är slående hur vissa scener i romanen kan ses som dagsaktuella beskrivningar av dagens samhälle. Ett exempel på det är när Vanessa skriver om hur de två systrarna uppfostras till att visa vördnad för ”dygdens änglar”, att de inte ska ha några egna behov och vara osjälviska. De ska lära sig att vara värdinnor för tebjudningar och se till att alla trivs (huruvida de själva trivs har ingen betydelse). De lär sig att känna skuld om de inte lyckas efterlikna sin perfekta mor. Vanessa skriver om sig själv och Virginia: ”Vi längtade efter att våga steget som skulle göra oss fria att jaga dem [fågelungarna] men klamrade oss samtidigt fast vid tryggheten i boet.” Dessa meningar visar på den debatt som förs i media i dag om höga och upplevda krav på tjejer och unga kvinnor, och som är en reell verklighet. Kvinnors frihet begränsas fortfarande än i dag på grund av kön. En absurd värld.

Till vänster Susan Sellers, författare till "Vanessa och Virginia". Foto: Eaden Lilley.
Till höger: Virginia Woolf. Foto: George Charles Beresford/WIkimedia Commons.

Det är lätt att ha för höga förväntningar på en film och detsamma gäller inför en bok. Virginia Woolfs författarskap utgör en ögonsten för mig. Det blockerar stundtals tyvärr läsningen av ”Vanessa och Virginia”. En bok om Virginia Woolf och de i hennes omgivning måste vara något utöver det vanliga! tänkte jag naivt när jag började läsa. Men jag måste acceptera att de bara var människor de också. För vem vill inte tänka bort ett krig och i stället leva i sin lilla trygga värld? Vem vill inte fly förluster och sorg? Alla har undanflykter och förnöjelser när livet är tungt. Susan Sellers gör Vanessa Bell mänsklig och låter henne ta plats i ett rum där det är Virginia som tidigare dominerat. Äntligen! Susan Sellers val att inte sätta in systrarna och deras gemensamma värld i en större värld skapar samtidigt, på ett positivt vis, en nära och intensiv värld mellan Vanessas familj, Virginia och hennes make Leonard Woolf och deras gemensamma vänner. Egentligen räcker det långt.

Text: Stina Thomsson

Fotnot: Susan Sellers är professor i engelsk litteratur vid St. Andrews universitet, Skottland. Hon har skrivit böcker och gjort ett antalöversättningar. ”Vanessa och Virginia” är hennes första roman.

böcker | 2010-04-22