Skärpt förtryck i Saudiarabien

Det är farligt att försvara mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Det är också farligt att kräva en konstitutionell monarki eller öppna en diskussion om trosfrågor på nätet. Fredliga reformvänner sätts i fängelse och tystas en efter en.

reportage | 2014-06-06
Av: Bitte Hammargren
Även publicerad i AmnestyPress #2/2014
Waleed Abu al-Khair under en ledig dag i Jidda, några veckor innan han blev bortförd till en isoleringscell.

Waleed Abu al-Khair under en ledig dag i Jidda, några veckor innan han blev bortförd till en isoleringscell. Foto: Per Luthander

I det stora oljerika kungariket på Arabiska halvön råder ett rättsligt gungfly. Nya hårdare antiterrorlagar används även mot fredliga reformister och människorättsaktivister. Många kända försvarare av mänskliga rättigheter sitter i fängelse.

När fredliga reformister, som advokaten och Palmepristagaren Waleed Abu al-Khair, sätts i fängelse är det för att skrämma andra till tystnad.

I mars 2011, under den brytningstid som kallas för Arabiska våren, mötte vi Mohammad Fahad al-Qahtani i huvudstaden Riyadh. Han är en liberal, frispråkig och orädd ekonomiprofessor som öppet kritiserat de styrande och som har legat bakom ett upprop med krav på att kungariket ska omvandlas till en konstitutionell monarki

Vid vårt möte försökte Mohammad Fahad al-Qahtani hjälpa politiska fångar. Han sade i förbifarten att han kanske själv riskerade att bli näste samvetsfånge.

Så blev det också. År 2013 dömdes han till tio års fängelse plus ytterligare tio års reseförbud för sin fredliga kritik av de styrande.

Abdullah al-Hamid, medgrundare av människorättsorganisationen ACPRA, Saudi Civil and Political Rights Association, Abdullah al-Hamid, dömdes till elva års fängelse plus elva års reseförbud. Det var inte första gången han hamnade i fängelse.

Dessa båda modiga reformister har inspirerat andra. För advokaten och människorättsaktivisten Waleed Abu al-Khair, som greps den 15 april 2014 mitt under en pågående rättegång, blev mötet med Abdullah al-Hamid en vändpunkt i livet.

Waleed Abu al-Khair med diplomet till sitt Palmepris på ett kafé i Jidda. Han hoppades att priset skulle skydda honom. Så blev det inte.

Waleed Abu al-Khair med diplomet till sitt Palmepris på ett kafé i Jidda. Han hoppades att priset skulle skydda honom. Så blev det inte. Foto: Bitte Hammargren

Waleed Abu al-Khair, som fick Palme-priset 2012, fick inte komma till Stockholm för att ta emot sitt pris i januari 2013. I stället kom hans hustru Samar Badawi till ceremonin i gamla riksdagshuset. Samar Badawi, som själv har suttit i fängelse för sin kamp mot det manliga förmyndarskap som alla kvinnor i Saudiarabien måste underkasta sig, läste upp sin makes tacktal.

I detta berättade Waleed Abu al-Khair om sitt första möte med Abdullah al-Hamid:
Han stod åtalad på grund av sina krav på konstitutionell monarki och grundläggande mänskliga rättigheter. /…/ Jag besökte hans rättegång och fann en utmattad 50-åring som knuffades in i rättssalen av polis. Han vägrade lyda tills han föll ned på knä. Han sade att rättegången måste hållas i en öppen domstol så att alla kunde bevittna den. Det ögonblicket förändrade mitt liv.”

I mars 2014 mötte vi Waleed Abu al-Khair och hans fru Samar Badawi i deras hem i Jidda. Kvällen innan, medan Samar Badawi var på jobbet, hade Waleed Abu al-Khair sett Mandela – vägen till frihet, dramadokumentären om Nelson Mandela.

Han var djupt tagen av filmen och sade ödmjukt att den fängelsedom han själv hade fått i oktober 2013, på tre månader, inte var något i jämförelse med hustruns sju månader i fängelse – eller ännu mindre Nelson Mandelas 27 år. Mandela visste att vägen till frihet var lång men böjde sig aldrig, trots att det varken fanns internet eller sociala medier när han satt i fängelse i Sydafrika, påminde Waleed Abu al-Khair.

– Men i dag kan hela världen höra oss, sade han i förhoppningen att världen inte ska glömma Saudiarabiens samvetsfångar.

Waleed Abu al-Khair, som då hade fråntagits rätten att verka som advokat, hade flera åtal mot sig och var tvungen att inställa sig i specialdomstolen i Riyadh. Han hoppades vid vårt möte att Palmepriset skulle fungera som skydd. Han önskade också att det svenska priset skulle inspirera unga saudier att använda sig av fredliga metoder i sin kritik av ett auktoritärt statsskick.

– Hela världen delar tron på mänskliga rättigheter. Jag fick Palmepriset för att jag har arbetat med fredliga metoder. Det är ett pris för mig och mina vänner, för vårt samhälle, för dem som vill förändra samhället med fredliga medel. Nu kan inte myndigheterna längre påstå att jag är terrorist eller att jag har en utländsk agenda. Fler lyssnar på den som tar till fredliga metoder, sade Waleed Abu al-Khair.

Några veckor efter vårt möte blev han dock förd till en isoleringscell sedan han gripits mitt under pågående förhandling i specialdomstolen i Riyadh. Hustrun Samar Badawi fick inget veta. I stället fick hon, som är höggravid, kasta sig på planet till Riyadh för att söka ta reda på varför hennes man hade blivit frihetsberövad. Hon befarade att myndigheterna utsatte honom för tortyrliknande metoder genom att hindra honom från att sova i cellen.

Den 28 maj, efter pressläggningen av Amnesty Press, äger nästa förhandling i processen mot Waleed Abu al-Khair rum. Det internationella trycket är avgörande för hur det ska gå.

Raif Badawi startade ett diskussionsforum på nätet. Nu är han dömd till tio års fängelse och 1 000 piskrapp.

Raif Badawi startade ett diskussionsforum på nätet. Nu är han dömd till tio års fängelse och 1 000 piskrapp. Foto: Privat/AI

Detsamma gäller den hårda domen mot Samars bror Raif Badawi, en av Waleed Abu al-Khairs klienter. Raif Badawi blev förra året dömd till sju års fängelse och 600 piskrapp för att för sex år sedan ha startat ett diskussionsforum på nätet, Saudi Arabian Liberals. På denna sajt kunde saudier diskutera trosfrågor, vilket annars är tabu. När han greps 2012 fanns det ultrakonservativa som krävde att Raif Badawi skulle dömas till döden för hädelse och avfällighet från islam.

När vi träffade Waleed Abu al-Khair i mars hoppades han att svågern och klienten Raif Badawi skulle bli frikänd i högre instans.

I stället fördes Raif Badawi till en isoleringscell i april och den 7 maj skärpte en domstol Raif Badawis straff till tio års fängelse och 1 000 piskrapp samt en miljon rial (motsvarar 1,9 miljoner kronor) i böter.

När fredliga människorättsförsvarare och nätaktivister frihetsberövas som om de vore farliga terrorister, ser det mörkt ut för Saudiarabien. Åtgärderna stoppar inte kritiken mot de styrande men kan leda till att frustrerade ungdomar inte längre tror på att fredlig regimkritik har en chans.

Från Saudiarabien kom 15 av 19 kamikazepiloter vid terrordåden i USA den 11 september 2011. Kungariket har flera gånger drabbats av jihadistiskt våld. Det är ett ungt samhälle där det sjuder under ytan. Därför borde det ligga i de styrandes intresse att lyssna till fredliga reformvänner i stället för att spärra in dem.

Fotnot: Bitte Hammargren utkommer i augusti med boken Gulfen – en framtida krutdurk på Leopard förlag.

Bakgrund/Saudiarabien

Samar Badawi, själv förkämpe för mänskliga rättigheter, var under sin kamp mot det manliga förmyndarskapet en av Waleed Abu al-Khairs klienter. År 2012 tog hon emot ett pris i Washington där även presidenthustrun Michelle Obama och dåvarande utrikesminister Hillary Clinton närvarade. Saudiarabien är en absolut monarki med en ultrakonservativ tolkning av islam, wahhabism, som statsreligion. Rättsväsendet bygger på islamisk sharia. Tolkningarna av Koranen och sunna (traditionerna efter profeten Muhammed) görs av islamiska rättslärda, ulema.

Avsaknaden av skriven strafflag leder till rättsligt godtycke. Kungariket saknar bland annat lagar som kriminaliserar korruption. En rad brott kan straffas med döden, däribland avfällighet från islam. Kung Abdullah är premiärminister och styr genom dekret. Andra viktiga ministerposter innehas av prinsar. Kungen kan inhämta råd från ett konsultativt råd, som han själv utser. Detta råd har numera 20 procent kvinnliga ledamöter.

Amnesty International betraktar Mohammad Fahad al-Qahtani, Abdullah al-Hamid, Waleed Abu al-Khair och Raif Badawi som samvetsfångar. Se också Fatta Pennan sidan 38.

Läs också
Palmepriset till människorättskämpar i Tunisien och Saudiarabien – Amnesty Press har träffat Radhia Nasraoui och Samar Badawi (Amnesty Press 31 januari 2013)

reportage | 2014-06-06
Av: Bitte Hammargren
Även publicerad i AmnestyPress #2/2014