2019: Protesternas år

2019 var inte bara året då världen fick se globala klimatstrejker. I många länder tändes också protestlågor som blev allt starkare under hösten. Orsakerna till protesterna skiftade men i många länder blev svaret ett brutalt våld från makten. I Amnesty Press nummer 4/2019 gör vi några nedslag i detta protesternas år. Här skildras utvecklingen fram till 10 december 2019.

Reportage | 2020-01-09
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2019

Amerika

Bolivia: Maktskifte under kuppartade former

Orsak: Evo Morales, som har vunnit alla val sedan 2005, fick flest röster vid presidentvalet den 20 oktober. Utmanaren Carlos Mesa hävdade att valfusk förekommit då röstsammanräkningen avbröts under en period och sedan gav Morales ett försprång på mer än tio procentenheter. Därmed skulle ingen andra valomgång behövas.

Anhängare till Evo Morales protesterar i La Paz 16 november.

Anhängare till Evo Morales protesterar i La Paz 16 november. Foto: Zlatica Hoke´/VoA/Wikimedia

Vad hände: Demonstrationer inleddes den 21 oktober och tre personer dödades. OAS, den panamerikanska samarbetsorganisationen fann att avsiktlig valmanipulation hade förekommit. Morales lovade då ett nytt val och att valmyndigheten skulle omorganiseras.

Den 10 november förklarade Morales att militären tvingat honom att avgå och han gick i exil i Mexiko. Högerpolitikern Jeanine Áñez, ordförande i senaten, utropade sig 12 november till interimspresident. Minst 30 personer beräknas ha dödats och cirka 1 400 personer har gripits vid protester för Morales.

Resultat: Jeanine Áñez har utlovat nya val. Morales ska åtalas för ”terrorism” och uppvigling. Interimsregeringen har varnat journalister att inte syssla med ”uppvigling” när de rapporterar om protester.

Reaktioner: Amnesty International krävde både under protesterna mot valresultatet och mot att Morales tvingades avgå att fredliga demonstrationer inte skulle mötas med våld.

Michelle Bachelet, FN:s människorättschef, varnade den 16 november för att situationen ”inte kan lösas med våld och repression”.

Colombia: President Duque utmanas

Orsak: President Iván Duque har aviserat ett ekonomiskt reformpaket. Fackföreningar utlyste den första generalstrejken på 40 år i protest då de anser de rika gynnas medan pensionerna för fattiga kommer försämras. Det finns också ett missnöje med hur presidenten följer fredsavtalet med Farc-gerillan från år 2016.

En studentorkester spelar i Colombias huvudstad Bogotá den 5 december för att välkomna demonstranter från urfolken som har anlänt till huvudstaden.

En studentorkester spelar i Colombias huvudstad Bogotá den 5 december för att välkomna demonstranter från urfolken som har anlänt till huvudstaden. Foto: Juan Barreto/AFP/TT

Vad hände: Den 21 november uppgav arrangörerna att över en miljon människor hade deltagit i protester i huvudstaden Bogotá och andra städer. Fackföreningarna fick också stöd av studentrörelser, urfolksrörelser och andra som är kritiska mot Duque.
Protesterna var till största delen fredliga men en del grupper vandaliserade och plundrade butiker. Kravallpolisen ESMAD anklagades för övervåld och att ha skjutit med tårgas mot fredliga demonstranter. Tre personer dödades medan 42 civila och 37 poliser skadades.

Resultat: Iván Duque och strejkkommittén, som leds av fackföreningarna har haft möte utan att enas. Den 4 december hölls en ny strejk.

Reaktioner: Amnesty krävde den 22 november att Iván Duque och myndigheterna måste upphöra med ”våldsam repression mot demonstranterna” och sluta använda övervåld och godtyckliga gripanden.

IACHR, Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, rapporterade den 2 december att 831 personer ska ha gripits 21-24 november och varnade för övervåld från statens sida. De som är skyldiga till våld, vare sig det är polisstyrkor som använder övervåld eller privata individer som plundrar eller går till attack måste straffas, anser IACHR.

Haiti: Månader av dödläge

Demonstranter har krävt att Haitis president Jovenel Moïse avgår.

Demonstranter har krävt att Haitis president Jovenel Moïse avgår. Foto: VoA/Wikimedia

Orsak: Protesterna inleddes i juli 2018 i protest mot höjda bränslepriser. Oppositionen kräver att president Jovenel Moïse, som valdes 2016, avgår.

Vad hände: I oktober hölls stora demonstrationer i huvudstaden Port-au-Prince och andra städer. Skolor, myndigheter och affärer har hållits stängda i flera månader.
Enligt FN dödades minst 42 personer från 15 september-1 november. Säkerhetsstyrkorna utpekades som ansvariga för 19 av dödsfallen medan beväpnade individer eller okända förövare låg bakom de övriga.

Resultat: President Moïse har vägrat att avgå och uppmanat till nationell dialog. Oppositionen fortsätter kräva hans avgång. Det parlamentsval som skulle ha hållits i oktober har inte genomförts.

Reaktioner: Amnesty krävde den 31 oktober att polisen slutar använda skarp ammunition vid protesterna.
Den 17 oktober uttryckte FN-chefen António Guterres oro över krisen i Haiti i samband med FN-styrkan, som skickades dit 2004, avvecklades. Han uppmanade polisen att utföra sina uppdrag med respekt för mänskliga rättigheter.
Den 1 november varnade FN:s människorättschef Michelle Bachelet för att krisen gör att haitiers tillgång till hälsovård, mat och utbildning är i fara.

Chile: Polisen anklagas för talrika övergrepp

Orsak: Efter en höjning av priserna i Metron i Chiles huvudstad Santiago började studenter planka i protest. I mitten av oktober tilltog protesterna och en våg av plundring och skadegörelse utbröt. President Sebastián Piñera kallade in armén och säkerhetsstyrkorna använde brutala metoder för att slå ned protester. Ingen organisation stod bakom protesterna, som sågs som uttryck för ett starkt missnöje med att Chile är ett extremt ojämlikt samhälle.

 Chiles huvudstad Santiago 19 oktober. Stenkastning mot polisen.

Chiles huvudstad Santiago 19 oktober. Stenkastning mot polisen. Foto: Felipe y Jairo Castilla/Wikimedia

Vad hände: Den 25 oktober rapporterades att en miljon demonstrerat över hela Chile med krav på president Piñeras avgång.

Minst 26 personer rapporteras ha dödats och minst fem av dem dödades direkt av säkerhetsstyrkorna. Andra innebrändes vid attacker mot butiker och en fabrik. Över 11 000 personer beräknas ha skadats.. 1 400 personer har enligt Amnesty fått skottskador och 220 allvarliga ögonskador. Totalt beräknas över 15 000 personer ha gripits.

Resultat: I mitten av november slöts en politisk överenskommelse om en folkomröstning i april 2020 om en ny grundlag ska tas fram och ersätta den nuvarande, som är från 1980 när Chile var en militärdiktatur.
Klimattoppmötet, COP25, som skulle ha hållits i Santiago flyttades till Spanien.

Reaktioner: IAHCR, Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, och FN har beslutat att skicka delegationer till Chile för att undersöka övergrepp. Amnesty och Human Rights Watch har anklagat polisen för allvarliga övergrepp, däribland misshandel och sexuella övergrepp.

Europa

Tjeckien: Babiš och hans företag

Orsak: Affärsmannen Andrej Babiš leder populistpartiet ANO och blev premiärminister i december 2017. Han är Tjeckiens näst rikaste person och kritikerna anklagar honom för korruption och ha använt EU-bidrag för att gynna sitt eget företagskonglomerat Agrofert. Han tillbakavisar anklagelserna. Babiš var också under kommunisttiden under tre år på 1980-talet agent för säkerhetstjänsten StB.

Förskingring? Agroferts huvudkontor i Prag.

Förskingring? Agroferts huvudkontor i Prag. Foto: Wikimedia

Vad hände: Under sommaren organiserades stora demonstrationer med krav på att Babiš frikopplar sig helt från Agrofert eller avgår. Organisatörerna ”En miljon ögonblick för demokrati” kommer från civilsamhället och oroas också över att Tjeckien ska följa Polen och Ungern och utvecklas i auktoritär riktning. Den 16 november, i samband med årsdagen av den så kallade Sammetsrevolutionen 1989, då kommunistpartiet tvingades ge upp makten, hölls nya demonstrationer. Arrangörerna uppgav att 300 000 människor deltog i Prag och att det var den största demonstrationen sedan 1989.

Resultat: Andrej Babiš sitter kvar och har avvisat alla anklagelser. Hans parti ANO har ett fortsatt starkt stöd och gick framåt i EU-valet i maj. Den 5 december meddelade dock chefsåklagaren i Tjeckien att en undersökning om bedrägeri i samband med EU-stödet har återupptagits mot Babiš.

Reaktioner: EU-kommissionen har tillsatt en granskning av utbetalningarna till Agrofert.

Den 27 juli blev 17-åriga Olga Misik från gräsrotsrörelsen Bessrochka en symbol för protesterna i Ryssland när hon läste högt ur ryska konstitutionen för kravallpoliser.

Den 27 juli blev 17-åriga Olga Misik från gräsrotsrörelsen Bessrochka en symbol för protesterna i Ryssland när hon läste högt ur ryska konstitutionen för kravallpoliser. Foto: Alexei Abanin/AP/TT

Ryssland: Krav på fria val

Orsak: Inför lokalvalet i Moskva den 8 september hävdade oppositionen att myndigheterna försökte stoppa en rad kandidater från att ställa upp i valet. När myndigheterna vägrade tillåta demonstrationer ökade protesterna i styrka. Den 27 juli greps 1 373 personer för att ha deltagit i olaglig sammankomst. Även oberoende kandidater greps under sommaren.

Vad hände: Talrika demonstrationer hölls under sommaren, vid enstaka tillfällen med tillåtelse från myndigheterna. Oftast gavs dock inget tillstånd. Människor fortsatte samlades, ibland samtidigt på en rad olika platser, för att protestera mot begränsningarna vid lokalvalet. Kravallpolis ingrep ibland med hårdhänta metoder och deltagare greps. Demonstrationerna beskrevs som de största sedan 2012 med som mest 50 000 deltagare. Totalt greps omkring 3 000 personer.

Resultat: Vid lokalvalet i Moskva röstade bara cirka 20 procent. Vladimir Putins parti Enade Ryssland gick kraftigt tillbaka, från 40 till 24 av de 45 platserna i stadsduman. Kommunistpartiet gick kraftigt framåt, liksom liberala Yabloko och socialdemokratiska Ett rättvist Ryssland. Rättegångar mot demonstranter, som bland annat anklagas för upplopp, har fortsatt under hösten och fängelsestraff på mellan två och fem års fängelse har utdömts.

Moskva 27 juli.

Moskva 27 juli. Foto: Ilya Varlamov /Wikimedia

Reaktioner: EU och Europarådet fördömde polisens agerande och massgripandena. Amnesty riktade upprepade gånger skarp kritik mot myndigheternas användande av våld och massgripanden och kritiserade rättegångarna.

Malta: Journalistmordet skakar makten

Mordet på Daphne Caruana Galizia skakade Malta. Här hyllningar till hennes arbete i La Valletta.

Mordet på Daphne Caruana Galizia skakade Malta. Här hyllningar till hennes arbete i La Valletta. Foto: Ethan Doyle White/Wikimedia

Orsak: Den 16 oktober 2017 dödades Daphne Caruana Galizia av en bilbomb. Hon var en av Maltas främsta undersökande journalister och hade bland annat granskat korruption i regeringen och spelbolagen. När hon mördades arbetade hon med Panamaläckan och kopplingar till ett bolag ägt av affärsmannen Yorgen Fenech.

Vad hände: Tre personer greps i december 2017, två personer som anklagas för ha planterat bilbomben och en chaufför. Yorgen Fenech greps i november. Han pekade ut den maltesiska regeringen stabschef Keith Schembri som ansvarig för mordet. Schembri greps den 26 november men släpptes två dagar senare. Den 20 november inleddes protester i huvudstaden Valletta och andra städer med krav på premiärministerns avgång efter de nya uppgifterna om mordet. Tiotusentals har deltagit och har också kritiserat korruption och bristen på åtgärder mot pengatvätt.

AVGÅ! Den 28 november protesterade tusentals personer i Valletta.

AVGÅ! Den 28 november protesterade tusentals personer i Valletta. Foto: Zugraga/Wikimedia

Resultat: Premiärminister Joseph Muscat sade den 1 december att han ska avgå i januari när Labour-partiet har utsett en ny ledare. Demonstranterna kräver att han avgår omedelbart.

Reaktioner: En delegation från Europaparlamentet skickades till Malta 2-4 december. I sin rapport uttryckte de oro för att Muscat sitter kvar då det kan försvåra brottsutredningen. EU-kommissionen uppmanades att inleda en dialog med Maltas regering om rättssäkerhet. Delegationen uttryckte också oro för att journalister trakasseras och att mötesfriheten hindras.

Georgien: Parlamentet belägrat

Orsak: Den 14 november röstade parlamentet i Georgien ner ett förslag om att ändra i landets författning och införa ett proportionellt valsystem. Sverige är ett av många länder som har ett sådant system. Det styrande partiet ”Georgisk dröm” ville behålla det nuvarande systemet där proportionellt valsystem blandas med enpersons valkretsar. Oppositionen anser att detta gynnar det styrande partiet och krävde nyval och regeringens avgång. Demonstrationerna startade den 18 november.

Polisen använder vattenkanon utanför parlamentet i Tbilisi den 18 november.

Polisen använder vattenkanon utanför parlamentet i Tbilisi den 18 november. Foto: Skärmdump från Youtube (film från RFE/RL)

Vad hände: Stora demonstrationer har hållits utanför parlamentet i Tbilisi med upp till 20 000 deltagare. Vid flera tillfällen försökte demonstranterna blockera ingångarna till parlamentet för att hindra ledamöter att ta sig in. Polisen använde vattenkanoner och grep demonstranter.

Resultat: Protesterna spred sig också till andra städer i Georgien. Det politiska dödläget består.

Reaktioner: Amnesty uppmanade den 27 november myndigheterna att respektera rätten till fredliga demonstrationer och kritiserade onödigt användande av vattenkanoner.
Den 17 november uppmanade EU och USA regeringen, politiska partier och civilsamhället att inleda en ”lugn och respektfull dialog” för att lösa krisen.

Afrika

Sudan: Revolutionen som segrade

Orsak: Den 19 december 2018 inleddes demonstrationer runt om i landet i protest mot höjda priser. Protesterna utvidgades snart till krav på att Omar al-Bashir skulle avgå. Presidenten hade styrt Sudan sedan 1989. I spetsen för protesterna stod fackföreningar.

Den unga studenten Alaa Salah blev en symbol för revolutionen i Sudan våren 2019. Hon talade 29 oktober inför FN:s säkerhetsråd och krävde att kvinnorna ges representation i det nya Sudan.

Den unga studenten Alaa Salah blev en symbol för revolutionen i Sudan våren 2019. Hon talade 29 oktober inför FN:s säkerhetsråd och krävde att kvinnorna ges representation i det nya Sudan. Foto: Wikimedia

Vad hände: Den 11 april meddelade militären att Omar al-Bashir hade störtats och att ett militärråd hade tagit över. Protesterna fortsatte med krav på en övergångsregering. Den 3 juni kom massakern i i huvudstaden Khartoum då 128 personer dödades av specialstyrkan RSF, som leds av Hamdan Dagalo. Styrkan har sina rötter i janjawid, som anklagades för grova brott under kriget i Darfur. Efter massakern proklamerades generalstrejk.

Resultat: Den 5 juli slöts ett avtal mellan oppositionen, samlad i FFC, Styrkorna för frihet och förändring, och militärrådet. Under en period på 39 månader ska Sudan styras av en övergångsregering som ska förbereda val. En fredsprocess ska inledas för att få ett slut på väpnade konflikter som pågår. I oktober ingick vapenvila med en rad grupper.
Omar al-Bashir har ställts inför rätta för korruption och pengatvätt.

Den 5 november meddelade FFC och övergångsregeringens premiärminister Abdalla Hamdok att Omar al-Bashir efter rättegången ska överlämnas till ICC, Internationella brottmålsdomstolen, i Haag som hade efterlyst honom för bland annat folkmord i Darfur 2003-2004.

Reaktioner: Amnesty välkomnade den 5 juli avtalet om en övergångsregering men krävde att RSF berövas all makt och att de ansvariga för våldet mot demonstranter åtalas. Amnesty har också krävt att Omar al-Bashir överlämnas till ICC. Den 21 oktober välkomnade Amnesty beskedet om vapenvila i drabbade delstater.

Mellanöstern

Libanon: Drömmen om ett nytt system

Orsak: Den 17 oktober inleddes protester i Libanon. Utlösande faktor var förslag om skatt på bensin, tobak och telefonsamtal via appar som Whats App. Snart hade protesterna växt och handlade om hela det libanesiska samhällssystemet. Regeringen fördömdes för att inte kunna tillgodose de mest grundläggande behoven. Bakom protesterna låg det civila samhället och snart samlades tiotusentals människor som också ifrågasatte grundvalen för det politiska systemet, 1943 års avtal inför Libanons självständighet. I denna nationalpakt bestämdes om en maktdelning mellan Libanons religiösa och etniska grupper som fortfarande gäller.

Staden Tripoli blev ett centrum för protesterna.

Staden Tripoli blev ett centrum för protesterna. Foto: Kaepora/Wikimedia

Vad hände: Protesterna samlade allt fler runt om i Libanon och deltagarna betonade att kraven gick över de sekteristiska gränserna som annars delar landet. Vid några tillfällen attackerades politiska partiers högkvarter och sammanstötningar har förekommit med säkerhetsstyrkor. Det uppskattas att sju personer har dödats. Demonstranter har också angripits av medlemmar från Shiamuslimska Hizbollah och Amal.

Resultat: Premiärminister Saad Hariri har sagt att han ska avgå men demonstrationer och strejker fortsätter.

Reaktioner: Den 29 november varnade Amnesty för att militären och säkerhetsstyrkor godtyckligt griper fredliga demonstranter och att tortyr förekommer.

Tahrir-torget i Bagdad den 2 november.

Tahrir-torget i Bagdad den 2 november. Foto: Xequals/Wikimedia

Irak: Mot Irans inflytande

Orsak: Protesterna startade den 1 oktober genom uppmaningar på sociala medier och riktade sig mot 16 år av korruption, bristande service och hög arbetslöshet. Snart krävdes regeringens avgång och vid protesterna krävdes också ett stopp för Irans inflytande i Irak.

Vad hände: På Tahrir-torget i huvudstaden Bagdad har protesterna fortsatt vecka efter vecka och det har utvecklats en alternativ kultur riktad mot de styrande. I andra delar av Irak har demonstranter drabbat samman med säkerhetsstyrkor som anklagas för ett urskillningslöst skjutande. De iranska konsultaten i Najaf och Karbala har bränts ned av uppretade folkmassor.

Bagdad 6 december: I Irak har över 400 personer dödats under protesterna. Några av dem syns på bilderna på Tahrirtorget i Bagdad.

Bagdad 6 december: I Irak har över 400 personer dödats under protesterna. Några av dem syns på bilderna på Tahrirtorget i Bagdad. Foto: Ahmad al-Rubaye/AFP/TT

Minst 400 personer beräknas ha dödats och 19 000 ha skadats. Iransk milis har uppgetts ha deltagit i attacker mot protester.
Den 6 december uppgav ögonvittnen att minst 20 personer dödades och 130 sårades när en stor grupp beväpnade män öppnade eld mot ett demonstrantläger på Khilanitorget. Minst 13 personer knivhöggs också på Tahrir-torget.

Resultat: Premiärminister Adel Abdul-Mahdi meddelade den 29 november att han och regeringen avgår.

Reaktioner: Amnesty har fördömt säkerhetsstyrkornas användning av våld. I samband med attacken den 6 december samlade Amnesty vittnesmål och organisationen krävde att myndigheterna utreder blodbadet.
FN:s Iraksändebud Jeanine Hennis-Plasschaert sade den 3 december att det inte finns några ursäkter för att döda och skada fredliga demonstranter.

Iran: Regimen krossade protesterna

Orsak: Den 15 november meddelades att bränslepriserna skulle fördubblas. Protester utbröt i huvudstaden Teheran och spreds snabbt till minst 21 städer.

Efter beskedet om höjda bränslepriser utbröt fredliga demonstrationer som här i Teheran 16 november.

Efter beskedet om höjda bränslepriser utbröt fredliga demonstrationer som här i Teheran 16 november. Foto: GTVM92/Wikimedia

Vad hände: Protesterna, som var fredliga, möttes med våld från säkerhetsstyrkorna och den paramilitära milisen Basij. Snart handlade kraven om missnöje med den islamiska republiken och dess högste ledare, ayatollah Ali Khamenei. Internet stängdes ned och internationella medier har haft begränsad insyn. Protesterna blev allt våldsammare och regeringen har rapporterat att många bankkontor, flera religiösa center och militärbaser har attackerats.
Amnesty hävdar att vid ett tillfälle användes en helikopter för att beskjuta demonstranter. Det har också uppgetts att anhöriga till döda har hotats.

Resultat: Krisen i november har beskrivits som den allvarligaste sedan den islamiska republiken grundades 1979. Amnesty, som inte har varit på plats i Iran, har analyserat videofilmer och pratat med ögonvittnen och kom den 4 december fram till att minst 208 personer har dödats. USA uppger att det ska handla om 1 000 dödade. Den 4 december sade Irans president Hassan Rouhani att ”oskyldiga och obeväpnade” personer som har gripits bör friges.
Den 8 december meddelade parlamentsledamoten Parvaneh Salahshouri, som leder kvinnofraktionen i majlis, att hon inte ställer upp i valet i februari i protest mot det som hände i november.

Reaktioner: FN:s människorättschef Michelle Bachelet sade den 6 december att minst 7 000 personer har gripits och hon var extremt oroad över de iranska myndigheternas brist på öppenhet om vad som har hänt.
Amnesty kritiserade den 25 november det internationella samfundet för att ha varit för milda i sin kritik mot den iranska regeringens oberättigade våldsanvändning.

Text: Ulf B Andersson

Läs också

Ecuador: Människor betalade ett högt pris (Amnesty Press 10 januari 2019)

Från Hongkong till Quito (Amnesty Press 8 januari 2019)

Amnestychef varnar för att våldet i Hongkong kommer att eskalera (Amnesty Press 14 november 2019)

Reportage | 2020-01-09
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2019