Aminatou Haidar är besviken på omvärldens tystnad kring Västsahara

Med icke-våldsprincipen som ledstjärna har Right Livelihoodpristagaren Aminatou Haidar ägnat sitt liv åt kampen mot den marockanska ockupationen. På besök i Stockholm berättar ”Västsaharas Gandhi” om vad som skrämmer henne mer än fängelse, förföljelse och tortyr: att självständighetsrörelsen återigen ska ta till vapen i frustration över omvärldens tystnad. Den 4 december tar hon emot priset i Stockholm.

reportage | 2019-12-03
Av: Ivar Andersen
Aminatou Haidar talar på Cabildo de Lanzarote, det lokala styret på denna ö i Kanarieöarna. I slutet av 2009 hungerstrejkade hon på Lanzarote sedan Marocko skickat tillbaka henne då hon vägrade kalla sig ”marockan” vid inresan till Västsahara. Händelsen fick stor internationell uppmärksamhet.

Aminatou Haidar talar på Cabildo de Lanzarote, det lokala styret på denna ö i Kanarieöarna. I slutet av 2009 hungerstrejkade hon på Lanzarote sedan Marocko skickat tillbaka henne då hon vägrade kalla sig ”marockan” vid inresan till Västsahara. Händelsen fick stor internationell uppmärksamhet. Foto: Cabildo de Lanzarote/RLF

I sällskap med tre andra mottagare tilldelades Aminatou Haidar nyligen årets Right Livelihood-pris. ”För hennes orubbliga ickevåldskamp, trots fängelse och tortyr, i strävan efter rättvisa och självbestämmande för Västsaharas folk”, löd motiveringen.

Prisutdelningen äger rum på Cirkus i Stockholm den 4 december, och på plats i Sverige konstaterar Aminatou Haidar att värdlandet stått för en anmärkningsvärd U-sväng i Västsaharafrågan.

– Det gav det västsahariska folket väldigt mycket hopp när Sverige var på väg att erkänna oss, säger hon till Amnesty Press.

År 2012 röstade riksdagen för att Sverige skulle erkänna Västsaharas suveränitet från ockupationsmakten Marocko, men den dåvarande Alliansregeringen verkställde aldrig beslutet. Efter maktskiftet 2014 väntades Socialdemokraterna och Miljöpartiet göra verklighet av linjen de drev i opposition. Men i regeringsställning valde de i stället, trots att bägge partierna har kongressbeslut om att erkänna Västsahara, att göra en helomvändning.

– Jag tror att det beror på påtryckningar utifrån, både från Marocko och från länder i EU. Men det är konstigt att den svenska regeringen inte respekterade det demokratiska beslutet och inte gick igenom med erkännandet, säger Aminatou Haidar.

 FN-patrull från Minurso söker rätt väg vid Smara i Västsahara.

FN-patrull från Minurso söker rätt väg vid Smara i Västsahara. Foto: UN Photo/Martine Perret

Björn Petersson (S) och Lotta Johnsson Fornarve (V) besökte nyligen de västsahariska flyktinglägren i Algeriet och det befriade Västsahara tillsammans med en grupp andra riksdagsledamöter. Under ett seminarium i Stockholm den 1 december, som arrangerades av bland andra Right Livelihood Foundation, Palmecentret, Svenska Västsaharakommittén och Emmaus, fick de frågan om ett svenskt erkännande fortfarande är möjligt.

– Jag tror inte att erkännandefrågan är begraven, men vi måste hålla den vid liv och trycka på, säger Lotta Johnsson Fornarve, som länge har varit engagerad i konflikten.

För Björn Petersson blev resan en första egen kontakt med Västsaharafrågan. Han beskriver den som en ögonöppnare.

– Det är min plikt som S-ledamot att väcka frågan om erkännandet, både internt i partiet och inom regeringen, säger han.

Sedan 1991 råder vapenvila mellan Polisario och Marocko. Det gröna området är de delar av Västsahara som inte är ockuperade.

Sedan 1991 råder vapenvila mellan Polisario och Marocko. Det gröna området är de delar av Västsahara som inte är ockuperade. Foto: Orthuberra/Wikimedia

Västsahara finns sedan 1963 på FN:s lista över icke-självstyrande områden som ska avkolonialiseras. Samtidigt är Afrikas sista koloni i hög utsträckning en bortglömd konflikt.

Aminatou Haidar menar att priser som det från Right Livelihood är en påminnelse till omvärlden.

– Det ger oss möjlighet att prata högt om de kränkningar som sker i vårt land. Tack vare priset får vi möjlighet att bekämpa tystnaden i området, säger hon under seminariet.

För Aminatou Haidars egen del började kampen för självständighet i ung ålder. Som 17-åring greps hon av marockanska myndigheter efter att ha deltagit i en fredlig demonstration och fördes till ett hemligt fängelse. Inga anklagelser framfördes, ingen rättegång hölls, inga anhöriga underrättades.

När Aminatou Haidar frihetsberövades 1987 rådde väpnad konflikt mellan den marockanska kolonialmakten och den västsahariska motståndsrörelsen Polisario. När hon fyra år senare släpptes fri hade spelplanen förändrats.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan besöker Västsahara 9 november 1998. I huvudstaden al-Ayun (Laayoune) välkomnades han av Marockos inrikesminister Driss Basri och folkmassor som viftade med marockanska flaggor.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan besöker Västsahara 9 november 1998. I huvudstaden al-Ayun (Laayoune) välkomnades han av Marockos inrikesminister Driss Basri och folkmassor som viftade med marockanska flaggor. Foto: UN Photo/Milton Grant

FN hade förhandlat fram en vapenvila och missionen Minurso hade etablerats 1991 med uppdrag att arrangera en folkomröstning där västsaharierna skulle få välja mellan självständighet och marockanskt styre.

Drömmen om ett eget land hägrade. Men snart 30 år senare tycks en FN-lösning mer avlägsen än någonsin. Marocko lade i åratal byråkratiska krokben för avkolonialiseringsprocessen innan landet slutligen meddelade att det aldrig kommer att tillåta ett självständigt Västsahara. I säkerhetsrådets senaste resolution, från 30 oktober 2019, talas det inte längre om folkomröstning utan om en ”ömsesidigt godtagbar politisk lösning”. Resolutionen antogs med 13 röster för och två nedlagda (Ryssland och Sydafrika).

– Jag hoppas fortfarande på FN-processen men säkerhetsrådet har hittills inte gjort någonting. Rådet saknar den politiska viljan att driva frågan, säger Aminatou Haidar till Amnesty Press.

Aminatou Haidar (med megafonen) vid en solidaritetsaktion 2015 för Tekber Haddi, en västsaharisk kvinna som hungerstrejkade i protest mot att hennes 20-årige son Mohamed Lamin Haidala  hade misshandlats till döds i al-Ayun.

Aminatou Haidar (med megafonen) vid en solidaritetsaktion 2015 för Tekber Haddi, en västsaharisk kvinna som hungerstrejkade i protest mot att hennes 20-årige son Mohamed Lamin Haidala hade misshandlats till döds i al-Ayun. Foto: Privat/ Right Livelihood Foundation

Hennes fredliga kamp har gett henne smeknamnet Västsaharas Gandhi och utöver Right Livelihood har hon fått flera prestigefyllda människorättspris. Kampen har också haft ett högt personligt pris. Aminatou Haidar har fängslats, torterats, förföljts och misshandlats.
Aminatou Haidar säger att hon inte räds de marockanska myndigheterna. Däremot finns det någonting annat som skrämmer.

Bland Västsaharas unga, i flyktinglägren i Algeriet och i de ockuperade områdena, gror frustrationen. För varje sviket löfte från världssamfundet minskar tilltron till de icke-våldsmetoder hon förespråkar, säger Amiatou Haidari.

– Polisario har kongress mellan 19 och 21 december. Rörelsen måste bestämma hur kampen ska fortsätta och jag är rädd för att de unga ska driva igenom ett beslut om väpnad kamp.

Ivar Andersen
ivarsmejl@gmail.com

Fakta/Västsahara

  • När Spanien 1975 lämnade sin forna koloni på Afrikas nordvästkust invaderades området av grannstaterna Marocko och Mauretanien. Samtidigt utropade befrielserörelsen Polisario den Sahariska arabiska demokratiska republiken, till vardags kallad Västsahara.

  • Mauretanien slöt 1979 fred med Polisario och erkände Västsahara. Marocko ockuperar fortsatt två tredjedelar av det område Västsahara gör anspråk på.

Internationella domstolen, ICJ, i Haag granskade hösten 1975 anspråken från Marocko och Mauretanien på dåvarande Spanska Sahara. I november 1975 invaderade Marocko och Mauretanien Västsahara.

Internationella domstolen, ICJ, i Haag granskade hösten 1975 anspråken från Marocko och Mauretanien på dåvarande Spanska Sahara. I november 1975 invaderade Marocko och Mauretanien Västsahara. Foto: UN Photo/ICJ

  • Internationella domstolen, ICJ, i Haag underkände 1975 Marockos rätt till territoriet. Ett 80-tal länder har erkänt Västsahara, inget land har erkänt Marockos anspråk. Västsahara är medlem i Afrikanska unionen, AU.

  • Sedan 1991 råder vapenvila mellan Marocko och Polisario. Enligt ett FN-förhandlat avtal skulle västsaharierna inom sex månader få ta ställning till självständighet i en folkomröstning, men Marocko har anklagats för att sabotera processen. 2004 meddelade Marocko att landet säger nej till ett självständigt Västsahara.

  • EU-domstolen har i två olika domar slagit fast att Marocko inte har rätt att sluta handelsavtal som rör västsahariska naturresurser. Trots det röstade EU:s ministerråd 2018 igenom nya handels- och fiskeavtal där västsahariska vatten inkluderas. Sverige lade ned sin röst i frågan om handelsavtalet men röstade som enda medlemsland nej till fiskeavtalet.

  • Minurso är den enda FN-styrkan vars mandat inte medger att den övervakar eller rapporterar om kränkningar av mänskliga rättigheter.

Källor: Amnesty Press, Right Livelihood Foundation, Tidskriften Västsahara

Fakta/Aminatou Haidar

Aminatou Haidar i Stockholm.

Aminatou Haidar i Stockholm. Foto: Ivar Andersen

  • Föddes 1967 i al-Ayun, i dag Västsaharas informella huvudstad, då området ännu var under spanskt styre.

  • Engagerade sig från unga år i självständighetsrörelsen. Som 17-åring fängslades hon i fyra år efter att ha deltagit i en fredlig demonstration. Under tiden i fångenskap genomförde hon sin första hungerstrejk.

  • 2005 misshandlades hon svårt av marockansk polis i samband med en fredlig demonstration och dömdes till sju månaders fängelse. Amnesty International uttryckte ”allvarlig oro över rättsprocessens opartiskhet”.

  • Aminatou Haidar delar årets Right Livelihood-pris med svenska klimataktivisten Greta Thunberg, den kinesiska juristen Guo Jianmei och brasilianske urfolksaktivisten Davi Kopenawa. Haidar har tidigare bland annat tilldelats spanska och amerikanska människorättsutmärkelser.

  • Hon är medgrundare till och ordförande för den västsahariska människorättsorganisationen Codesa.

Källa: Right Livelihood Foundation

Tidskriften Västsahara kan läsas här

Läs mer från Polisario på Sahara News Service

Läs också

An MPs delegation from the Basque expelled by Morocco (Yabiladi 2 december 2019)

Secret services warn of risk of jihadist attack against Spaniards in Sahara region (El País 29 november 2019)

Morocco/Western Sahara: Investigate brutal crackdown on Sahrawi protesters (Amnesty International 1 augusti 2019)

Algeria/Western Sahara: Three Dissidents Behind Bars. Critics of Polisario Front Investigated for ‘Treason’ (Human Rights Watch 16 juli 2019)

MEPs: Seek European Court’s Opinion on EU-Morocco Fisheries Agreement’s Compatibility with International Law (Human Rights Watch 11 februari 2019)

Läs mer från Amnesty Press om Västsahara

Nya massgravar hittade i Västsahara (9 april 2018)

Krisen kring Västsahara skärps – FN-styrkans framtid oviss (28 mars 2016)

Översvämningskatastrof drabbar västsahariska flyktingläger i Algeriet (26 oktober 2015)

Västsahara - 40 år efter ockupationen (25 oktober 2015)

ALMEDALEN2015: Naturresurserna – en förbannelse för Västsahara? (3 juli 2015)

Flyktingar i 40 år (Nr 1/2015)

ALMEDALEN: Hur stoppar man svenska företag från att utnyttja Västsahara? (Amnesty Press 2 juli 2014)

I ockuperat land - Amnesty Press i Västsahara (Amnesty Press 19 juni 2011)

En otålig väntan på en framtid för Västsahara (Amnesty Press 3 mars 2011)

Frustrationen växer hos unga västsaharier (Amnesty Press 22 december 2010)

Största protesterna sedan 1975 - spänningarna med Marocko ökar (Amnesty Press 26 oktober 2010)

Amnesty Press i Almedalen: EU:s fiske strider mot folkrätten (13 juli 2010)

Svenska jurister övervakar rättegång mot västsahariska aktivister - tolken greps i natt (8 februari 2010)

Aminatou Haidar hungerstrejkar på Lanzarote för att få åka hem (9 december 2009)

Studentaktivist från Västsahara i Göteborg (Rabab Amidane) – (17 augusti 2007)

Motståndet lever i det ockuperade Västsahara (Amnesty Press nr 3/2007)

Välkänd MR-försvarare frisläppt (18 januari 2006)

reportage | 2019-12-03
Av: Ivar Andersen