Oppositionens nya konstitution ska väcka burmeserna

reportage | 2005-10-27

I december offentliggör den burmesiska oppositionen i exil en ny konstitution som ska utmana militärregimen i Rangoon. Den 19 oktober höll Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF) ett seminarium där ordförande Lian Sakhong berättade om grundlagen och hans tankar kring den möjliga konfrontationen som väntar.

De flesta vet väldigt lite om Burma, det lilla landet inklämt mellan stormakterna Indien och Kina. I över 40 år har en av världens hårdaste militärdiktaturer kontrollerat landet. Juntan i huvudstaden Rangoon, som år 1991 vägrade lämna över makten till det demokratiska partiet NLD, har isolerat folket från omvärlden. Förtrycket mot demokratirörelsen och de etniska grupperna har ökat. Tusentals människor har torterats och godtyckligt fängslats för sina åsikter. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, som sitter i husarrest sedan maj 2003 och fick Nobels fredspris år 1991, har upprepade gånger vädjat till det internationella samfundet att hjälpa burmeserna. Många av hennes anhängare har tvingats fly landet av rädsla för repressalier, men från världens alla hörn har kampen för demokrati och mänskliga rättigheter fortsatt.

- Juntan vägrar att inleda en dialog med oss för de vet att de skulle förlora, säger Lian Sakhong.

Lian Sakhong är en av dem som tvingades till ett liv i exil. Hans berättelse liknar många andras, som student gick han med i den oppositionella rörelsen och greps därför flera gånger.
- När jag fick höra att polisen planerade att gripa mig ytterligare en gång bestämde jag mig för att fly till Indien. En månad senare var jag framme. Hemma dömdes mina två vänner till 20 års fängelse. Jag hade tur som lyckades ta mig till Sverige, men jag ska givetvis återvända så fort friheten kommer, sade han på FUF:s seminarium.

För honom är frihet inte en avlägsen dröm, utan ett fullt möjligt alternativ för det burmesiska folket. Som ordförande för Ethnic Nationalities Council Union of Burma (NCUB) har han tillsammans med andra oppositionella flyktingar i exil skapat en ny konstitution som ska utmana militärjuntan i Rangoon. Sakhong vill, i enlighet med dokumentet, att Burma ska bli en federal union med sju självständiga stater:
- Konflikten vi ser idag är inte begränsad till en kamp mellan militärregimen och demokratirörelsen. Det är en konflikt mellan olika etniska grupper som började när britterna lämnade landet efter andra världskriget. Vi måste respektera våra olikheter om vi vill ha fred och jag anser att ett federalt system är det enda sättet att uppnå detta.

En man i publiken räckte upp handen:
- Ni spelar juntan i händerna, er konstitution är bara ett papper. Burmeserna måste ena sig, ut på gatorna och protestera mot regimen! Det är inte omöjligt att komma överens, se på Europa. Det är inte länge sedan Italien bara var en samling stater.
Sakhong lät honom tala klart:
- Låt mig först säga att vi har prövat konfrontation. För det andra, nationalstaterna i Europa är inget föredöme. Det burmesiska folkets rättigheter kränks ju i nationalstatens namn, i suveränitetens namn. Det är farligt när enighet blir ett mål, då tar man inte hänsyn till gruppers olikheter. Över 80 folkgrupper med lång tradition av självständighet ska komma överens i Burma. NCUB:s paroll är "enighet och mångfald", vi måste anpassa det politiska systemet efter det.
Moderator Jesper Bengtsson, journalist och Burmakännare, gjorde ett tillägg:
- Nu när människor och varor rör sig över gränserna i allt snabbare takt kanske de europeiska nationalstaterna också går mot sitt slut.

- Sverige har hög svansföring i Burmafrågan. Vi initierade EU:s gratulation till Aung San Suu Kyi på hennes 60-årsdag, sade Johan Carlberg från UD.

Under konstitutionsutformningen har NCUB besökt stater som USA och Tyskland för teknisk hjälp. Leni Sakhong förklarade att han är djupt tacksam för detta, men önskar samtidigt att det internationella samfundet kunde engagera sig mer i burmesernas situation.
- Det är en inhemsk konflikt, men med internationella konsekvenser. Hiv ökar, kokain flödar över gränserna, flyktingarna blir fler och måste ta vägen någonstans.
Lämpligt nog var Johan Carlberg från utrikesdepartementet på plats för att berätta mer om Sveriges ställningstaganden:
- Sveriges agerande sker oftast i enighet med övriga EU-länder. Det begränsar oss ibland, men ger samtidigt våra ord tyngd. Vi har gemensamt beslutat om ett förbud mot bilaterala samarbeten med Burma, vi har frusit juntans tillgångar, infört vapenembargo, förbjudit europeiska företag att göra affärer med juntans medlemmar och ge dem lån.
Han påpekade slutligen att det var Sverige som tog initiativet till att EU uppmärksammade Aung San Suu Kyis 60 års dag den 19 juni i år.
- Ja, men en gratulation kan väl knappast ses som en politisk risktagning, skrattade Jesper Bengtsson.

NCUB offentliggör sin färdiga konstitution i december, samtidigt som militärjuntan planerar att presentera sitt utkast.
- Tidpunkten är givetvis ingen slump, vi vill väcka det burmesiska folket. Visa dem att det finns ett alternativ och att de inte måste acceptera förtrycket. När de förstår att Burma faktiskt kan bli ett demokratiskt land där allas rättigheter respekteras kan vad som helst hända, sade Sakhong.
Oppositionen planerar att sprida budskapet med hjälp av radiokanaler och pamfletter på gatan, ett arbete som han vet är förenat med mycket stora risker. I kombination med internationella påtryckningar har militärregimen mycket att förlora på en ny våg av demokratiska idéer:
- Repressalier från juntan är tyvärr att vänta. Det är "the way they do business" som man säger, men det är ett faktum vi bara måste möta.

Emmy Magnusson
Praktikant, Amnesty Press och media

reportage | 2005-10-27