”Mr Human Rights” fick pris

Justine Ijeomah från Nigeria blev årets mottagare av Per Anger-priset. Amnesty Press har mött pristagaren, en man som trotsar mordhot, tortyr och en korrupt poliskår i sitt dagliga arbete för mänskliga rättigheter i Nigerdeltat och som hemma kallas ”Mr Human Rights”.

– Ett rättssystem som inte tar vara på fattiga människors rättigheter är inte värt namnet, säger Justine Ijeomah här tillsammans med sin fru Goodness Justice. Foto: Bella Frank

Det är eftermiddag i november och mörkret har lagt sig kring Amnestys kontor vid Londonviadukten i Stockholm. Justine Ijeomah och hans fru Goodness Justine har rest sedan kvällen innan men berättar ändå entusiasmerande för den församlade Amnestypersonalen om sitt arbete för mänskliga rättigheter i Nigeria genom organisationen Human Rights Social Development and Environmental Foundation, HURSDEF, och tackar Amnesty för det stöd de har fått. Det är ett stöd som har varit ömsesidigt då det är med Justine Ijeomahs och HURSDEF:s hjälp som Amnesty International har kunnat sammanställa de två rapporterna Killing at Will och No Justice for the Dead som bland annat behandlar den nigerianska poliskårens dödliga övervåld och bristen på rättssäkerhet för dem som faller offer för det.

När vi sätter oss i ett rum för att prata mer förklarar Justine Ijeomah att priset stärker honom i hans arbete:
– Jag visste inte att det lilla som jag gör på den lokala nivån kunde ges ett sådant globalt erkännande. Jag är så glad och det får mig att vilja jobba ännu mer. Jag tror också att att priset kan hjälpa de projekt vi arbetar med och bidra till förändring, säger han.

En av motiveringarna till valet av pristagare rör Justine Ijeomahs kamp mot dödsstraffet i Nigeria. Det finns i landet omkring tusen fångar som har dömts till döden och som väntar på avrättning men fram till i år hade landet inte genomfört några avrättningar sedan 2006. I juni hängdes dock fyra personer efter att landets president Goodluck Jonathan hade uppmanat delstatsguvernörer att skriva under dödsdomar för dödsdömda fångar. Avrättningarna verkställdes trots att alla fyra hade överklaganden som fortfarande behandlades.
– Jag menar att det nigerianska rättsysstemet inte kan skipa rättvisa åt fattiga människor och därför bör det inte heller kunna ta ett liv, säger Justine Ijeomah och förklarar att kommittéer, tillsatta av presidenten, vid flera tillfällen har kommit fram till att dödsstraffet bör avskaffas.
– Kommittéerna har varit rädda för att oskyldigt blod spills och har därför kommit med rekommendationer att avskaffa dödsstraffet både 2001 och 2007, säger Justine Ijeomah.

Justine Ijeomah tar emot Per Anger-priset av kulturminister Lena Adelshon Liljeroth under MR-dagarna i Stockholm. Foto: Annie Beckman

De rekommendationerna har alltså ännu inte blivit verklighet. Inte heller det lagförslag som Justine Ijeomah och HURSDEF sätter stora förhoppningar till, en lag som om den röstas igenom av parlamentet samt godkänns av president Jonathan skulle tvinga landets rättsväsende, polis och fängelsesystem till djupgående reformer.

Behovet är skriande stort. Justine Ijeomah beskriver ett system där gripna personer, som enligt lag får hållas i polisarrest i högst 24 timmar, ofta hålls gripna utan åtal i upp till 6-8 månader. Lagen missbrukas så grovt att den i praktiken inte längre existerar, menar Justine Ijeomah. Dessutom är korruptionen så utbredd.
– Ofta måste du betala stora pengar till åklagaren för att få honom att göra en ordentlig utredning. Om du grips så måste du betala pengar för att kunna ringa ett telefonsamtal. Och omkring 55 procent av dem som hålls fängslade i väntan på rättegång skulle egentligen vara fria mot borgen men de har ingen möjlighet att uppfylla borgensvillkoren eftersom många domare ofta kräver att de ska äga mark. Bara rika i Nigeria äger mark – så rika kan slippa rättegång för de betalar polisen och utredningar läggs ned medan fattiga används som syndabockar och tynar bort i fängelse, säger han.

Ofta utsätts gripna också för tortyr. Även Justine Ijeomah har fått utstå misshandel och tortyr då han gripits av polis för sitt människorättsarbete. När det gäller tortyr finns det dock ett visst hopp. Genom kampanjer i bland annat en lokal radiostation har man kunnat minska utbredningen av tortyr drastiskt. HURSDEF har tillsammans med radiokanalen på fredagar haft ett timslångt program dit personer som utsatts för brutalitet och tortyr har kunnat ringa in och berätta vad de utsatts för. Berättelserna har väckt starka reaktioner hos allmänheten som givit sitt stöd för kampanjen och det har gett resultat.
– Varje fall som har tagits upp i programmet har genast undersökts av polisledningen. De är rädda för att få negativ kritik i media, säger Justine Ijeomah och förklarar att tortyren framför allt sker på några större polisstationer idag.

Under några dagar sommaren 2012 förstördes bostäderna i Abonema Wharf waterfront i Port Harcourt på order av myndigheterna i delstaten Rivers State. Foto: Privat/AI

HURSDEF är i behov av finansiellt stöd, bland annat för att utveckla arbetet med gatubarn, ofta flickor som inte har något annat val än att sälja sex. Goodness Justine förklarar att många flickor som bor på gatan hör till familjer som vräkts från slumområden som Abonnema Wharf eller Njemanze Waterfront i Port Harcourt. Många familjer tvingades lämna sina hem och området blev en soptipp.

Många unga kvinnor riskerar att bli våldtagna, något få vill berätta om eftersom det är så stigmatiserat. Därför har HURSDEF utarbetat ett system där deras kvinnliga fältarbetare jobbar konfidentiellt och nära flickorna:
– Nu när de ser oss vet de att vi är försvarare av kvinnors rättigheter, de öppnar upp och pratar om sina svårigheter. Många har blivit gravida men har inte råd att gå till en läkare så de får komplikationer under graviditeten. Vi hjälper dem att få vård på lokala hälsokliniker, berättar Goodness Justine.

HURSDEF hoppas att i framtiden kunna erbjuda flickorna arbete med hantverk så att de får en möjlighet att försörja sig. De vill också intensifiera arbetet mot tortyr och dödsstraff.
– Vi vill sätta igång en massiv kampanj i området för att stoppa polisbrutalitet, utomrättsliga avrättningar och tortyr. Vi skulle också vilja erbjuda mer psykosocial hjälp till och rehabilitering för tortyroffer, samt kunna jobba mer med gatubarn och vuxna, som har fallit offer för tvångsvräkningar, säger Justine Ijeomah.

Text: Bella Frank

Fakta/Per Anger-priset

Priset instiftades av Sveriges regering år 2004 och delas ut av Forum för levande historia till minne av den svenske diplomaten Per Anger.
Han utsågs 1942 till legationssekreterare vid svenska ambassaden i Budapest. Sedan Nazityskland tillsammans med ungerska pilkorsrörelsen 1944 tagit makten i Ungern arbetade Per Anger tillsammans med Raoul Wallenberg för att rädda ungerska judar undan deportation. Årets pristagare hade föreslagits av Amnesty, en av de organisationer som ingår i gruppen förslagsställare.