Två världar

Mina ögon var helt igenklibbade efter två veckor med kontaktlinser i Indien. Använder indier kontaktlinser? Hur undviker de i sådant fall att få linserna fullständigt impregnerade av damm och avgaser?

Efter att under två veckor ha besökt olika företag, myndigheter och organisationer i Indien för att lära mig mera om hur de hanterar risken att medverka till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, så befann jag mig nu på Bangalores flygplats. En flygplats som är dimensionerad för en svensk småstad men är belägen i en stad med sex miljoner invånare. Bangalore – Indiens Silicon Valley.

Emma Ihre i Delhi. Foto: Felix Ockbom

I den mycket långa kön till säkerhetskontrollen plockade en ung, pigg och positiv man bort en tråd som fastnat på min kavaj och inledde sedan en konversation. Mannen, Naveen Asrani, har just blivit överköpt från IBM till SUN Microsystems och är på väg till USA för att delta i en konferens. Fyra av fem dagar i veckan befinner han sig på resande fot, vilket passar honom utmärkt. Han är född och uppvuxen i Bangalore. En stad som har förvandlats från en sömnig vacker stad, där pensionärer gärna tillbringar sina sista år, till en ikon för det nya moderna Indien.

Tidigare tog det Naveen en halvtimme att ta sig från sin bostad till sitt jobb i city, nu tar det honom en och en halv timme. Helt fantastiskt, tycker han. Fantastiskt att Indien nu genomgår denna ekonomiska utveckling som höjer levnadsstandarden för så många.

Indien har idag en medelklass på cirka 250 miljoner människor och en mycket rik överklass på runt 15 miljoner personer. Naveen fullständigt vibrerar av framtidsentusiasm – »det är nu det händer och vi har turen att få vara med«.
Den ekonomiska utvecklingen i Indien är beundransvärd men varje dag kränks de mänskliga rättigheterna i landet. Fattiga barn utnyttjas helt öppet som arbetskraft i hemmen samt inom serviceyrken. Det finns en lag som förbjuder barnarbete men tillämpningen av lagen lyser med sin frånvaro. Det är enligt indisk lag förbjudet att »utföra en homosexuell handling«.

Kvinnor, kastlösa och religiösa minoriteter diskrimineras och arbetsförhållandena på vissa fabriker är fortfarande helt undermåliga. Den lagstadgade minimilönen per månad ligger idag på runt 3 000 rupier (ungefär 500 kronor), vilket omöjligt räcker till mat och boende för en familj. Kvinnor tvingas därför i vissa fall lämna sina små barn ensamma från morgon till kväll, sex dagar i veckan, för att arbeta.

Många barn tas även ur skolan för att bidra till familjens försörjning, vilket cementerar deras plats på samhällets botten.

Ekonomisk utveckling får aldrig ske till priset av mänskliga rättigheter. Företag med verksamhet i länder där de mänskliga rättigheterna kränks riskerar att medverka till dessa kränkningar. Amnesty Business Group vill att svenska företag som agerar i Indien ska vara en del av lösningen – inte en del av problemet när det gäller mänskliga rättigheter.

Samtalet med Naveen övergick sedan till ett regelrätt förhör om vilka indiska bakelser som jag hade ätit under min vistelse. Jag blev sedan bjuden på samtliga bakverk som jag missat under mina två veckor i landet. Väl på flyget somnade jag fullproppad med diverse sötsaker och vaknade upp på samma planet men i en helt annan värld. Paris.

Emma Ihre
Projektledare på Amnesty Business Group.