Vad är Viking 05?

reportage | 2005-12-14

Just nu pågår en världsomspännande militärövning som går under beteckningen Viking 05. Syftet är att träna och förbereda personer som i framtiden ska leda fredsoperationer i krigshärjade områden. Övningen är utformad som ett rollspel och allting sker via datorer. Totalt omfattar den 2 000 personer från 25 olika nationer, och då man lägger stor vikt vid samarbetet mellan militär och civila organisationer deltar även Amnesty. Amnesty Press fick äran att besöka Livgardet ute i Kungsängen där de 500 personer som planerar och utformar spelet sitter.

Det var liv och rörelse bland de kamouflerade deltagarna.

Vid min ankomst mumlar jag lite försynt till Henry Wathen från Folke Bernadotte Akademien, som är en av de personer som koordinerar det civila och militära samarbetet, att jag inte riktigt förstår hur Viking 05 går till. Han blir inte ett dugg förvånad, utan medger att det finns de som beskriver Viking som ett enda stort monster som är nästintill omöjligt att få ett grepp om. För hur lätt är det egentligen att förstå att 2 000 människor samtidigt sitter på olika platser runt om i Europa och försöker stoppa ett inbördeskrig i ett land som i verkligheten inte existerar, via sina datorer? Nej, det är faktiskt inte så konstigt att man blir lite snurrig.

Det fiktiva landet heter Bogaland och har lånat sitt utseende från den svenska kartan. I **sex år har det pågått ett inbördeskrig mellan de två största etniska grupperna i landet, kasurier och mida, och detta har lett till att tusentals människor har mist sina liv och ännu fler har tvingats fly. Säkerhetsstyrkor och väpnade grupper bränner ned hus, mördar, våldtar och torterar utan att ställas inför rätta. På ön Gotland är situationen som värst, och därför har nu fredsstyrkor tvingats gå in i området.

Strategier utbyts i korridorerna.

Viking 05 är den fjärde vikingövningen som genomförts sedan 1998. Under två veckors tid ställs militärer som sitter i Kroatien, Finland, Frankrike, Irland, Slovenien, Schweiz, Ukraina och Sverige, dagligen inför nya utmaningar som i förväg har planerats av det team som sitter ute vid Livgardet. Amnestys pressekreterare, Elisabeth Löfgren, som både planerar spelet och agerar som aktör, förklarar:
- Anledningen till att Amnesty är med är ju för att vi är experter på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och det gör det hela mer trovärdigt. Jag la till exempel in ett pressmeddelande igår om att Amnesty fått uppgifter om en massgrav i ett område på södra Gotland. Detta för att de som övar alltså ska förstå att man inte enbart kan koncentrera sig på ett område i taget. Amnesty har även belyst kvinnors speciellt utsatta situation i krigshärjade områden och innan övningens slut kommer vi också ta upp problemet med trafficking.

Sedan blir vi avbrutna. En kvinna kommer fram och frågar om Elisabeth inte ska vara med på planeringsmötet i Enköping, i så fall går bussen nu. Elisabeth springer iväg. Jag tar tillfället i akt att kolla runt lite. Överallt står det män och kvinnor i miltäruniformer och pratar. Andra stressar ut och in i olika rum, som kryllar av datorer och stora bildskärmar. Jag skymtar även en del poliser. Tydligen är polisstyrkan i Bogaland oerhört korrumperad och därför är även deras kunskap mycket viktig för spelets trovärdighet.

I två veckor pågår övningen som enbart sköts via datorer.

  • Would you like me to explain?, frågar sedan någon helst plötsligt.
    Jag inser att jag fastnat framför två stora bildskärmar där den ena av dem visar en satellitbild på jorden. Kvinnan brevid mig drar fingret över skärmen och jorden börjar att snurra. När hon sedan klickar på Gotland kan man se hur den lilla ön blir större och större och till slut tror jag nästan att jag skymtar ringmuren. Tydligen är det NASA:s satellitbilder jag har framför mig, och de används i spelet för att man i detalj ska kunna se hur det ser ut i verkligheten.

En grupp besökare får en demonstration i hur man använder sig av NASA:s satellitbilder under övningen. Skärmen till vänster visar en sökmotor som upprättats av NATO.

Överväldigad av alla intryck stapplar jag sedan tillbaka in i rummet där de civila organisationerna sitter. UNHCR, Rädda Barnen, Kristna Freds och LPI (the Life & Peace Institution) är alla med i Viking. Men där sitter även folk som sköter själva simulationen. En kvinna muttrar lite över att hennes dator inte fungerar och medan en datatekniker försöker åtgärda problemet småpratar vi lite.

–I vanliga fall brukar vi inte ha några problem, allt har flutit på förvånansvärt bra, men nu ville det sig inte längre. Men annars så lägger jag alltså in alla händelser på den här kartan, säger hon och pekar på datorn som står brevid hennes. Till exempel hur en trupp har förflyttat sig över en viss yta.

Jag nickar förstående och sätter mig sedan ner för att försöka smälta alla intryck. Jag konstaterar att livgardet inte alls var som jag hade tänkt mig. På vägen ut hade jag suttit och fantiserat om gröna militärjeepar, marscherande soldater och kaxiga, högljudda officerare med solglasögon, allt det som förekommer i amerikanska filmer alltså. Det närmaste jag kom till detta scenario var de militärgröna vattendunkar som jag sett utställda på ett bord ute i korridoren.

Många var flaggorna som prydde uppfarten till Livgardet.

http://www.viking.mil.se

Text & bild: Ana Falk, praktikant Amnesty Press

reportage | 2005-12-14