Amnestys rapport om våldtäkter i Norden: Nästan riskfritt att våldta

Risken att straffas är liten för den som begår en våldtäkt i Norden. Det menar Amnesty som granskat hur fyra länder hanterar våldtäkter.

Reportage | 2019-06-19
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #2/2019
 Aktivister och våldtäktsoffer manifesterar i Danmark som en del i Amnestys kampanj.

Aktivister och våldtäktsoffer manifesterar i Danmark som en del i Amnestys kampanj. Foto: Amnesty International

Det har hänt lite när det gäller våldtäkt under det senaste decenniet. Det konstaterar Amnesty som i rapporten ”Time for change” granskat hur våldtäkter mot personer över sexuell myndighetsålder hanteras i Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Mörkertalen beräknas vara stora, få anmäler brott till polisen, få anmälningar leder till åtal och få åtal leder till fällande domar. Granskningen publicerades 3 april i år och är en uppföljning av rapporten ”Fallet nedlagt” från 2008.

De fyra länderna för brottsstatistik på olika sätt, vilket gör det svårt att jämföra dem. Norge och Danmark för statistik över varje individ som anmäler ett eller flera brott, medan Sverige och Finland för statistik över varje enskilt brott. Finland har också en snävare definition av våldtäkt, jämfört med Sverige.

– Ofta framhålls Sverige som våldtäkternas huvudstad i Europa, men då ska man veta att statistiken påverkas dels av hur våldtäkt definieras i lagen och dels vad det är som registreras. På ett sätt syns utsattheten bättre i svensk statistik. Om en kvinna blir utsatt för våldtäkt av sin man fyra gånger under en månad så är ju detta utsatthet för våldtäkt, säger Katarina Bergehed, sakkunnig om kvinnors rättigheter på Amnesty Sverige och författare till den svenska delen i rapporten.

Katarina Bergehed har skrivit den svenska delen av nordiska våldtäktsrapporten.

Katarina Bergehed har skrivit den svenska delen av nordiska våldtäktsrapporten. Foto: Annie Beckman

I alla fyra länderna efterlyser Amnesty adekvat utbildning för polis, åklagare och andra professionella som möter både utsatta och förövare. I Danmark, Finland och Norge utgör själva lagen ett hinder för rättvisa, enligt rapporten.

För att något ska ses som våldtäkt i dessa tre länder krävs att gärningspersonen använt våld, hot om våld eller att personen befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Det här gör att länderna inte lever upp till Europarådets Istanbulkonvention, det första juridiskt bindande regionala instrumentet om våld mot kvinnor i Europa, som de alla har skrivit under. Enligt konventionen ska lagar om sexuellt våld utgå från brist på samtycke.

Sverige lyfts fram som ett gott exempel med samtyckeslagen som trädde i kraft den 1 juli 2018. Det är dock, enligt rapporten, för tidigt att säga vad den har haft för effekter.

Lagen är bara ett första, om än betydelsefullt, steg, menar Katarina Bergehed:

– Det som är viktigt nu är att den positiva möjlighet som samtyckeslagen medför inte går förlorad på grund av att Sverige inte prioriterar, avsätter resurser och bedriver det förändringsarbete som krävs.

Demonstration i Köpenhamn den 25 november 2018 med krav på samtyckeslag.

Demonstration i Köpenhamn den 25 november 2018 med krav på samtyckeslag. Foto: Jonas Persson/Amnesty International

I Sverige ökade antalet anmälda våldtäkter från drygt 3 500 år 2007 till över 5 200 under 2017. Brottsförebyggande rådet, Brå, pekar i sin rapport om kriminalstatistiken för anmälda brott 2017 på att lagändringar och en förändrad anmälningsbenägenhet kan påverka siffrorna. Katarina Bergehed pekar dock på att den självrapporterade utsattheten i den nationella trygghetsundersökningen, NTU, har ökat markant. Brå uppskattar att cirka 112 000 personer utsattes för allvarliga sexualbrott under 2017.

– Den stora utmaningen för myndigheterna är snarare alla de här tusentals, kanske tiotusentals, som inte anmäler, säger Katarina Bergehed.

I Sverige har antalet våldtäktsanmälningar som leder till åtal sjunkit, från 12 procent 2007 till 7 procent 2017. Amnesty menar att det till stor del beror på brister i polisens arbete. Enligt rapporten får våldtäktsutredningar stå tillbaka för andra brott som skjutningar och gängkriminalitet.

– Vi ser att våldtäktsärenden inte prioriteras, å ena sidan säger polisen att våldtäkt är ett grovt brott som ska tas omhand, å andra sidan blir många fall liggande, vilket försämrar kvaliteten på utredningarna, säger Katarina Bergehed.

Enligt rapporten dröjer också förhör med misstänka gärningspersoner och ibland hålls inga förhör alls. Polisen och Åklagarmyndigheten har tagit fram ett metodstöd för hur våldtäkter ska utredas på ett snabbt och effektivt sätt. Metodstödet leder till fler åtal, men används inte alltid. Amnesty är också positivt till den utbildning som svensk polis tagit fram för personer som utreder sexualbrott. Sedan starten hösten 2018 har 78 personer gått den.

Rapporten Time for Change lyfter också myter om våldtäkter i samhället som ett problem i de fyra länderna. Det kan handla om föreställningar att gärningspersonen vanligtvis är en främling, att det är en viss typ av män som våldtar och att män inte kan våldtas.

Amnestys rapport handlar om cis-kvinnor, alltså kvinnor som identifierar sig med det kön som de har tilldelats vid födseln. Män och transpersoner ingår inte och bara ett fall av våldtäkt i en samkönad relation tas upp. Katarina Bergehed tror inte att organisationen riskerar att på det här sättet själv bidra till myter om våldtäkt:

– En gemensam nämnare i kriminalstatistiken är att det i stora delar är ett könat brott, eftersom nästan alla misstänkta förövare är män. Utsattheten bland kvinnor är också så otroligt mycket större, men det betyder inte att det inte förekommer våldtäkt mot män och transpersoner eller att det inte är en viktig människorättsfråga.

I samhällsdebatten har gärningspersonernas etnicitet diskuterats de senaste åren. I augusti 2018 kartlade SVT-programmet Uppdrag granskning alla som har dömts för våldtäkt och försök till våldtäkt under de senaste fem åren. Av 843 gärningspersoner var 58 procent födda utomlands. Brottsförebyggande rådet undersökte frågan år 2005 och ska nu göra det igen.

Amnesty tar inte upp etnicitet i sin rapport. Katarina Bergehed förklarar att det inte är gärningspersonerna som står i fokus:

– Vår rapport handlar om mänskliga rättigheter för dem som utsätts. Frågan vi vill lyfta är att brottsoffer har otroligt svårt att få rättvisa och upprättelse.

Ulf Johansson.

Ulf Johansson. Foto: Polisen

Ulf Johansson är regionchef för Stockholmspolisen, sitter i den nationella ledningsgruppen och har läst Amnestys rapport. Han känner igen resultatet från en intern tillsynsrapport.

– Det är väldigt allvarligt eftersom det är ett allvarligt brott. Vår personal jobbar så hårt de någonsin kan. Men som organisation måste vi bli bättre. Vi har en chans nu, eftersom vi har bra rapporter och vet precis vad vi ska göra, som att höra den misstänkte i större utsträckning och informera tidigt om målsägandebiträde, säger Ulf Johansson.

Att färre fall leder till åtal beror enligt honom dels på att våldtäkter är svåra att bevisa och dels på att polisen saknar resurser. Regeringens mål är att polisen ska ha 10 000 nya anställda till år 2024. Av dem får Stockholm påfyllning med 1 500 poliser. Men i dag har regionen 300 poliser färre jämfört med 2015, samtidigt som trycket på organisationen är högre än någonsin.

– Våldtäktsutredningar läggs inte på hyllan men det kan ta längre tid eftersom vi störs av saker som kommer in under tiden, till exempel när vi får frihetsberövade i andra grova brott då lagstiftningen kräver att vi håller oss till vissa angivna tidsfrister. Ibland kan det vara utredningens beskaffenhet som gör att det tar längre tid, till exempel att det är svårt att hitta den misstänkte, förklarar Ulf Johansson.

Ulf Johansson trycker liksom Amnesty på vikten av att metodstödet används i utredningarna. Det behövs mer utbildning för att alla ska känna till det, säger han.

– Vi kommer att stärka utbildningen på våldtäktsområdet. Generellt måste vi öka kunskapen för att bli snabbare och få högre kvalitet.

Han berättar att Stockholmspolisen i maj lanserade en satsning på särskilt utsatta brottsoffer, där våldtäkt ingår. Steg ett är att skaffa en helhetsbild över problematiken; vem som drabbas och hur många anmälningar som finns. Nästa steg är att sätta gemensamma mål i regionen. Tanken är också att koppla forskare till projektet och leta efter goda exempel i andra europeiska länder.

Ett annat problem, är enligt Amnesty, att det kan ta upp till nio månader att få svar på DNA-analyser. Ulf Johansson hoppas på förbättringar snart; Nationellt forensiskt center har fått 9,4 miljoner kronor för att bli snabbare när det gäller spåråterkoppling i grova brott, däribland sexualbrott.

Foto: Amnesty International

Nästa steg för svenska Amnesty är ett möte om rapporten och möjliga vägar framåt tillsammans med rikspolischefen och riksåklagaren den 17 juni. Efter att rapporten Time for Change publicerats kom brottsstatistiken för 2018. I gruppen unga 15–17 år hade antalet fall där åtal väckts ökat markant, från 11 till 25 procent.

– Det är en dramatisk ökning, vi vill höra vad det beror på, säger Katarina Bergehed.

Jennie Aquilonius
jennie.aquilonius@gmail.com

Fotnot: En något kortare version publiceras i nummer 2/2019.

Om rapporten

I rapporten ”Time for Change – Justice for rape survivors in the Nordic countries” undersöker Amnesty i Danmark, Finland, Norge och Sverige hur våldtäktsfall hanteras. Det är en uppföljning av rapporten ”Case Closed: Rape and human rights in the Nordic Countries”, från 2008.

Förutom att gå igenom bland annat material från rättsväsendet, rapporter och studier har organisationen även intervjuat 45 kvinnor och flickor med erfarenhet av våldtäkt. Intervjuer har också gjorts med representanter för bland annat civilsamhällesorganisationer, polisen, åklagarmyndigheter, domstolar och målsägarbiträden.

Kritik mot NTU

Boende i hela Sverige mellan 16 och 84 år får sedan 2006 årligen delta i NTU, Nationella Trygghetsundersökningen. Syftet är att få fram självupplevd utsatthet för brott och resultatet brukar få stort genomslag i debatten. På Svenska Dagbladets debattsida riktade ett antal debattörer den 17 maj hård kritik mot NTU då bortfallet har ökat från 40 procent till 63,5 procent. ”I gruppen 16–29-åringar var andelen som inte svarade extrema 77,5 procent”, skriver debattörerna.

Debattörerna sågar också Brås metod för att justera tidigare NTU 2007–2016 så att de resultaten blir jämförbara med den nya modellen. I den nya modellen samlas data in via post och webbenkäter. Tidigare skedde det i huvudsak genom telefonintervjuer.

Brå bemötte kritiken här.

Rapporten i siffror

Danmark

Enligt danska justitiedepartementet utsätts omkring 5 100 kvinnor för våldtäkt eller våldtäktsförsök varje år. Men Syddansk universitet uppskattar att det 2017 snarare handlade om uppemot 24 000.

Antal polisanmälda våldtäkter: 890
Antal utredningar: 535
Antal fällande domar: 94

Finland

I Finland uppskattar The Institute of Criminology and Legal Policy och_ EU Fundamental Rights Agency_ att cirka 50 000 kvinnor utsätts för sexuellt våld, inklusive våldtäkt, varje år.

Antal polisanmälda våldtäkter: 1 245
Antal utredningar: 888
Prövades i rätten: 358
Antal fällande domar: 209

Norge

Enligt en nationell prevalensstudie har nästan var tionde kvinna i Norge utsatts för våldtäkt, nästan hälften utsattes innan de fyllt 18 år. Norges statistiska centralbyrå uppger att bara en av tio gör polisanmälan samt att mellan 75–80 procent av polisutredningarna läggs ner.

Antal polisanmälda våldtäkter: 1 467
Antal utredningar: 1 146
Antal åtal: 170
Antal personer fällda för våldtäkt 2016 (siffra för 2017 saknas): 78

Sverige

Brottsförebyggande rådet uppskattar att cirka 112 000 personer utsattes för allvarliga sexualbrott, inklusive våldtäkt. 10,7 procent av kvinnorna och 1,6 procent av männen uppgav att de hade utsatts för sexualbrott.

Antal polisanmälda våldtäkter: 5 236
Antal utredningar: 4 881
Antal åtal: 346
Antal fällande domar: 236

Amnestys kampanj Time for change (svenska Amnesty 4 april 2019)

Läs också

Årets viktigaste picknick med Amnesty i Kronobergsparken i Stockholm (Amnesty 18 juni 2019)

Hundratals fler anställda till polisen – ska utreda fler våldtäkter (Sveriges radio 14 juni 2019)

Indikatorer på sexualbrotts­­utvecklingen 2005–2017 (Brå 28 maj 2019)

Begränsade möjligheter att öka uppklaringen av våldtäkter (Brå 27 maj 2019)

Våldsbrott i nära relationer och sexualbrott mot vuxna -En gemensam granskning av polisens och åklagarens handläggning (Polisen och Åklagarmyndigheten februari 2019)

Läs mer om sexualbrott från Amnesty Press

ÅRSMÖTE2019: Få våldtäktsfall leder till åtal (Amnesty Press 14 maj 2019)

Hård Amnestykritik mot sexualbrottslagstiftning i Norden: Få domar, svaga lagar och bristande polisresurser (5 april 2019)

ALMEDALEN2016: Nu kommer samtycke i sexualbrottslagstiftningen (7 juli 2016)

8 mars i Göteborg: Utsålt när Amnesty firade på Världskulturmuséet – ”Det är inte jag som ska känna skam” - Inka Rodriguez berättade om när hon utsattes för våldtäkt (14 mars 2013)

De glömda offren för sexuellt våld (14 mars 2012)

” Kvinnor möter sina förövare varje dag” (20 december 2011)

Den heteronormativa blindheten skymmer samkönat våld (30 maj 2011)

Firanden av Internationella kvinnodagen – Stockholm: Amnesty tar krafttag mot våldtäkt (9 mars 2010)

Våldet det talas tyst om (18 augusti 2009)

Sista dagen på Pride House: hbt-rättigheter i Uganda och diskussion om vithetsnorm (och våld i samkönade relationer) (3 augusti 2009)

Killnorm och manlighet- kan grabbarna kliva ur lådan? (12 juni 2009)

Våldtäkter och fällande domar: ”Sverige i botten i Europa” (27 april 2009)

Våldtäkt: Hård Amnestykritik mot rättsväsendet (16 september 2008)

Våldtäkt: Misstro mot rättsväsendet (30 april 2008)

Våldtäkt – myter och verklighet (3 april 2006)

Vi vill ha fest – ingen jävla husarrest (13 november 2005)

Reportage | 2019-06-19
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #2/2019