Slaveri i Europa

I början av mars rapporterade internationella media att polisen i det delade Bosnien-Hercegovina hade gått samman i den hittills största operationen mot sexslaveriet i landet. Efter två månaders planering tillsammans med FN-polisen i landet slog man till mot 39 ställen. Den fredagskvällen hittade man 177 kvinnor, de flesta från Moldavien, Rumänien och Ukraina, som hade lurats att lämna sina hem för att söka ett bättre liv.

Deras drömmar hade slutat på sjaskiga bordeller i Bosnien.

Trafficking är numera ett etablerat ord för denna handel med människor där den stora marknaden idag finns på Balkan där närmare 20 000 soldater i Bosnien och runt 40 000 i Kosovo (merparten män) förväntas bli kunder. Reportaget av Mira Micic i detta nummer av Amnesty Press ger en skrämmande inblick i denna verksamhet.

»Det handlar om en nutida slavhandel i värsta formen« har justitieminister Thomas Bodström sagt och i maj väntas EU komma med ett gemensamt dokument om hur trafficking ska bekämpas. En svårlöst fråga är vad som ska hända med de kvinnor som är beredda att vittna mot de hänsynslösa människohandlarna. Ska de skickas tillbaka till sitt hemland eller få stanna? Hittills har Sverige och många andra länder varit ovilliga att låta dem stanna.

Förtrycket mot kvinnor tar sig många uttryck. Den rapport som Amnesty International kom med i samband med internationella kvinnodagen 8 mars är en dyster läsning. I »Broken bodies, shattered minds« (rapporten finns på Amnestys hemsida www.amnesty.se) finns många skrämmande exempel och det kan vara värt att påminna om att »Amnesty International kräver att regeringar världen över öppet fördömer och kriminaliserar våld mot kvinnor, utreder anmälningar samt åtalar och straffar de skyldiga.«

Samtidigt finns det kvinnor (och en del män) som aktivt arbetar för att skapa rättvisa och säkerhet för den del av befolkningen som är i majoritet, det vill säga kvinnor. I detta nummer berättar vi om ett kvinnocenter i Ryssland, ett land där den officiella jämställdheten under många år har haft en mörk baksida.

Barnsoldater i Afrika, krigsmuller på Balkan, en president i Vita huset som verkligen tror på dödsstraff och en president i Kreml som låter sin armé terrorisera Tjetjenien – det är lätt att bli dyster och känna hopplöshet inför tillståndet i världen. Men om det finns något tvivel om att Amnesty gör nytta och behövs – slå då upp sidan 18 och läs om vad en blixtaktion kan betyda för en människa!

Ulf B Andersson, redaktör Amnesty Press