En försummad chans

I ledaren i Amnesty Press nummer 3/2013 handlar det om Barack Obamas besök i Stockholm.

ledare | 2013-09-09
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2013

Så kom han då, ”den fria världens ledare” som folkpartiledaren Jan Björklund, uttryckte det. USA:s president Barack Obama charmade de flesta och medierna frossade i välkomnande rubriker.
Amnesty försökte få ner lite smolk i glädjebägaren med ett brev från generalsekreterare Lise Bergh till statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt med förslag på samtalsämnen vid samtalen med Obama, till exempel fånglägret på Guantánamo där fortfarande över 160 män sitter fängslade. Carl Bildt avfärdade i en intervju i SvD den 1 september Amnestys krav med att ”alla de här frågorna behandlas i andra sammanhang”. Nu tycks ändå Guantánamo ha nämnts under besöket även om Amnestys begäran att Sverige ska ta emot fångar, som är friförklarade och inte ens är terroristmisstänkta, inte får gehör av den svenska regeringen.

Att Sverige inte riktade skarp kritik mot den övervakning, som visselblåsaren Edward Snowden avslöjade tidigare i somras, framstod som logiskt när Obamas plan hade lyft från Arlanda och den senaste skandalen briserade. Vid en utfrågning i EU-parlamentet uppgav den brittiske journalisten Duncan Campbell att Sverige spelade en nyckelroll i den gigantiska kontroll som USA och Storbritannien bedriver. Det blev förklarligt varför Sverige i juli tillsammans med Storbritannien inom EU lade in sitt veto mot att unionen skulle utreda övervakning och underrättelseverksamhet. Fredrik Reinfeldts förklaringar om att övervakningen handlar om att bekämpa terrorism och centerledaren Annie Lööfs lugnande (?) försäkringar om att hon utgår från ”att både min telefon och mina mejl kontrolleras av annan makt” blir allt svårare att svälja nu när den gamla ofria världens kontrollorgan, som östtyska Stasi, framstår som amatörer på området total övervakning av medborgare.

Den liberale författaren Johan Norberg påpekade dystert i Expressen den 4 september att ”Obama torterar inte terrormisstänkta, men har en dödslista där han noterar vilka som ska dödas utan rättslig process”.
Amnesty ville också att Sverige skulle ta upp frågan om drönar-attacker. Enligt SvD-intervjun såg inte Carl Bildt någon skillnad på drönarattacker och flygattacker ”om de sker enligt krigets lagar”. Nu är USA tämligen ensamt om att anse att folkrätten ger stöd för att Vita huset i sitt globala krig mot terrorismen har rätt att anfalla i vilket land som helst.
Om Carl Bildt gick ner i UD:s arkiv skulle han finna att det fanns en tid då Sverige protesterade mot utomrättsliga avrättningar med drönare. Vid USA:s första drönarattack den 3 november 2002 dödades sex personer, däribland al-Qaidas förmodade chef i Jemen, Qaed Salim Sinan al-Harethi. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh kallade attacken för ”en summarisk avrättning som kränker mänskliga rättigheter”. Anna Lindh slog också fast: ”Även terrorister måste behandlas enligt internationell rätt. I annat fall kan vilket land som helst börja avrätta dem som de anser vara terrorister”.
Det var synd att svenska regeringen försummade att säga att det är lika sant år 2013 som det var 2002.

Ulf B Andersson

ledare | 2013-09-09
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #3/2013