Kvinnor och asyl: Regeringens förslag rannsakades

reportage | 2005-11-03

Hittills har normen för en flykting varit en man och kvinnors skäl att fly har förbisetts. Nu har regeringen föreslagit att förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ska räknas som asylskäl. Ett steg framåt, men en viss skepsis, var uppfattningen när Amnesty ordnade debatt i riksdagshuset.

Människor som känner sig förföljda på grund av sin sexuella läggning eller kön faller idag enligt svensk lag under kategorin skyddsbehövande, och inte under flyktingkategorin. Skillnaden kan uppfattas som marginell och oväsentlig, men för en människa på flykt representerar flyktingstatus ofta en bekräftelse. Detta, liksom det faktum att förändringar skett inom internationell flyktingpolitik, gör det viktigt för Sverige att ändra sitt ställningstagande gällande människor som flyr könsrelaterad förföljelse.

Fredagen den 28 oktober bjöd Amnesty tillsammans med riksdagens tvärpolitiska grupp för mänskliga rättigheter in till debatt. Anledning var regeringens nya proposition gällande könsrelaterad förföljelse och rätten till asyl. Fokus för fredagens debatt var kvinnor på flykt, vars ibland unika behov har förbisetts inom svensk asylpolitik.

Intresset för dagen var stort. Närmare 70 personer hade kommit till riksdagshuset för att ta del av den debatt som utlovats. Kristina Fokelius från UNHCR öppnade med en historisk tillbakablick på rättsutvecklingen i internationell flyktingpolitik och könsrelaterad förföljelse.

Kristina Fokelius.

  • Det har tagit lång tid att förankra ett kvinnligt perspektiv i medvetandet hos politiker och makthavare. Det manliga perspektivet har varit normen och man har utgått från att flyktingen är en man, förklarade Kristina Fokelius.

Hon fortsatte:
- Den positiva förändring vi nu ser har möjliggjorts av feministiska skribenter och forskare, liksom enskilda länders rättsliga processer. Kanada har framför allt spelat en stor roll i konkretiseringen av könsrelaterad förföljelse och dess förhållande till flyktingstatus.

I den paneldebatt som följde var alla positiva till det nya lagförslaget, men också eniga om att det krävs mycket för att lagen ska få genomslag. Maria Bexelius, författare till boken ”Kvinnor på flykt” och mycket kunnig på området, uttryckte dock en viss skepsis:

Maria Bexelius.

  • Förhoppningsvis kommer vi att se en förbättring, men det kommer att bero på hur man väljer att implementera propositionen. Problemet är att man är otydlig i hur lagen ska tolkas.

Sverige har idag en restriktiv tolkning av flyktingkonventionen. Amnestys generalsekreterare Carl Söderbergh var kritisk:

Carl Söderbergh.

  • Det finns två stora problem med den svenska tolkningen. För det första: Hur man värderar begreppet välgrundad fruktan. Borde inte situationen i landet och den egna erfarenheten väga lika tungt? För det andra: Idag läggs beviskraven endast på den enskilde asylsökanden, trots att UNHCR i sina riktlinjer säger att bevisbördan ska delas.

Alla deltagare i panelen var överens om att man i nuläget värderar könsrelaterat våld, som sker i statens namn, högre än det som sker i den privata sektorn. Detta orsakar stora problem. Vissa länder hävdar till exempel att enskilda poliser som våldför sig på kvinnor inte begår övergreppet i statens namn.

  • Ska en kvinna som utsätts för tortyr eller sexuellt övergrepp på en polisstation behöva bevisa att mannen i fråga gjorde så i statens namn. Det är hårresande! Skulle kvinnan under övergreppets gång säga ”Ursäkta, men gör du detta som en anställd av staten eller som privatperson?”, undrade Carl Söderbergh.

Debattens moderator Lars Olsson, jurist vid Sverigeprogrammet på Rädda Barnen, undrade därför om andra grupper kan tänkas få skydd under den nya lagen. Bland annat diskuterades kvinnor som flyr tvångsgifte, vilket Anna Wessel från Migrationsverket medgav att de fått in ärenden om. Maria Bexelius hoppades även på att socialt utstötta och misshandlade kvinnor i framtiden ska få lättare att få asyl. För att detta ska ske behövs dock en förändring i hur man behandlar traumatiserade kvinnor som kommer hit. Anki Carlsson, beteendevetare vid rådgivningsbyrån för asylsökande, efterlyste mer kunskap:

  • Migrationsverket behöver göra större utbildningsinsatser. Har de nuvarande juridiska biträdena den kunskap som behövs? Det tar tid att bygga upp en kvinnas förtroende.

  • Domstolen kanske inte är den rätta platsen för kvinnan att komma ut med sina berättelser. Det behövs människor med annan utbildning än juristutbildning, ansåg Anna Wessel.

Under debatten diskuterade man även forskning som ett viktigt medel för en bättre asylpolitik, liksom sjukvård och utbildning av handläggare. Man betonade vikten av oberoende granskning av beslutsfattare och krävde att myndigheter ska vara mer tydliga i sina beslutsmotiveringar. Panelen kom överens om att man nästa år ska mötas igen för att utvärdera och diskutera om Sverige lyckats komma tillrätta med de många problem som idag uppstår på grund av brister i flyktingpolitiken.

Panelen enades om att hålla ett nytt möte nästa år.

Text och bild: Ana Falk, Praktikant Amnesty Press

Fotnot: Regeringen överlämnade sin proposition den 22 september 2005. Om riksdagen antar förslaget kommer lagen att träda i kraft den 31 mars.

reportage | 2005-11-03