Honduras 10 år efter statskuppen: Permanent kris och fortsatta protester

För tio år sedan, den 28 juni 2009, skapade det lilla centralamerikanska landet Honduras förstasidesrubriker över hela världen. Landets president, Manuel Zelaya, hade störtats. Sedan dess har landet varit ett enda kaos av våld, korruption, kollapsade institutioner och brott mot mänskliga rättigheter. Honduranerna har i tio års tid protesterat – och under lika lång tid har polis och militär kväst demonstrationerna.

reportage | 2019-06-27
Av: Erika Brenner
Alex Palencia hör, liksom cirka hälften av honduranerna, till motståndsrörelsen mot styret.

Alex Palencia hör, liksom cirka hälften av honduranerna, till motståndsrörelsen mot styret. Foto: Erika Brenner

Sedan slutet av april har honduranerna åter varit på gatorna, denna gång i protest mot privatisering av hälsovård och utbildning. Upproret utvecklade sig snabbt till krav om president Juan Orlando Hernández avgång och den 19 juni spred sig protesterna: Vägar och gator blockerades över hela landet, universitet ockuperades. Under oroligheterna har minst fem personer dödats och många skadats.

– Men vi ger inte upp, säger Alex Palencia, musiker och politisk aktivist.

Söndagen den 28 juni 2009 höll Alex Palencia på att sätta kaffet i halsen. Han hade, sin vana trogen, satt på tv:n för att se morgonnyheterna. Där såg han att Honduras överbefälhavare hade knackat på president Manuel Zelayas dörr med pistol i handen. Manuel Zelaya, iklädd pyjamas, sattes därefter på ett plan till Costa Ricas huvudstad San José.

– Jag förstod omedelbart att det handlade om en statskupp, säger Alex Palencia.

Detta var samma dag som en omstridd rådgivande folkomröstning med syftet att ändra grundlagen skulle genomföras. Manuel Zelaya ville nämligen ändra grundlagen för att kunna bli omvald till en ny fyraårsperiod, men folkomröstningen förbjöds av Högsta domstolen då den ansågs strida mot grundlagen – och Zelaya störtades.

 Kuppen 28 juni 2009 möttes av stora protester.

Kuppen 28 juni 2009 möttes av stora protester. Foto: Yamil Gonzales/Wikimedia

Alex Palencia gick med i den breda motståndsrörelsen mot statskuppen som uppstod i samma stund som kuppen genomfördes och som fortfarande samlar cirka hälften av den honduranska befolkningen. I tio års tid har Alex Palencia, andra civila personer, studenter, fackföreningsrörelser, kvinnorättsorganisationer och många andra aktörer från det civila samhället outtröttligt varit ute på gatorna i demonstrationer eller på andra sätt manifesterat sitt totala förkastande av kuppen 2009 som de, liksom stora delar av omvärlden, ansåg var olaglig och illegitim.

Kuppen ledde till att Porfirio Lobo från Nationalistpartiet valdes till ny president i november 2009. Jag var på plats i huvudstaden Tegucigalpa då valen hölls. Stämningen var spänd, polissirenerna tjöt och helikoptrarna flög lågt över huvudstaden. Tungt beväpnade poliser och militärer patrullerade gatorna. Överallt graffiti med budskap såsom ”Ut med kuppmakarna”, och ”Mördare”.

Jag åkte förbi den brasilianska ambassaden där Manuel Zelaya, som förklarats non grata i landet, men som efter två misslyckade försök lyckats ta sig tillbaka till Honduras, befann sig i ett slags exil tillsammans med hundratals anhängare. Ambassaden vaktades av tungt beväpnade soldater med bistra ansikten. Ingen fick komma in – eller ut.

Jag var då ovetande om att också Alex Palencia fanns i mängden. Han hade, genom många års samarbete med människorättsorganisationen CODEH fått rollen att förse de inspärrade med mat, medicin och vatten.

– Vi trodde att det skulle handla om några veckor, men det blev till fyra månader, berättar Alex Palencia som varje dag förhandlade med militären om försörjningar och om att få civila personer ut från ambassaden.

– Det mest förnedrande var att militären lät hundarna granska maten till presidenten, minns han.

Manuel Zelaya anländer till Brasilien 11 augusti 2009.

Manuel Zelaya anländer till Brasilien 11 augusti 2009. Foto: José Cruz/Abr/Wikimedia

Förnedringen och förtrycket fortsatte efter att Porfirio Lobo övertagit makten i januari 2010. Människorättsaktivister, journalister och representanter från oppositionen började systematiskt förföljas och mördas.

Också ekonomin kollapsade. Alex Palencia, som innan kuppen hade en blomstrande musikstudio, blev tvungen att leta nya inkomstkällor. År 2010 var det värsta året minns musikern – då försvann alla små företag samtidigt med att transnationella företag invaderade landet med billiga produkter som ingen kunde konkurrera med.

Honduras hör till Latinamerikas fattigaste länder och sju av tio honduraner lever i dag i fattigdom. Ekonomin har länge ansetts vara huvudorsaken till att honduranerna i åratal har sökt ett bättre liv, främst i USA.

Men enligt Lidia Mara Silva de Souza, brasiliansk nunna som koordinerar den katolska kyrkans arbete med migranter i Honduras, flyr folk sedan statskuppen 2009 i allt högre grad för att de befinner sig i livsfara.

Lidia Mara Silva de Souza: “Vi har inte kapacitet att ta hand om alla flyktingar som skickas tillbaka till Honduras och staten har inget program för dem”.

Lidia Mara Silva de Souza: “Vi har inte kapacitet att ta hand om alla flyktingar som skickas tillbaka till Honduras och staten har inget program för dem”. Foto: Erika Brenner

Hon berättar att FN:s flyktingorgan UNHCR 2012 - 2013 observerade att antalet honduraner, som ansökte om politisk asyl, i en del länder hade ökat med 150 procent.

– På det viset kom vi underfund med inte bara att allt fler flydde från landet, men att de gjorde det av politiska och säkerhetsmässiga skäl, berättar Lidia Mara Silva de Souza som främst arbetar med migranter och flyktingar som har deporterats från USA och Mexiko.

Samtidigt ökade inte bara antalet deporterade utan även de, som sökte skydd när de kom tillbaka till hemlandet, med minst 40 procent under perioden 2008 - 2017, berättar nunnan.

För Honduras kan vara livsfarligt för de utvisade:

– En del hinner knappt stiga ut ur planet (som de har deporterats i, red anm.) innan de blir skjutna, berättar Lidia Mara Silva de Souza.

En ung polis har dödats i en sammandrabbning mellan polis och ungdomsgäng. I förbindelse med de nuvarande protesterna har delar av poliskåren strejkat för att de inte vill delta i förtrycket av befolkningen.

En ung polis har dödats i en sammandrabbning mellan polis och ungdomsgäng. I förbindelse med de nuvarande protesterna har delar av poliskåren strejkat för att de inte vill delta i förtrycket av befolkningen. Foto: Erika Brenner

Många av dem har varit vittne till knarkhandel, sett en polis stjäla eller mörda eller har varit utsatta för utpressning. Eller så hade de flytt från det ständigt ökande gängvåldet i de fattiga kvarteren – eller från maktens korridorer:

– Våldet diskriminerar inte, offren kommer från alla sociala skikt och samhällsklasser, säger Lidia Mara Silva de Souza.

Hon berättar att politiska partier samarbetar med ungdomsgäng för att bli av med obekväma partimedlemmar som har tvingats fly från landet. Regeringsmedlemmar, som har deltagit i undersökningar om korruption, hotas av självaste statsapparaten. Skollärare som arbetar i en skola i ett område som kontrolleras av ett ungdomsgäng men som bor i ett kvarter där ett annat härskar, flyr för livet.

 Mordet på Berta Cáceres, urfolksledare i Honduras, 3 mars 2016 uppmärksammades över hela världen. Här demonstrerar Amnesty, Greenpeace och 14 andra organisationer utanför Honduras ambassad i Spaniens huvudstad Madrid två år efter mordet.

Mordet på Berta Cáceres, urfolksledare i Honduras, 3 mars 2016 uppmärksammades över hela världen. Här demonstrerar Amnesty, Greenpeace och 14 andra organisationer utanför Honduras ambassad i Spaniens huvudstad Madrid två år efter mordet. Foto: Amnesty International

Kvinnorätts- och miljöaktivister är också i fara. Det mest emblematiska fallet är mordet på Berta Cáceres 3 mars 2016. Hon tillhörde lencafolket och ledde kampen mot ett dammbyggnadsprojekt, som skulle ha översvämmat betydande delar av lencafolkets mark. Mordet väckte uppmärksamhet över hela världen.

Flyktingkaravanerna har synliggjort att kvinnor och flickor idag är i majoritet bland flyktingarna och nästan hälften av de deporterade kvinnorna vittnar att de flytt ifrån våld i hemmet, berättar Lidia Mara Silva de Souza.

– Hela befolkningen är skyddslös och så har det varit sedan statskuppen, sammanfattar hon.

Honduras president Juan Orlando Hernández besöker USA:s utrikesdepartement 18 juni 2018.

Honduras president Juan Orlando Hernández besöker USA:s utrikesdepartement 18 juni 2018. Foto: U.S. Department of State/Wikimedia

För våldet och förtrycket är svårt att bekämpa:
– Staten, politikerna, narkotikamaffian och näringslivet samarbetar och är på samma linje, hela systemet är korrupt: Därför är det så svårt att ställa gärningsmännen inför rätta, säger Lidia Mara Silva de Souza.

Salvador Nasralla från oppositionsalliansen mot diktatur, ledde efter valet 26 november 2017. Rösträkningen avbröts då. I protesterna mot valfusk dödades över 20 personer.

Salvador Nasralla från oppositionsalliansen mot diktatur, ledde efter valet 26 november 2017. Rösträkningen avbröts då. I protesterna mot valfusk dödades över 20 personer. Foto: Byga99/Wikimedia

Statskuppen var inledningen till en institutionell kris som gradvis ökade i styrka. En av kuppens ivrigaste tillhängare, parlamentets talman under Porfirio Lobo, Juan Orlando Hernández, ”JOH”, vann presidentvalen 2013 i tät kamp med den avsatte presidenten Manuel Zelayas hustru, Xiomara Castro.

Oppositionen ansåg att det förekom valfusk.

JOH tog snabbt kontroll över parlamentet, Högsta domstolen och valmyndigheten och ställde upp igen upp i valen 2017, trots att det strider mot grundlagen.

Huvudkonkurrenten 2017 var Salvador Nasralla från oppositionspartiet PAC. Redan under själva valdagen utropade bägge kandidater sig till vinnare; nästa dag ledde Salvador Nasralla med fem procentenheter. Men sedan gick valmaskineriet i stå.

När systemet åter fungerade utsågs JOH till vinnaren. Enligt många analytiker var återvalet av JOH planerat redan då han valdes till parlamentets talesman 2009 för att leda landet under en skenbar demokrati.

Den imaginära demokratin omfattar polis- och militärstyrkor och militärpolisen, JOH:s specialstyrkor, som är allestädes närvarande på gatorna för att kväsa det massiva motståndet mot styret.

Lärare, studenter och läkare har protesterat i Honduras de senaste månaderna mot privatiseringar av undervisning och hälsovård. Här grips två lärarstudenter den 12 juni.

Lärare, studenter och läkare har protesterat i Honduras de senaste månaderna mot privatiseringar av undervisning och hälsovård. Här grips två lärarstudenter den 12 juni. Foto: Orlando Sierra/AFP/TT

Om inte Alex Palencia själv deltar i demonstrationerna betraktar han dem från sin terrass med utsikt över centrum av huvudstaden Tegucigalpa som täcks av moln av brinnande däck och tårgas:

– Detta är vårt Honduras idag, 10 år efter kuppen: Våld, fattigdom och en enda lång, politisk konvulsion, sammanfattar han. Men protesterna kommer att fortsätta tills landets situation har löst sig och vi har fått verklig demokrati.

Erika Brenner
erikabre@gmail.com

Fakta/Honduras

Befolkningsmängd: 9.2 miljoner. En miljon honduraner beräknas bo i USA, de flesta illegalt.
Varje dag flyr 200 - 300 honduraner till främst Mexiko eller USA. Honduras är Centralamerikas näst fattigaste land och hör till Latinamerikas fattigaste och ekonomiskt sett mest ojämlika länder.

Under de nuvarande protesterna mot styret har de unga varit speciellt aktiva och bland annat ockuperat den statliga universitetet UNAH. Denna bild från den 8 mars 2019 då kvinnliga studenter ockuperade universitetet i protest mot våld mot och diskriminering av kvinnor.

Under de nuvarande protesterna mot styret har de unga varit speciellt aktiva och bland annat ockuperat den statliga universitetet UNAH. Denna bild från den 8 mars 2019 då kvinnliga studenter ockuperade universitetet i protest mot våld mot och diskriminering av kvinnor. Foto: Erika Brenner

Cirka 80 procent av befolkningen arbetar inom den informella sektorn.
På grund av polisens och militärens insatser minskade antalet mord förra året med nästan hälften - från cirka 90 per 100 000 invånare till 42. Men Honduras hör ändå till de mest våldsamma länderna i världen.

Läs mer
Läs mer om Honduras i Human Rights Watchs årsrapport (januari 2019)

Honduras: Amnesty International warns President Hernández about the deployment of the Armed Forces during protests (21 juni 2019)

IACHR Brings Honduras Case before IA Court (IACHR 9 maj 2019)

Honduras: Authorities must recognize the work of human rights defenders during protests (Amnesty International 3 maj 2019)

IACHR and OHCHR-Honduras Reject Violence in Honduras (IACHR 30 april 2019)

Läs mer om Honduras från Amnesty Press

Honduras och Nicaragua: Centralamerikas nya diktaturer (28 juni 2019)

Nya lagar och våld begränsar pressfriheten i Honduras (7 augusti 2018)

MR-DAGARNA2017: Kvinnor svårt utsatta i Honduras (10 november 2017)

Ett år efter mordet: Berta Cáceres lever vidare i kampen om rätten till Honduras naturresurser (7 mars 2017)

Mordet på Berta Cáceres: ”Det råder ingen tvekan om att den kamp hon drev blev hennes död” (6 mars 2016)

FN öppnar MR-kontor i Honduras – allt svårare situation för mänskliga rättigheter (14 maj 2015)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Joakim Medin om varför journalister måste vara på plats (14 maj 2015)

Honduras hbt-rörelse i skottlinjen (12 december 2014)

»Det är som ett lågintensivt krig« – Berta Cáceres har gått under jorden i Honduras (17 december 2013)

Honduras: ”Ny poliskår och försvarsmakt stor utmaning vid valseger” (9 september 2013)

Tiden som kung, far och grav: en familjs sönderfall (recension av Horacio Castellanos Moyas roman ”Sönderfall” - 17 oktober 2011)

Mord med straffrihet - åtta journalister har mördats i år (31 juli 2010)

Fem journalister dödade i Honduras i mars (29 mars 2010)

Latinamerikanska ledare rasar mot valet den 29 november - ”politisk vandalism” (6 december 2009)

Maktkampen skärps i Honduras - kuppregimen stänger kritiska medier (1 oktober 2009)

Störtade presidenten åter i Honduras - Zelaya manar till dialog (22 september 2009)

På flykt undan förtrycket i Honduras (14 augusti 2009)

reportage | 2019-06-27
Av: Erika Brenner