Journalister flyr Rwanda

I Rwanda lever journalister och oppositionella farligt. Många har flytt till grannlandet Uganda. Rädslan är stor då den rwandiska säkerhetstjänstens armar når även dit.

Reportage | 2013-05-29
Av: Bengt Sigvardsson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2013
Från Vänster: Richard Kayigamba, Habiyambere Valens, Nsabimana Alphonse och Fidelle Twahirwa. De är alla rwandiska journalister som lever i exil i Uganda. Men inte ens här går de säkra. Den rwandiska säkerhetstjänstens långa arm när även dit.

Från Vänster: Richard Kayigamba, Habiyambere Valens, Nsabimana Alphonse och Fidelle Twahirwa. De är alla rwandiska journalister som lever i exil i Uganda. Men inte ens här går de säkra. Den rwandiska säkerhetstjänstens långa arm när även dit. Foto: Jesper Klemedsson

De fyra männen anländer med fem minuters mellanrum. De är vänner och kollegor, men besöker aldrig varandra. De känner inte ens till varandras adresser.
– Ju mindre vi vet om varandra, desto svårare blir vi att spåra om en av oss kidnappas, säger Richard Kayigamba.
Männen är rwandiska journalister i exil. Vi träffas utanför en människorättsorganisation i Ugandas huvudstad Kampala. Anläggningen omgärdas av höga murar.
– Även om vi lever i exil är vi inte säkra. Den rwandiska säkerhetstjänstens händer når ända hit, säger Richard.

Dagens Rwanda lyfts ofta fram som en afrikansk framgångshistoria. 19 år efter ett av 1900-talets värsta folkmord, då spänningar mellan folkgrupperna hutuer och tutsier 1994 kulminerade i att upp till en miljon tutsier mördades i Rwanda, råder fred och stabilitet. Hälso- och utbildningssektorerna är bland de bästa i regionen. Ekonomin är på frammarsch. Konstitutionen garanterar pressfrihet.
– Du kan skriva om vad du vill men bara om du är beredd att dö för det, säger Richard.

Sedan 1994 har Rwandas patriotiska front, RPF suttit vid makten. Frontens ledare Paul Kagame har också varit president sedan år 2000. Journalisterna vi träffar har arbetat för den regeringskritiska tidningen Umuseso och berättar att yttrande- och pressfriheten började begränsas år 2000. Pressfriheten inskränks av flera klausuler i konstitutionen, en medielag och diffusa lagar, särskilt en lag som förbjuder förnekelse av folkmordet. Det är en lag som har kritiserats hårt av bland andra Amnesty International och Human Rights Watch.
– Den lagen är mycket diffus och utnyttjas för att tysta folk, säger Richard.
Även lagar som förbjuder förolämpning och uppmuntran till ”divisionism” har använts för att arrestera och åtala journalister på Umuseso och andra medier. Den 12 juli 2008 greps Umusesos andreredaktör Furaha Mugisha och deporterades till Tanzania. Tidningen fortsatte att ges ut med Charles Kabonero som chefredaktör.
– Men vi fick information om att det fanns planer på att döda Charles. Han flydde då till Uganda, säger Richard.

Även om Rwandas konstitution garanterar en fri press begränsas den av flera klausuler och diffusa lagar – där ibland en lag som förbjuder förnekelse av folkmordet används flitigt mot kritiska medier och oppositionella. Andra lagar förbjuder uppmuntran till divisionism och förolämpningar.

Även om Rwandas konstitution garanterar en fri press begränsas den av flera klausuler och diffusa lagar – där ibland en lag som förbjuder förnekelse av folkmordet används flitigt mot kritiska medier och oppositionella. Andra lagar förbjuder uppmuntran till divisionism och förolämpningar. Foto: Jesper Klemedsson

Under upptakten till presidentvalet i Rwanda i augusti 2010 råkade flera regeringskritiker och oppositionella illa ut. I februari dömdes Charles Kabonero till ett års fängelse för ärekränkning. Richard och andreredaktören Didas Gasana fick sex månaders fängelse. De överklagade och släpptes på fri fot. Kort därpå flydde Didas Gasana till Uganda. I april sattes oppositionspolitikern Victoire Ingabire i husarrest. Hon hade återvänt från exil för att ställa upp som kandidat i presidentvalet men dömdes 2012 till åtta års fängelse för terrorism och förnekelse av folkmordet. I april 2010 drogs utgivningstillstånden in i sex månader för Umuseso och tidningen Umuvugizi.
– Jag och Umuvugizis chefredaktör, Jean-Leonard Rugambage, överklagade beslutet. Det ledde till mängder av hot, berättar Richard.
Den 21 juni 2010 träffades Jean-Leonard och Richard.
– Vi bestämde oss för att fly till Uganda den 25 juni, säger Richard.
Den 24 juni sköts Jean-Leonard Rugambage ihjäl utanför sitt hem i Rwandas huvudstad Kigali. – Jag kände att mitt liv var i fara och flydde till Uganda, säger Richard.
Två män erkände mordet på Jean-Leonard Rugambage. De dömdes till livstids fängelse. Den ene frikändes senare. Den andre fick sitt straff sänkt till 10 år.

Rwandas huvudstad Kigali är en modern och ren stad och landet har de senaste åren hyllats för sina ekonomiska och sociala framsteg. Men samtidigt fängslas och hotas kritiska journalister och oppositionella politiker. Många har tvingats fly landet.

Rwandas huvudstad Kigali är en modern och ren stad och landet har de senaste åren hyllats för sina ekonomiska och sociala framsteg. Men samtidigt fängslas och hotas kritiska journalister och oppositionella politiker. Många har tvingats fly landet. Foto: Jesper Klemedsson

Restriktioner i föreningsfriheten hindrade nybildade oppositionspartier från att delta i valet. Ytterligare en oppositionspolitiker arresterades, en annan dödades av okända gärningsmän. I juli 2010 greps journalisterna Agnès Uwimana Nkusi och Saïdati Mukakibibi och dömdes senare till långa fängelsestraff för att ha förolämpat presidenten, anstiftan till oordning och förnekelse av folkmordet. Valdeltagandet i presidentvalet blev 97,5 procent och Paul Kagame fick 93 procent av rösterna. De tre övriga kandidaterna representerade ”satellitpartier” till RPF.
En vecka före valet stängdes flera medier, däribland Umuvugizi och Umuseso. Richard och de andra journalisterna började ge ut Umuseso i Uganda istället.
– Men efter nio nummer lade vi ned. Ugandisk polis varnade oss för ”problem om vi fortsatte”, säger Richard.

Både Umuseso och Umuvugizi publiceras nu på nätet. – Alla skribenter förföljs av rwandisk säkerhetspolis i Uganda. Vi byter ständigt adresser och tillbringar nästan all tid bakom låsta dörrar, säger Richard.

Journalisterna har flyktingstatus och hoppas kunna ta sig vidare till ett tredje land.
– Men på UNHCR (FN:s flyktingorgan) säger de att vi måste vänta. För mig ser det kört ut eftersom jag tidigare har varit med i den rwandiska armén. Jag fruktar för mitt liv. Vi undviker alla platser där det kan finnas andra rwandiska flyktingar. Säkerhetstjänsten använder sig vanligen av dem som spioner, säger Richard.
Han exemplifierar med att en rwandisk diplomat utvisades från Sverige i februari 2012 efter att ha spionerat på exil-rwandier.
– Om exil-rwandier inte ens är trygga i Sverige, hur kan vi då vara trygga här? frågar sig Richard. Rädslan är inte obefogad. I december 2011 sköts den rwandiske journalisten Charles Ingabire ihjäl av okända gärningsmän i Kampala. Richard var en hårsmån från att kidnappas tillsammans med en annan rwandisk journalist.
– Två män hoppade ut ur en pick-up och skrek ”nu tar vi dem” på rwandisk dialekt. En av dem fick tag på mig men tack vare att folk snabbt kom till platsen så stack männen, säger han.

Alla hävdar att de har trakasserats och hotats. Nsabimana Alphonse påstår att den ugandiska polisen har läckt uppgifter till den rwandiska ambassaden. Fidele Twahirwa säger att några ugandiska poliser försökte gripa honom utan anledning 2010.
– Vanligtvis har vi inga problem med ugandiska poliser, men de är enormt korrumperade. Det är lätt att muta dem, säger Richard.

Flera länder bedömer att rättsäkerhet råder i Rwanda och att livet inte är i fara för dem som utlämnas dit. Hit hör Uganda där det uppskattningsvis finns 17 000 rwandier. På organisationen Refugee Law Project, RLP, får vi veta att rwandier som kom till Uganda mellan 1959 och 1998 har mist sin flyktingstatus.

Charity Ahumuza Achrig är advokat och arbetar på Refugee Law Project – en ugandisk människorättsorganisation. Organisationen berättar om att majoriteten av de rwandier som flytt till Uganda sedan 2011 uppger att de är förföljda för sina politiska åsikter.

Charity Ahumuza Achrig är advokat och arbetar på Refugee Law Project – en ugandisk människorättsorganisation. Organisationen berättar om att majoriteten av de rwandier som flytt till Uganda sedan 2011 uppger att de är förföljda för sina politiska åsikter. Foto: Jesper Klemedsson

– Det har orsakat panik, säger Charity Ahumuza Achrig, programchef på RLP. 2010 tvångsdeporterades cirka 1 700 flyktingar till Rwanda. Samtidigt berättar Charitys kollega, Caroline Muchuma, att rwandier fortfarande flyr till Uganda.
– Under 2011 och 2012 har nästan alla flyktingar uppgett att de är politiskt förföljda i Rwanda, säger Caroline Muchuma.
Majoriteten som flyr nekas flyktingstatus. Charity påpekar att det är svårt att kolla om de även förföljs i Uganda.
– Å andra sidan, Charles Ingabire sade ofta att han var förföljd. Nu är han död, säger hon.

Text: Bengt Sigvardsson Bild: Jesper Klemedsson

Fotnot: Charles Kabonero och Didas Gasana lever numera i Sverige.

Reportage | 2013-05-29
Av: Bengt Sigvardsson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2013