Varför händer inget i Darfur?

Konflikten i Darfur har hittills skördat mer än 200 000 liv och drivit fler än 2 000 000 människor på flykt. Konflikten började 2003 och handlar främst om konkurrensen om mark. Striden står mellan arabiska muslimska boskapsskötare i norr som flyttar söderut och icke-muslimska jordbrukande afrikaner i söder. Samvetslösa ledare använder sig av etniska skiljelinjer och pekar ut ”dem”. Det är en kamp om gräs där etniska faktorer räknas in i ekvationen. Den arabdominerade regimen i Khartoum har stött den arabiska janjawid-milisen. De etniska afrikanerna har bildat egna beväpnade grupper som bekämpar regimen och janjawid-milisen. Så beskrev Jan Eliasson konfliktens grund i Darfur.

Under ett fullsatt seminarium den 22 maj arrangerat av Svenska FN-förbundet samlades intresserade människor för att diskutera situationen i Darfur.

Bonian Golmohammadi, generalsekreterare på FN-förbundet:
- För 13 år sedan utspelades folkmordet i Rwanda, nu frågar skolbarn mig om varför FN inte gjorde något för att stoppa det? Det smärtar mig att vi inte lärt oss något och jag är rädd för att få frågan igen: Varför gjorde inte FN något åt folkmodet i Darfur?

Jan Eliasson, FN-sändebud i Darfur.
Foto: __Pawel Flato.

Huvudpersonen för kvällen var Jan Eliasson, särskilt sändebud för FN:s generalsekreterare i Darfurfrågan.

• Jag var ordförande för FN:s generalförsamling 2005-2006 och jag inledde och avslutade min tid med att prata om Darfur. Jag är så trött på att säga ”Aldrig mer”, berättade han. När den dåvarande generalsekreteraren Kofi Annan ringde mig i december förra året och bad mig göra något åt det här problemet sade jag därför ja!

Den Afrikanska unionen (AU) har på FN:s uppdrag skickat 7 000 soldater för att få övervaka en vapenvila som inte respekteras. FN vill skicka en styrka på 22 000 soldater och poliser, men Sudan har hitills vägrat att acceptera dem. Till sist har dock parterna enats om en kompromiss om en gemensam FN/AU styrka på drygt 10 000 personer. Men i juni 2007 går mandatet för AU:s fredstyrka ut. Det råder dock oklarhet om styrkans finansiering.

• Jag tror att det är viktigt att vi inte enbart ser de fredsbevarande trupperna som lösningen. För att styrkan ska lyckas måste det finnas en fred att bevara. Annars lägger vi bara plåster på ett infekterat sår. Vi lägger ner 700 miljoner dollar varje år och det är 13 000 anställda som arbetar med humanitär hjälp för alla som har drabbats av kriget. Vi kan ju föreställa oss vad dessa pengar skulle kunna göra. Tänk om bara hälften av pengarna kunde användas till bevattningsprojekt, vilken skillnad de skulle göra, sade Jan Eliasson.

Jan Eliasson berättar att han tillsammans med Salim Salim, tidigare utrikesminster i Tanzania och numera chefsförhandlare för Afrikanska Unionen, hittills i år har varit i Darfur fyra gånger för att få igång förhandlingar.

• Vi har lyckats med att bistå lägren med mat, bensin och vatten. När vi satt i en helikopter, på väg till en förhandling med rebelledarna såg vi svarta fyrkanter på marken som vi undrade vad det var. Det visade sig vara brända hyddor, övergivna av människorna. Vi försöker få igång förhandlingar och vår utgångspunkt är att det ska leda till eldupphör. Men det är svårt att fysiskt hitta alla parter. Det ska enligt uppgift finnas 9 rebellrörelser men Washington tror att det kan finnas så många som 14 stycken. Jag är oerhört pessimistisk om rebellerna inte skulle börja förhandla. Då riskerar vi förödande konsekvenser, både regionalt och internationellt. Det är nu färre människor som dör i strider mellan regeringstrupper och rebeller än i interna strider. Det finns en desperation som kan leda till nya stamkrig och militarisering av flyktinglägren. Även problemet med barnsoldater är en oerhört farlig tendens, sade Jan Eliasson.

Varför är denna konflikt så oerhört svårlöst? Det finns enligt Jan Eliasson fyra punkter som måste stämma för att det ska finnas en möjlighet till fredlig utveckling:
Vi måste få en balans mellan rebellledarna och NGO:s i Darfur. Stammarna och kvinnoorganisationerna måste komma in i maktspelet.
De politiska krafterna i Sudan måste dra åt samma håll.
Det måste finnas en samstämmighet i hela regionen då Libyen, Tchad, Egypten och Eritrea har ett starkt inflytande.
Säkerhetsrådets ansvar: faktum är att ingenting skedde 2003. Säkerhetsrådet tog inte sitt ansvar. Nu har dock Kina spelat en viktig roll när det gäller att få Sudans regering att acceptera truppförstärkningen på 3 000 soldater.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot för folkpartiet.
Foto: Folkpartiet.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och taleskvinna för folkpartiets biståndspolitik, menade att konflikten handlar om en president i Khartoum och en regim som har avrättningar och tortyr som vardag.

-Konflikten är mycket komplicerad med många olika faktorer inblandade, däribland makt, olja och mark. 3,5 miljoner människor är nu beroende av internationell hjälp. Vi för samma diskussion idag som vi gjorde 2004, om sanktioner, flygförbudszoner och så vidare. FN- resolutionerna har bara blivit urvattnade. Många dör av humanitära problem med det finns inga humanitära lösningar på humanitära problem, bara politiska lösningar. Darfur har blivit en utdragen version av Rwanda. Varför finns det inte mer engagemang? Varför finns det inga demonstrationer varken här i Sverige eller utomlands?, sade Birgitta Ohlsson.

Vidare gav Birgitta Ohlsson sin ståndpunkt om vilka akuta åtgärder som behövs sättas in:
Förslaget som drivits av George Bush och Tony Blair om flygförbudszoner.
En internationell trupp för att skydda lokalbefolkningen, sätta press på Sudans regering och avväpna milisen.
Ekonomiska sanktioner.
Ställa skyldiga inför rätta.

Alexander Gabelic, ordförande för Svenska FN-förbundet:
- Varje konflikt demoniserar ett samhälle, de är obegripligt att vi inte kan införa ett vapenembargo. Det behövs riktade sanktioner, det skulle göra livet mer drägligt för de drabbade i Darfur. Det finns en obehaglig underliggande fråga, om afrikanska liv är mindre värda än europeiska? Det är något som är mycket obehagligt men som borde diskuteras.

I frågan om vad Sverige bör göra åt situationen i Darfur ansåg både Jan Eliasson och Alexander Gabelic att det viktigaste som Sverige kan bidra med är en fredsbevarande trupp och att fortsätta det fredsbevarande arbetet. Birgitta Ohlsson ansåg att diskussionen om sanktioner måste tas upp på allvar men betonade samtidigt att Sudan måste utlämna krigsherrarna till Internationella brottsmålsdomstolen i Haag.

Text och bild: Sunita Rao

Läs mer: Eyes on Darfur

ICC utfärdar arresteringsorder Amnesty Press 2 maj.

Foto puffbild: FN.