Tragedin Eritrea

Det var många i Sverige som med stor sympati följde Eritreas kamp för självständighet. FN hade 1952 accepterat att den tidigare italienska kolonin skulle ingå en federation med Etiopien, men 1962 annekterade den etiopiske kejsaren Halie Selassie Eritrea och ett krig för självständighet inleddes. Kejsaren störtades 1974 men Mengistus militärjunta fortsatte, med stöd av Sovjetblocket, kriget mot eritreanska befrielserörelser. Under kriget tog Sverige emot många eritreanska flyktingar. En av dem var Dawit Isaak som kom till Sverige 1987.

Mengistu utmanades inte bara av eritreanerna, utan även en upprorsrörelse med bas hos Tigrayfolket växte i styrka och 1991 tågade rebellerna under ledning av Meles Zenawi, Etiopiens nuvarande premiärminister, in i Addis Abeba och Mengistu flydde till Zimbabwe. Efter en folkomröstning 1993 blev Eritrea självständigt. Landet sågs som ett föredöme av omvärlden; stabilt, fattigt men utan korruption och med framsynt ledarskap.

1998 utbröt dock ett nytt krig med Etiopien, det mest omfattande mellanstatliga kriget i det moderna Afrikas historia. Tusentals soldater dog i skyttesgravskriget och trots att vapnen tystnade år 2000 är konflikten, som bland annat handlar om gränsdragningen, olöst.

För Eritreas president Isaias Afewerki har den olösta konflikten med Etiopien blivit ett skäl för att inte hålla val och bevara det styrande partiet PFDJ:s maktmonopol. Eritrea har den näst sämsta ekonomiska tillväxten i hela Afrika och två tredjedelar av befolkningen uppges nu vara beroende av matleveranser. Alla eritreaner, både kvinnor och män, är skyldiga att göra värnplikt och militärutgifterna slukar stora belopp samtidigt som Eritrea är aktivt i konflikterna i Darfur och Somalia.

Sedan september 2001 har all opposition inom PFDJ tystats, Dawit Isaak och andra journalister har fängslats och FN:s flyktingorgan UNHCR och Amnesty anser att läget är så allvarligt att ingen asylsökande eritrean ska skickas tillbaka mot sin vilja, något som Sverige inte lyssnar till.

Nu finns det dock ett ekonomiskt hopp för Eritrea. Stora guldfyndigheter har gjorts och det finns även zink och koppar som intresserar utländska företag.
Ett av dem är svenskkanadensiska Lundin Mining som gått in som delägare i två bolag som arbetar med utvinningen. Det är en verksamhet som riskerar att bidra till fortsatta människorättskränkningar i det Eritrea där president Afewerki är envåldshärskare.

Ulf B Andersson