Allt fler flyr från Nicaragua men i Sverige blir det avslag på asylansökningar

Den politiska krisen i Nicaragua gör att allt fler väljer att lämna landet. I Sverige finns ett hundratal nicaraguaner som har fått avslag på sina asylansökningar. De fruktar förföljelse och i värsta fall döden om de tvingas återvända.

Amnesty Press publicerar två artiklar om läget i Nicaragua. Den första artikeln ”Nicaraguas regering slår till mot regeringskritiska organisationer” finns här.

I början av krisen protesterade studenter fredligt mot regeringen. Idag är det förbjudet att demonstrera och de flesta unga aktivister har antingen gått under jorden eller flytt landet. Foto: Erika Brenner

– I Sverige tror de att allt är normalt i Nicaragua, säger Carolina Sanchez och Pedro Martinez, politiska flyktingar från Nicaragua som har sökt asyl i Sverige.

Carolina Sanchez har redan, som cirka hundra andra nicaraguaner, fått avslag på sin asylansökan.

– Om de skickas tillbaka till Nicaragua blir de förföljda och kanske dödade, anser den nicaraguanska människorättsorganisationen CENIDH.

Över en natt i april förvandlades det lilla centralamerikanska landet Nicaragua till ett våldsinferno efter att regeringen slagit ner fredliga studentprotester med hård hand.

Sedan dess har minst 325 personer dödats och 300 personer har fängslats, anklagade för terrorism, enligt den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IAHCR, som kallar Nicaragua ”en stat i undantagstillstånd”. Den 19 december meddelade regeringen att IAHCR kastas ut ur landet.

– Den 18 april stängde regeringsstyrkorna vår gata, inleder 35-åriga Carolina Sanchez sin berättelse med skälvande röst.

Den dagen hade studenter och pensionärer gått ut på gatorna i protest mot en pensionsreform. Demonstrationerna spred sig som snöbollar över hela landet och började rikta sig mot hela styret: Mot att president Daniel Ortega fifflat med lagar för att kunna återväljas, mot en regering som alltmer började likna en familjedynasti som berikade sig på befolkningens bekostnad, mot våld och korruption.

La Chayo är öknamnet på den impopulära vicepresidenten Rosario Murillo, tillika hustru till Daniel Ortega som av många anses vara huvudpersonen bakom förtrycket. Här anklagas hon för att vara en mördare. På det andra plakatet jämställs president Ortega med Somoza, diktatorn som störtades 1979. Foto: Erika Brenner

Carolina Sanchez bodde i ett litet hus i en av Nicaraguas större städer tillsammans med sin 12-åriga dotter. Huset ligger precis intill det sandinistiska regeringspartiet, FSLN, i det aktuella departementet (motsvarar ungefär län i Sverige).

– Härifrån organiserade de kampen mot oppositionen. I början använde regeringsvänliga mobbar påkar, stenar och hemgjorda vapen, men de ersattes snabbt med paramilitär, som dödade med maskingevär, berättar Carolina Sanchez som såg allt från ett litet fönster mot gatan.

Carolina Sanchez kunde inte längre gå till arbetet och dottern var tvungen att stanna hemma från skolan. Genom TV följde de med i vad som hände i resten av landet: Hundratals, framförallt unga, dödades, trots att de sökte skydd inom universitetsområden, som de hade ockuperat.

Oppositionen reste barrikader på vägar och gator i en protestaktion, som lamslog hela landet. Ett försök till fredsförhandlingar, med den katolska kyrkan som medlare, inleddes i maj – men strandade. Otaliga protestmarscher mot regeringen, med hundratusentals deltagare, organiserades över hela Nicaragua.

Under en av de massiva regeringskritiska demonstrationerna, den 30 maj, dödades närmare 20 personer. Foto: Erika Brenner

Under de tre månader Carolina Sanchez var instängd i huset, vågade hon sig bara ut en gång i veckan för att handla mat. Men vid regeringsstyrkornas barrikader blev hon stoppad:

– De hotade mig och kollade min ryggsäck, berättar Carolina Sanchez.

En dag sköt de paramilitära mot dotterns rum och efter det flyttade hon till mammans rum. Carolina Sanchez kunde inte längre närma sig fönstret mot gatan för då vrålade paramilitären:

– Vi tar kål på er! Vi bränner ert hus!

Den 16 juni såg Carolina Sanchez på TV hur en familj i tre generationer, inklusive två småbarn, brändes ihjäl i ett trevåningshus i huvudstaden Managua: Orsak: Familjen hade nekat krypskyttar tillträde till husets tak.

– Jag blev vettskrämd för mitt hus är det högsta i kvarteret, berättar Carolina Sanchez, som började känna sig allt mer ensam och isolerad. De flesta andra familjer på hennes gata hade redan gett sig iväg.

Bredvid sängen hade hon tårgasmasker, en brandsläckare och två små färdigpackade ryggsäckar med dokument och lite mat i fall en snabb flykt blev nödvändig. Men Carolina Sanchez drog sig i det längsta för att lämna hemmet.

– Jag ville inte ge dem rätt att bestämma över mitt liv, säger hon.

Mödrar till politiska fångar demonstrerar utanför fängelset ”El Chipote” där det rapporteras om att tortyr används. Foto: Erika Brenner

En natt ropade en berusad regeringsanhängare utanför huset:

– Ni tillhör en terroristfamilj!

Carolina Sanchez hus, liksom de andra husen på gatan, tillhörde hennes familj. En av ägarna, en moster, är en av landets mest kända oppositionsfigurer.

– Nu visste de paramilitära vilka vi var. Nu var det kört, förklarar hon.

Via en kontakt fick Carolina Sanchez reda på att hon fanns på regeringens svarta lista, vilket innebar att hon kunde bli fängslad och förd till tortyrfängelset, till och med dödad, när som helst.

Det var den 26 juli. Hon bestämde sig omedelbart för att fly, och några dagar senare landade hon och dottern i Sverige, där de har en familjemedlem.

De sökte asyl och redan efter en månad fick de svar: Avslag.

Enligt Carolina Sanchez berodde det på att de inte gjort en polisanmälan i hemlandet:

– Hade vi gjort det, hade de dödat oss, tror Carolina Sanchez som har överklagat Migrationsverkets beslut.

Politiska flyktingar från Nicaragua demonstrerar i Stockholm varje lördag mot förtrycket i sitt hemland. Foto: Unidos por Nicaragua

Pedro Martinez, 28, kom till Sverige i slutet av september tillsammans med sin fru och tre-årige son och väntar spänt på svar på sin asylansökan. Även han är på regeringens svarta lista.

Under konfliktens första månader förde Pedro Martinez och hans fru mat och andra förnödenheter till oppositionsfolket vid barrikaderna i hemstaden en timme utanför huvudstaden Managua. Pedro Martinez deltog också i de massiva regeringskritiska demonstrationerna.

Han hör dessutom till en av de unga som vunnit ett stipendium inom offentlig politik, finansierat av Felix Maradiaga, ett känt ansikte från oppositionsrörelsen, nu i exil. Pedro Martinez använde studierna till att föreslå förbättringar i hemstaden vilket gjorde honom känd hos myndigheterna.

– De tror att jag har organiserat och finansierat oppositionsrörelsen, eller ”terroristerna”, i min hemstad, förklarar Pedro Martinez.

Den 9 juli intensifierades de paramilitära attackerna i staden.

– Den natten låg alla stadens invånare på golvet, tror Pedro Martinez.

Aktivister använde hemmagjorda vapen för att försvara barrikader. Foto: Erika Brenner

Natten efter flydde Pedro Martinez och hans familj och lyckades ta sig till grannlandet Honduras. Efter två månaders väntan fick de avslag på visum till Kanada och köpte en biljett till Sverige, som inte har visumkrav.

Nu är ansökan om asyl inlämnad. Men ett hundratal av Pedro Martinez landsmän har, liksom Carolina Sanchez, redan fått avslag.

– I Sverige tror de att allt är normalt i Nicaragua och Migrationsverket intervjuar oss som om vi bara kommit för att njuta av landets rikedom, säger han.

Juan Carlos Arce, juridisk rådgivare hos CENIDH, en av Nicaraguas mest ansedda människorättsorganisationer och som regeringen nyligen fråntog dess rättsliga status, säger:

– Det vore ett stort fel att deportera nicaraguanska flyktingar. De skulle omedelbart bli fängslade, med fara för deras liv och hälsa.

Hittills har hundratals nicaraguaner fängslats, anklagade för terrorism, mord, olaga vapeninnehav, narkotikasmuggling. Alla anklagelser är oberättigade, enligt Juan Carlos Arce. Samtidigt har ingen från regeringsstyrkorna ställts inför rätta för övergrepp på mänskliga rättigheterna.

Utanför migrationsmyndigheterna i Nicaragua: De flyr från förtryck och ekonomisk misär. Foto: Erika Brenner

Pedro Martinez är säker på att han skulle bli gripen i Nicaragua och trots att tillvaron i Sverige är tuff för en asylansökare om man inte kan svenska, inte har arbetstillstånd eller får stöd av lokala organisationer, är han livrädd för en utvisning.

Han vill använda sin utbildning inom offentlig politik till att gå till de svenska myndigheterna med förslag om hur nicaraguanerna kan integrera sig i samhället och bidra till dess utveckling.

Skulle han och familjen få avslag på asyl ser han som enda utväg att försöka i ett land utanför EU.

– Men vi lämnar inte Sverige utan att alla får reda på hur allvarlig situationen är i Nicaragua, försäkrar Pedro Martinez.

Erika Brenner
[email protected]

Fotnot: Carolina Sanchez och Pedro Martinez heter egentligen något annat. Deras identitet och detaljer i deras historier beskyddas för att deras familjemedlemmar i Nicaragua inte ska riskera förföljelse. De intervjuades via WhatsApp.

Bakgrund/ Krisen i Nicaragua

“Från traditionellt förtryck till stat i undantagstillstånd”

Den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IAHCR, har delat upp krisen i Nicaragua i fyra faser:

Den första fasen, "Traditionellt förtryck", bestod av överdriven användning av polisstyrka mot demonstranter och aktivister.

Under ”Operation rengöring” rev regeringsstyrkorna hundratals barrikader och vägspärrar som hade byggts och ockuperade universitet utrymdes. Detta pågick fram till den 19 juli, årsdagen för den sandinistiska revolutionen 1979.

En ”terrorstat” etableras i september efter att bland annat demonstrationer hade förbjudits.

Efter att CENIDH och åtta andra regeringskritiska organisationer i december fråntagits juridisk status har Nicaragua förvandlats till ”En stat i undantagstillstånd”.

Konflikten i siffror

Enligt den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter IAHCR hade 325 personer dödats under konflikten fram till 18 oktober. Av dessa var 21 poliser. IAHCR uppgav att 24 av de dödade var barn eller ungdomar.

Den lokala MR-organisationen ANPDH talar om över 500 döda. Regeringen själv erkänner endast 197 döda. Av dessa ska fem ha varit studenter och 22 poliser.

Mellan 300 och 600 personer sitter fängslade och anses av oppositionen vara politiska fångar.

Enligt tankesmedjan FUNIDES har 453 000 personer förlorat jobbet. FUNIDES befarar att ekonomin, som tidigare växte med fem procent om året, kommer att krympa med 5-9 procent nästa år.

Omkring 60 000 personer har flytt landet, de flesta till grannlandet Costa Rica. Enligt Migrationsverket har cirka 250 personer har ansökt om asyl i Sverige sedan protesterna började, av dem har 100 fått avslag. Ingen har beviljats uppehållstillstånd, Cirka 160 ärenden är öppna.

2017 ansökte 86 nicaraguaner om asyl, tre fick sin ansökan beviljad. Även om det skett en procentuell ökning av antalet nicaraguaner utgör dessa i relation till totala antalet asylsökande i Sverige en liten andel, enligt Migrationsverket.

Regeringen anklagas för våldet

IAHCR, FN och Amnesty international rapporterar att regeringen står bakom största delen av våldet, som främst har gått ut över unga aktivister.

I rapporten “Shoot to kill: Nicaragua’s strategy to suppress protest”, som publicerades 29 maj, dokumenterar Amnesty bland annat att polisen använde dödliga vapen och att skottskadorna koncentrerades till huvud, nacke och bröstkorg.

Amnnestyrapporten “Instilling Terror: From Lethal Force to Persecution in Nicaragua”, som publicerades 18 okrober, följer upp och rapporterar om kriminalisering av protester, förtryck och förföljelse av regeringsmotståndare.

Erika Brenner

Läs också

Nicaragua: Further information: Human rights organizations at risk (Blixtaktion från Amnesty International 18 december 2018)

Nicaraguan police raid independent news organization, take equipment and documents (Commitee to Protect Journalists 14 december 2018)

Läs mer om Nicaragua från Amnesty Press

Nicaraguas regering slår till mot regeringskritiska organisationer (20 december 2018)

”Bara ekonomiska sanktioner hjälper mot krisen i Nicaragua” (19 september 2018)

Ökad fattigdom och repression i krisens Nicaragua (19 september 2018)

Aktivister från Nicaragua vill ha internationellt stöd mot Ortega (1 juni 2018)

Ökade påtryckningar mot medier i Nicaragua – situationen jämförs med Somozadiktaturens år (18 maj 2018)

Hårdare linje mot regeringskritiska medier i Nicaragua (5 april 2017)

Nicaraguas president vinnare i kritiserat val (9 november 2016)

Abortförbudets Nicaragua (17 oktober 2012)

IXCHEN – i solidaritet med kvinnor i Nicaragua (13 december 2012)

Latinamerikanska ledare rasar mot valet den 29 november - ”politisk vandalism” (6 december 2009)

FN kritiserar Nicaraguas abortförbud (1 juni 2009)