Mali: Här tränar ungdomar för krig

Reportage | 2012-11-26
Även publicerad i AmnestyPress #4/2012

I lägret tränar ungdomarna två, ibland tre, gånger om dagen. Militärövningar
blandas med hård fysisk träning.

Ständiga attacker mot civila och en passiv armé har fått tusentals unga män och kvinnor i södra Mali att vilja ta till vapen. Fienden är de islamistiska grupper som med våld ockuperat deras hemtrakter. Nu tränas ungdomarna för det krig som många tror kommer efter årsskiftet.

Det är torrt och stekande hett. Raserade murar och övergivna hus kantar den dammiga grusvägen. Den förste som dyker upp är en ung kille på motorcykel med en machete vilande mot låret. Sedan kommer de ut ur barackerna, en efter en. Män, och några få kvinnor, i slitna t-tröjor och flipflip-tofflor. Avvaktande ögon som följer varje rörelse. Först när kommendant Moussa Sidibé kommer gående över den torra gårdsplanen bryts den fientliga stämningen.
– Välkomna till vår bas, säger han och sveper med handen över de fallfärdiga byggnaderna.

De kallar sig FLN, Norra Malis befrielsearmé, och är en milis av tusentals frustrerade unga män och kvinnor från hela Mali. I lägret förbereder de sig för den dag när de tillsammans med armén ska befria norra Mali som sedan april i år ockuperas av islamistiska grupper. Aissata Maiga hade aldrig hållit i ett vapen innan hon kom till milisens läger. Nu kan hon både hantera ett gevär och skjuta.
– Bara armén ger oss vapen är jag beredd att slåss. Om det krävs, är jag beredd att offra mitt liv, säger hon.

När islamister intog Aissata Maigas hemstad Gao flydde hon söderut. Nu tränar hon för att gå ut i krig.

De har bara några få vapen, lite militär träning och inte mycket mer än den hårda marken att sova på. De unga männen och kvinnorna här vid frontlinjen i den sista regeringskontrollerade staden på gränsen till norra Mali har dock något som det egna landets armé saknar: viljan att återerövra sitt hemland.

Bara i Sevare finns tre läger där ungdomar, några inte äldre än 16–17 år tränar från tidig morgon till sen kväll. Hård fysisk träning blandas med närstrid med pinnar som vapen och militära övningar. Med bara några få vapen får de vapenträning. På kvällen sover de tätt tillsammans på tunna bastmattor.
– Jag hade tur, jag var en av de första som kom hit och fick mycket vapenträning. Av kvinnorna som är här, är jag bäst på att skjuta, säger Aissata Maiga.
När hon hörde att rebellerna intagit hennes hemstad flydde hon i panik mitt i natten, först till huvudstaden Bamako och sedan vidare till Sevare där hon anslöt till milisen.
– Hela min familj är kvar i norr. När jag pratar med min mamma säger hon att jag måste vara stark för att kunna hjälpa dem, säger hon.

Kommendant Moussa Sidibé, en före detta legosoldat som stred med rebellerna i Elfenbenskusten, ansvarar för träningen i lägret.

Sedan april i år kontrollerar islamistiska extremister, några av dem med kopplingar till al-Qaida, två tredjedelar av det västafrikanska landets yta. Norr om Sevare, regeringens sista fäste 60 mil från Bamako, råder strikt sharia. Rånare har fått händer och fötter amputerade och ett antal personer har avrättats för brott de påstås ha begått.
– För att röka, dricka eller spela musik är straffet 30 eller 70 piskrapp, berättar Sidi Yallo från Timbuktu.

I hans hemstad styr Ansar Dine, en mer moderat islamistgrupp som har försökt samarbeta med lokala ledare men misslyckats med att leverera samhällstjänster som el och vatten till invånarna.
– Det är inget liv. Kvinnor kan inte gå ut utan en man i sällskap och tvingas täcka sig. De som inte lyder straffas, säger han.
Sidi Yallo har bara varit i lägret några veckor, men pratar redan ivrigt om dagen när han ska gå norrut tillsammans med armén för att slåss med rebel-lerna:
– Islamisterna har tagit mitt land med våld och mot vår vilja. Det är min uppgift att tillsammans med armén befria dem. Kanske blir det nu, kanske om två månader. Jag har tränat hårt, när armén behöver mig är jag redo.

Rekryterna i Sevare kommer från hela Mali. Några är flyktingar från norr.

En militär offensiv dröjer dock. Malis dåligt tränade och illa utrustade armé saknar resurserna och erfarenheten för att befria norra Mali. Landets västafrikanska grannar har föreslagit en regional styrka på 3 000 soldater för att hjälpa armén återta det ockuperade territoriet. Nu väntar alla på att övergångsregeringen i Bamako och den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas ska enas om en gemensam militär insats för att avlägsna al-Qaida från norra Mali. Afrikanska unionen, EU och FN:s säkerhetsråd har ställt sig bakom de militära planerna.
Många tvivlar dock på att ett ingripande kommer det här året, om någonsin. Däremot är milisens ledare, flera av dem veteraner från de gerillakrig som har plågat den oroliga regionen, övertygade om att ungdomarna i smutsiga linnen och slitna jeans är redo att slåss mot islamisterna, bara de får vapen.

De få vapen som finns i lägret har de fått låna av armén, som också förser dem med mat och mediciner, berättar överste Ibrahim Outtara. Regeringen har lånat dem marken där de tränar och de slitna barackerna där rekryterna bor.
– Ungdomarna får samma militära träning som landets egna soldater, säger Moussa Sidibé.
Han är före detta legosoldat som har stridit med gerillarörelser i Elfenbenskusten, Libyen och Mauretanien.
På militärens högkvarter i Bamako förnekar dock överste Idrissa Traore att armén skulle samarbeta med milisen.
– Det är otänkbart att militären skulle träna civila, än mindre ge dem vapen, och även om vi skulle göra det, är många av rekryterna i Sevare alldeles för unga för att strida med armén, säger han.

I FLN-milisens läger i Sevare tränar unga män och kvinnor för att befria sitt hemland.

I Bamako har regeringen redan stängt ett läger, skickat hem rekryterna och placerat ledarna i fängelse.
Det är mycket tveksamt om idén att träna och beväpna civila i ett redan instabilt och krisdrabbat land kan leda till någon gott, säger Heather Barr på Human Rights Watch, med erfarenhet från regeringstränade miliser i Afghanistan.
– Tyvärr är det vanligt att regeringar stöder miliser samtidigt som de förnekar allt samröre med dem. På så sätt kan de ta avstånd från övergrepp som begås mot befolkningen i en väpnad konflikt.
Samtidigt kan de inte stänga lägren eftersom de då riskerar att ha hundratals ungdomar som fått militär träning och vet hur man hanterar ett vapen.
– Risken är att de rekryteras av andra väpnade grupper och det kan mycket väl vara framtidens gerilla som tränas just nu, säger Heather Barr.

I lägret blir ungdomarna allt otåligare. Några av dem har också lämnat milisen och rest norrut där de har anslutit till islamisterna. De väpnade grupperna betalar till skillnad från milisen, ibland så mycket om 10 000 kronor i månaden, en förmögenhet för många av ungdomarna och deras familjer.
– Tiden är knapp, fienden blir allt starkare, säger Moussa Sidibé, som nu överväger att bege sig norrut, utan militärens hjälp.
Precis som många av ungdomarna har han familj i de ockuperade områdena.
– Vårt mål är att till varje pris befria norra Mali, vi kan inte överge våra släktingar i norr, säger han.

Text och bild: Katarina Höije

Bakgrund: Konflikten i Mali

22 mars i år störtade en grupp arméofficerare, missnöjda med hur regeringen hanterat konflikten med tuaregrebellerna i norr, Malis regering. I kaoset som följde ockuperade tuaregrebellerna i MNLA, nationella rörelsen för befrielse av Azawad, förstärkta av islamistiska grupper, norra Mali. Ett självständigt Azawad utropades.

Det vidsträckta och glesbefolkade området som sträcker sig från Timbuktu till gränsen mot Algeriet, är numera ett laglöst land där islamistiska extremister smugglar vapen och droger, tränar rekryter och planerar nya attacker. Aqim, al-Qaida i islamiska Maghreb och MUJAO, rörelsen för enighet och jihad i västra Afrika, har kontroll över delar av området. Aqim har kopplingar till både Boko Haram i Nigeria och Ansar al-Sharia, den libyska grupp som tros ligga bakom attacken mot det amerikanska konsulatet i Benghazi.

MNLA, som har utmanövrerats av islamisterna, rapporteras nu vara beredda att acceptera autonomi i stället för självständighet. Det uppges också att lokala islamistgrupper, som Ansar Dine, för hemliga samtal för att lösa krisen.
I konfliktens spår har drygt en halv miljon människor lämnat sina hem. En tredjedel lever som internflyktingar i södra Mali. Deras situation förvärras av en pågående matkris i Sahelregionen.

Amnesty International anklagade i en rapport den 20 september de väpnade islamistgrupperna för allvarliga övergrepp, bland annat stympningar, steningar till döds av personer som haft utomäktenskapligt sex, sexuellt våld och rekrytering av barnsoldater. Malis armé anklagas bland annat för utomrättsliga avrättningar, våldtäkter på manliga soldater och tortyr.

Reportage | 2012-11-26
Även publicerad i AmnestyPress #4/2012