Över 400 000 människor har flytt undan konflikten i västra Kamerun

Det tidigare relativt stabila Kamerun skakas sedan två år av en allt blodigare konflikt. Väpnade separatister ur den engelsktalande minoriteten vill utropa en självständig stat – Ambazonia. Under de senaste månaderna har det eskalerande våldet tvingat tiotusentals på flykt. Amnesty Press har träffat flyktingar i huvudstaden Yaoundé.

reportage | 2019-01-29
Av: Eskil Blohmé
Richard Tambo är en av många personer som har flytt våldet i de engelsktalande regionerna i Kamerun.

Richard Tambo är en av många personer som har flytt våldet i de engelsktalande regionerna i Kamerun. Foto: Eskil Blohmé

Från den sandiga gårdsplanen utanför det lilla vardagsrummet hörs en mammas arga ord till en son som har gjort av med för mycket pengar. Utskällningen är på pidgin, den västafrikanska varianten av engelska. Språket hörs nu mer än någonsin i Etug Egbe-kvarteret i fransktalande Yaoundé, Kameruns huvudstad.

– Det gick inte att vara kvar i min hemstad, Bamenda, längre. De skjuter varje dag, separatisterna och militären, och vi är fångade emellan, säger Richard Tambo sittande i en rullstol som precis går under matsalsbordet, rummets enda möbel vid sidan av två plaststolar.

Under de senaste månaderna har han, som så många som har flytt våldet i de engelsktalande regionerna, flyttat in hos släktingar och vänner i Kameruns huvudstad.

– Jag är utelämnad eftersom jag inte kan springa. När de börjar skjuta är det ingen som tar med mig, säger Richard som sedan september delar den lilla lägenheten med sina två brorsöner.

 Richard Tambo hade hoppats på att öppna denna skola.

Richard Tambo hade hoppats på att öppna denna skola. Foto: Privat

Hjärnhinneinflammation satte honom i rullstolen 1986 och han förlorade sitt jobb som civilingenjör. Sina sista pengar investerade han i en skola utanför Bamenda, den lokala huvudstaden i den engelskspråkiga delen av Kamerun. Skolan skulle ha öppnat 2016, lärare var anställda och elever hade ansökt, men konflikten gjorde att det aldrig blev så.

Ända sedan de före detta kolonierna, engelska British Cameroon och franska Cameroun, slogs ihop till dagens Kamerun år 1961 har den engelsktalande minoriteten ansett sig diskriminerad.

Engelsktalande politiker har kritiserat den mestadels fransktalande regeringen för att inte respektera deras kultur och språk. I juni 2016 gick lärare och advokater ut i protester mot att regeringen tillsatte fransktalande lärare i engelska skolor och fransktalande domare, som inte respekterar det brittiska juridiska systemet, i engelsktalande domstolar.

Regeringen försökte kväsa demonstrationerna med våld, men effekten blev motsatt. Protesterna växte och kom att handla om den allmänna diskrimineringen som den engelsktalande minoriteten, vilka utgör ungefär en femtedel av Kameruns befolkning, upplever från de fransktalande.

Den 22 september 2017 hölls demonstrationer i Bamenda och andra städer i den engelsktalande delen av Kamerun i protest mot diskriminering.

Den 22 september 2017 hölls demonstrationer i Bamenda och andra städer i den engelsktalande delen av Kamerun i protest mot diskriminering. Foto: AFP/TT

Kort efter demonstrationerna bildades flera väpnade separatistgrupper. Enligt International Crisis Group, ICG, är de ungefär 1 000 personer, med målet att vinna självständighet åt den engelsktalande regionen. Den framtida staten har fått namnet Ambazonia efter Ambozes, det lokala namnet på bukten mot Atlanten.

Separatisterna för en ojämn kamp mot regeringens elitstyrka. Med jaktgevär och improviserade vapen har de, folkmun kallade "the Amba boys”, dödat tiotals militärer som i sin tur dödat hundratals engelsktalande. Stundtals har våldet varit urskillningslöst, byar har bränts ner och civila har avrättats för misstänkta sympatier med endera sida. Enligt flyktingar är det militären som står för de värsta övergreppen.

ICG uppskattade i december 2018 att omkring 200 personer från regeringens säkerhetsstyrkor har dödats och cirka 600 separatister. Minst 500 civila beräknas ha dödats.

– Separatisterna skadar inte civilbefolkningen, det är militären som folk är rädda för, säger Richard Tambo.

 Separatisterna har proklamerat ”spökstad” då ingen får arbeta. Här en bild från Bamenda en måndag.

Separatisterna har proklamerat ”spökstad” då ingen får arbeta. Här en bild från Bamenda en måndag. Foto: Privat

För civilbefolkningen i den engelsktalande regionen har konflikten lamslagit det vardagliga livet.
Regeringen har infört ett utegångsförbud, för närvarande mellan nio på kvällen och sex på morgonen som gäller i en rad områden, däribland storstäder som Bamenda. Separatisterna har å sin sida proklamerat “spökstad” då ingen tillåts arbeta. Under hösten har städer legat öde på måndagar. De har också tvingat majoriteten av skolorna att stänga i syfte att göra situationen ohanterlig för regeringen.

Enligt FN har över 430 000 människor flytt sina hem och är internflyktingar i Kamerun. Över 30 000 personer har flytt till Nigeria.

Kamerun har också tidigare tagit emot omkring 380 000 flyktingar, de flesta från Centralafrikanska republiken men också drygt 100 000 personer som har flytt från Nigeria där regeringen bekämpar Boko Haram.

Längst inne i en öde restaurang i Obili-kvarteret väntar Advokaten med en vit keps djupt neddragen över ögonen. Han vill inte uppge sitt namn, bara att han lämnade nordvästra delen av den engelsktalande regionen för en månad sedan. Innan han berättar om sin flykt till huvudstaden ber han bartendern som serverar honom öl att höja volymen på tv:n ett par meter från bordet och han kontrollerar att ingen är inom hörhåll.

Huvudstaden Yaoundé.

Huvudstaden Yaoundé. Foto: Eskil Blohmé

– Jag känner mig inte ens trygg här i Yaoundé, jag hör så många historier om hur poliser trakasserar engelsktalande.

Advokaten berättar att han stödde demonstrationerna 2016, men aldrig deltog själv. Våldet som följde fick snabbt konsekvenser för hans familj. Hans tre barn, som är mellan fyra och tolv år, hade inte gått i skola på över ett år när de kom till Yaoundé. Nätter när våldet kom nära flydde de ut i djungeln eller gömde sig i sitt hus.

– För första gången i mitt liv lämnade jag inte huset på över en månad, trots att jag inte var sjuk. Min bil har inte rört sig en millimeter sedan förra året, säger han med låg röst och tittar misstänksamt på en sysslolös servitris som läser något i sin mobil en bit bort.

Propaganda och censur av medierna gör det svårt att avgöra vem som gör vad. Ofta anklagas separatisterna för att bränna ner byar, men enligt Advokaten är det militären som är skyldig:

– Om regeringen tror att en by sympatiserar med separatisterna straffas den. Först tar de allt av värde, sedan bränner de husen.

I hans hemstad är alla rädda för militären, berättar Advokaten. De flesta sympatiserar med separatisternas dröm om ett självständigt Ambazonia, och stödet växte efter demonstrationerna 2016.

– Innan demonstrationerna började ville vi gå tillbaka till det federala systemet, men efter att ha sett att regeringen inte är intresserade av dialog vill de flesta separera helt, säger han.

Trots att han hoppas på framtid i ett självständigt Ambazonia var det separatisterna som till slut fick honom att fly. De senaste månaderna har de blivit desperata efter pengar för att fortsätta kriget och kidnappar alla som de tror betala en lösensumma. I slutet av oktober 2018 förde en grupp rebeller honom från hans hem till sitt tillhåll i djungeln.

– De slog aldrig mig eller något sånt. Men jag har aldrig varit så rädd tidigare. Om de tror att du inte är på deras sida skjuter de dig, berättar han.

Bamenda har cirka 300 000 invånare.

Bamenda har cirka 300 000 invånare. Foto: Wikimedia

Efter tre dagar betalade Advokatens bror en lösensumma på 600 000 centralafrikanska franc, drygt 9 000 kronor, och han blev frisläppt. Samma kväll bestämde han sig för att ta sin familj från regionen. En tidig morgon en vecka senare satt han, hans fru och de tre barnen på motorcykeltaxis mot den fransktalande delen av Kamerun. Men strax före Bamenda stoppades de i en av separatisternas checkpoints. Iförd ögonbindel fördes advokaten återigen in i djungeln. Den gången betalade hans bror efter en dag.

– Jag var mest orolig för min familj. Om militären hade hittat dem och trott att de var separatister hade de blivit avrättade på plats, förklarar Advokaten.

Samtalet avbryts av att två män sätter sig vid bordet bredvid. Advokaten tystnar och flackar med blicken. Efter ett par sekunder skjuter han ifrån sig sin knappt halvdruckna öl och säger att han måste gå. Utanför vinkar han åt en av de många buckliga taxibilar samtidigt som han ursäktar att han inte kan prata längre, men han vågar inte lita på folk. På ett av många enorma plakat tittar Kameruns president, Paul Biya, ner på taxin som försvinner i trafikkaoset.

Gendarmer patrullerar i Buea i den engelsktalande delen av Kamerun inför ett valmöte 3 oktober 2018 organiserat av president Paul Biyas styrande parti. En stor del av befolkningen i dessa delar bojkottade valet.

Gendarmer patrullerar i Buea i den engelsktalande delen av Kamerun inför ett valmöte 3 oktober 2018 organiserat av president Paul Biyas styrande parti. En stor del av befolkningen i dessa delar bojkottade valet. Foto: Marco Longari/AFP/TT

Officiellt är Kamerun en demokrati, men alla tillfrågade, både engelsk- eller fransktalande, hävdar att Paul Biya fuskade till sig valsegern den 7 oktober 2018. Sedan Biya kom till makten 1982 har han anklagats för att bli alltmer diktatorisk i sin ledarstil med svepande makt över både lagstiftande och verkställande organ.

Under de senaste åren har Kameruns ekonomiska utveckling stagnerat, delvis på grund av konflikten. Mellan 60 och 80 procent av landets BNP, bruttonationalprodukt, skapas i den engelsktalande regionen genom oljeutvinning, timmeravverkning och plantage-skördar. Trots det är befolkningen fattig och pengarna hamnar i ett fåtal fickor på den fransktalande sidan. Kritiker hävdar att resurserna i de engelsktalande regionen är anledningen till presidentens ovilja att ge regionen ökat självbestämmande.

– Om presidenten vill kan han avsluta kriget i morgon, säger Richard Tambo medan han avslutar sin sena lunch i det dunkla vardagsrummet.

President Paul Biya har styrt sedan 1982.

President Paul Biya har styrt sedan 1982. Foto: Eskil Blohmé

Men bäst tycker han det vore om en utländsk medlare tvingade separatisterna och regeringen till dialog.

– I slutändan måste den engelsktalande regionen få utökat självstyre. I vilken form vet jag inte riktigt, säger han försiktigt, medveten om vilka konsekvenser en oaktsam tunga kan få.

I höstas dömdes journalisten Mimi Mefo till fängelse i 21 år efter ett tv-inslag där militären beskylldes för att ha dödat en amerikansk missionär. Efter påtryckningar benådades hon av Paul Biya, men händelsen har fördjupat osäkerheten över gränsen för yttrandefriheten.

 Skärmbild på Mimi Mefo i sin TV-show på Equinoxe TV.

Skärmbild på Mimi Mefo i sin TV-show på Equinoxe TV. Foto: CPJ

En av Richard brorsöner kommer in från den sandiga gårdsplanen klädd i skoluniform. Innan han kom till Yaoundé hade 18-åringen inte gått i skolan på fler månader. Han berättar om den ständiga rädslan att militären skulle missta honom för separatist på grund av sin unga ålder:

– De skjuter dig på plats om de tror du är en Amba. Inga frågor, de bara skjuter.

Trots det har många av hans vänner till slut låtit sig rekryteras av separatisterna. Hos dem får de mat, en liten lön och ett syfte med tillvaron. Något slut på krisen ser varken han eller Richard. Kriget blir smutsigare för varje månad och flyktingar fler.

Brorsonen släcker den nakna glödlampan i taket och hjälper Richard över tröskeln. De ska till en bank och betala hyran för tvårumslägenheten.

– Världen måste få veta vad som händer oss. Vi hade väldigt lite, och efter flykten har vi ingenting kvar, säger Richard uppgivet på vägen ut.

Eskil Blohmé
[email protected]

Bakgrund

Egentligen är det missvisande att tala om engelsktalande och fransktalande. Skillnaden handlar mer om kultur och upplevd etnicitet än själva språken. I Kamerun används begreppen “Francophones” och “Anglophones”, inte “french speakers” och “english speakers”.

Kamerun under 1900-talet från den tyska kolonialtiden till dagens republik.

Kamerun under 1900-talet från den tyska kolonialtiden till dagens republik. Foto: Roke/Wikimedia

Nyckeln till att förstå dagens konflikt i Kamerun är landets historia. Grunden lades när den Tyska kolonin Kamerun delades upp mellan första världskrigets vinnare, Frankrike och Storbritannien. Frankrike tog lejonparten som kom att kallas Cameroun, medan Storbritannien gjorde regionen närmast Nigeria till British Cameroon.

På 1950-talet krävde inhemska röster självständighet från Frankrike och 1960 utropade Kameruns förste president, Ahmadou Ahidjo, La Republique du Cameroun. Även British Cameroon önskade självstyre, men i en kritiserad rapport avrådde Storbritannien FN från att tillåta detta.

Ett år senare, efter ett ultimatum från FN att antingen ansluta sig till Nigeria eller Kamerun, valde halva södra delen av British Cameroon motvilligt att bli en del av Kamerun. Tanken var att de två regionerna skulle vara relativt autonoma och ingå i en federal stat, The federal republic of Cameroon, men detta infriades aldrig.

Drygt 10 år senare, 1972, utropade president Ahjido “The united republic of Cameroon” efter en kontroversiell folkomröstning i de engelsktalande regionerna.

Enligt den kamerunske historikern Verkijika Fanso var frågan formulerad på ett sätt som endast tillät bifall till presidentens förslag om en förening av staterna. Efter att den muslimske Aihjdo till mångas förvåning överlät makten åt den kristne Paul Biya 1982 skedde ytterligare ett symboliskt namnbyte.

 De delar som separatisterna vill bryta loss ur Kamerun.

De delar som separatisterna vill bryta loss ur Kamerun. Foto: Karta: Wikimedia

År 1984 ändrade han namnet till Le republic de Cameroun, det ursprungliga namnet för fransktalande Kamerun. Han tog samtidigt bort de två stjärnorna på landets flagga, en symbol för det federala Kamerun, och ersatte dem med en enda. Sedan dess har engelsktalande politiker beklagat deras brist på inflytande och fört en lågintensiv kamp för att vinna tillbaka sin självständighet.

Strax ett år efter demonstrationerna 2016 utropade separatistgrupper, under det gemensamma namnet Southern Cameroons Ambazonia Consortium United Front, ensidigt den engelsktalande regionen som självständig. Den 1 oktober 2017, årsdagen för friheten från British Cameroon, hade valts ut som dagen för självständighetsförklaringen. Den 30 november 2017 förklarade regeringen officiellt krig mot separatisterna och sedan dess har våldet eskalerat.

Den 13 december 2018 meddelade regeringen att 289 personer som har gripits under krisen skulle friges efter att presidenten beslutat att benåda dem. Beskedet har dock inte inneburit att konflikten är löst.

Eskil Blohmé

Läs också

Cameroon: Post-election crackdown escalates with arrest of opposition leader Maurice Kamto (Amnesty International 29 januari 2019)

Paul Biya, 85, omvaldes till president i oktober 2018.

Paul Biya, 85, omvaldes till president i oktober 2018. Foto: Amanda Lucidon / White House/Wikimedia

Cameroon: Peaceful protesters targeted in violent crackdown must be released (Amnesty International 28 januari 2019)

Cameroon: Nigerian court delays ruling for Ambazonia leaders till April 15 (Journal du Cameroun 28 januari 2019)

Life in Bamenda: An unending drama (MM-info 14 januari 2019)

3 ‘Presidents’ To Address Cameroonians Today! (MM-info 31 december 2018)

Uncertainties Deepen in Cameroon after Divisive Election (International Crisis Group 5 november 2018)

Cameroon: Next government must tackle human rights crises in violence-hit regions (Amnesty International 5 oktober 2018)

Cameroon violence needs urgent investigation, says UN rights chief Zeid (UN News 25 juli 2018)

Cameroon: Killings, Destruction in Anglophone Regions (Human Rights Watch 19 juli 2018)

Kamerun: Engelskspråkiga regioner drabbade av dödligt våld (Amnesty International 12 juni 2018)

Läs mer från Amnesty Press

MR-DAGARNA2018: Kvinnorna som kämpar mot våldet i Kamerun (17 november 2018)

Krisen skärps i Kamerun (30 november 2017 – även i nummer 4/2017)

Kamerun: Ny terrorlag riktas mot separatister (29 april 2015)

Dödsoffer vid protester i västra Kamerun (2 oktober 2001)

reportage | 2019-01-29
Av: Eskil Blohmé