Bakläxa för brittiska regeringen

Reportage | 2005-03-08
Även publicerad i AmnestyPress #1/2005

Sedan 2001 har de brittiska myndigheterna fängslat misstänkta utländska terrorister utan rättegång. Laglorderna i Storbritannien har nu underkänt regeringens agerande.

»Det verkliga hotet mot nationens överlevnad kommer inte ifrån terrorismen utan från lagar som denna. Den är det sanna måttet på vad terrorism kan åstadkomma.«

Så beskrev Lord Hoffmann, domare i Storbritanniens högsta domstol, den
antiterrorism-lag som gjort det möjligt att fängsla utländska medborgare som är terroristmisstänkta utan rättegång på obestämd tid.
Den omtvistade lagen var en direkt konsekvens av attackerna i USA den 11 september 2001.

Sammanlagt 17 personer från Nordafrika och Mellanöstern har hållits fängslade utan rättegång i Storbritannien sedan december 2001 efter att ha klassats som »misstänkta internationella terrorister«. Besluten att fängsla dem var grundade på hemliga bevis som männen och deras ombud inte ens själva fått se. Ingen av dem har dock tvångsavvisats eftersom brittiska myndigheter tror att männen skulle riskera att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling i sina hemländer.

I december förra året sade överhusets så kallade laglorder att lagen som gjort att männen har fängslats strider mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Den är diskriminerande eftersom bara utlänningar riskerar att frihetsberövas, inte brittiska medborgare. Ett av de juridiska kryphål som den brittiska regeringen försökt använda för att rättfärdiga åtgärderna, att »nationens existens« stod på spel, avfärdades av en del av domarna. Lord Hoffmans kritik i denna del var svidande men samtidigt stolt:

– Huruvida vi skulle överleva Hitler hängde på en skör tråd, men det råder inga tvivel om att vi kommer att överleva al Qaida.

Frågan om nationens överlevnad verkligen står på spel och om Storbritannien kan göra undantag från rätten till frihet i Europakonventionen för mänskliga rättigheter har nu tagits till Europadomstolen i Strasbourg.

Laglorderna har dock ingen befogenhet att beordra männens frigivning, det beslutet ligger hos regeringen. Efter en dryg månads funderingar presenterade inrikesminister Charles Clarke flera olika förslag som han menade skulle vara förenliga med landets internationella åtaganden samtidigt som de nationella säkerhetsintressena skulle tillvaratas.

Det är många saker i det nya förslaget som är väldigt kontroversiella. Clarke medgav att fängelse inte var en nödvändig åtgärd för att kontrollera misstänkta terrorister. I stället föreslog han en form av husarrest där den misstänktes aktiviteter och umgänge ska kontrolleras och övervakas. En del av männen har släppts på liknande villkor, två så sent som i slutet av januari. Andra har släppts villkorslöst eftersom deras fortsatta frihetsberövande av okänd anledning (det är ju också hemligt) inte bedömts vara nödvändigt längre.

Människorättsorganisationer är kritiska mot Clarkes nya förslag.
– Det alternativ vi väntar på är fortfarande rättegångar där alla anklagelser kan bemötas, säger Doug Jewell på organisationen Liberty.

En annan del av Clarkes förslag är en form av överenskommelser med terroristmisstänkta utlänningars hemländer. Det systemet skulle likna det förfarande som svenska myndigheter använde sig av då man avvisade två män, Ahmed Agiza och Mohammad El Zari, från Sverige till Egypten i december 2001: en form av garantier att personerna i fråga inte ska utsättas for tortyr eller andra kränkningar av sina mänskliga rättigheter. Vad som sedan hände med de bägge männen i Egypten, blir därför väldigt intressant.

– Utvisningsplanerna kan inte genomföras, det går inte att lita på de här länderna när det gäller tortyr, säger Doug Jewell. Vi använder oss av de svenska fallen som exempel på att det här aldrig kommer att fungera.

Kommer den brittiska regeringen att se det på samma sätt? Man kommer säkerligen noga studera utfallet i CAT, FNs tortyrkommitté, om Sveriges agerande, som väntas senare i år.

Diskrimineringsfrågan var kärnan i domen från december och regeringens förslag på att komma undan det problemet visade sig också vara högst kontroversiellt. I framtiden vill inrikesministeriet utvidga befogenheten att frihetsberöva misstänkta terrorister till att gälla även britter, inte bara utländska medborgare.

Tidpunkten för detta är närmast ironisk. Efter flera år av brittisk kritik mot USAs fångläger i Guantánamo släppte USA nämligen till slut de sista fyra brittiska fångarna den 25 januari och lät dem resa hem. De greps av brittiska myndigheter på flygplatsen men släpptes efter att ha genomgått korta förhör.

Men hur fria är de fyra – och alla andra i Storbritannien för den delen – egentligen? I regeringen Blairs vision av Storbritannien år 2005 så riskerar ju vem som helst att frihetsberövas när som helst utan att någonsin få reda på varför i kriget mot terrorn.

Text: Lars Olsson

Reportage | 2005-03-08
Även publicerad i AmnestyPress #1/2005