Starka känslor när tystnaden bryts - konflikten Israel/Palestina hamnar på museum

reportage | 2011-03-25

På två museer i Stockholm lyfts konflikten Israel-Palestina fram i utställningar. På Medelhavsmuseet ges en annan bild av Gaza än den som vi får i nyhetsförmedlingen. Och på Armémuseum har de israeliska soldaternas berättelse från tjänstgöringen på ockuperat område lyfts fram i ”Breaking the Silence”en utställning som har väckt starka reaktioner.  

Vad händer när soldater ska tjänstgöra på ockuperad mark? Hur förhåller sig den enskilde soldaten  till den makt som finns i vapnet? Fotoutställningen Breaking the Silence bryter tystnaden som omger soldaterna i konflikten i Israel- Palestina och ger individerna en egen röst att tala med.

En av de israeliska soldaterna vid utställningen. Foto: Kristoffer Soldal.

Bakom utställningen står organisationen med samma namn. Breaking the silence __är en veteranorganisation som arbetar för att skapa debatt om vad som händer i den israeliska armén. Konceptet för utställningen är originellt. På väggarna på Armémuseum i Stockholm hänger enkla bilder tagna med vanliga digitalkameror och mobilkameror. Det är soldaternas egna berättelser som visas. Bilder på en nedklottrad mur med hatbudskap mot palestinier. Bilder tagna genom kikarsikten. Men utställningen guidas dessutom av soldater som själva berättar om sina och andras bilder. De berättar om människorna bakom kamerorna. De berättar om unga män och kvinnor som gjort den obligatoriska värnplikten i ockuperat område och som vid någon punkt varit tvungna att ifrågasätta sina handlingar.

För guiden Dotan Greenvald var det självklart att göra sin obligatoriska militärtjänstgöring, läsa på högskolan och kanske resa lite, som israeliska ungdomar oftast gör innan de stadgar sig. Men istället står han i dag och guidar besökare genom utställningen och berättar om en resa som skakade om hans politiska åsikter. En resa han är glad att han gjorde.

– Det första man får lära sig i militären är att inte avfyra vapnet av misstag. Säkerheten går alltid först, en kille åkte in i fängelse för att ha lekt med vapnet. Man får lära sig att inte använda den makt man har mot civilbefolkningen och första gången man går på gatan och får ett barn i kikarsiktet blir man rädd, det är ju bara ett barn. Andra gången blir man rädd, femte gången är det inte lika farligt, åttonde gången kanske man inte tänker på det, säger Dotan Greenvald.
Han berättar om hur han satt vakt en natt. Han hade tråkigt och tog fram mobilen. Rätt som det var tog han en bild på en man genom kikarsiktet.
– Jag gick över en gräns. Det finns en gräns man inte kan gå tillbaka över, konstaterar han utan att vara sentimental.

Från utställningen breaking the silence. Foto: Armémuseum.

Han använder exemplet för att demonstrera hur långsam processen är där fel sakta blir till rätt. Hur självklart det helt plötsligt var att driva ut oskyldiga palestinier ur deras hem mitt i natten för att skrämma dem. Sakta försvann de spärrar han tidigare hade:
– Man talar med våld. Det är språket som används. Kanske tänker man efter och frågar sig ”vad har jag gjort den här veckan” och ser de gränser man har passerat och tänker att man inte ska passera dem igen. Men man fortsätter.

På väggen hänger ett tjugotal bilder av en ung man i uniform som poserar och ler bredvid bakbundna män i ögonbindel.
- Jag känner honom. Han gick alltid runt med en kamera och bad kamraterna fota honom. Han log alltid på bilderna och förstår fortfarande inte vad som hände i huvudet när han poserade för kameran, säger Dotan Greenvald.

Dotan Greenvald förklarar för Amnesty Press att processen där soldaterna börjar ifrågasätta sig själva ofta kommer efter militärtjänstgöringen. För honom var det en stark upplevelse att visa bilderna han tagit och märka att folk reagerade med att bli chockade.
– Inte ens de som inte håller med oss i sak påstår att vi ljuger. Det finns alltid flera sidor av en konflikt. Men vi måste erkänna att vi gör det här som ett samhälle, först då kan vi gå vidare. Det är annorlunda att höra en israelisk soldat säga det, säger han.

Utställningen är nu avslutad på Armémuseum men det går att besöka Breaking the Silence hemsida för att följa utställningen.

Utställningen har väckt starka känslor hos besökarna på Armémuseum.
– Jag är väldigt nöjd med utställningen. Det kändes rätt från början. Vi har fått mycket uppmärksamhet i media och vi har kunnat köra varenda visning – en gång i timmen, säger Andreas Ohlsson, Intendent på Armémuseum.

4 700 personer har följt med i de guidade turerna. Många besökare hade också egna erfarenheter från konflikten.
– Det har varit livliga men sansade debatter. En del har reagerat starkt, speciellt de med egna upplevelser, fortsätter Andreas Ohlsson.
– Vi har kanske varit lite rädda för att lyfta fram frågan, det är två starka aktörer som varit i luven på varandra länge men vi måste kunna prata om det. Inte bara soldater hamnar i de här situationerna. Civila kan också känna igen sig i situationer med pressat läge, säger han.

Och ämnet berör verkligen. Armémuseum kontaktades inför Gaza-utställningen på Medelhavsmuseet för att utbyta tips om vilka problem som kan uppstå och vad de kan förvänta sig. Den israeliska ambassaden var också nyfikna på Armémuseums avsikter med utställningen och bad om ett möte. Efter utställningen var avslutad besökte Andreas Ohlsson israeliska ambassaden för att öppna en dialog om Armémuseums syfte med utställningen och ambassaden verkade mån om bra kontakter med museet.

Yvette Lindholm

yvette.lindholm@amnesty.se

=
Gaza bortom schablonerna

_
Vad tänker du på när du hör namnet Gaza? Kanske som de flesta av oss - sönderbombade hus, raketer mot Israel, Hamas, attacken mot Gazaflottiljen..._

Men Gaza är så mycket mer än det. Utställningen Gaza - Porten mot havet på Medelhavsmuseet i Stockholm ger en fascinerade bild av Gaza långa och rika historia. Gaza är en av Medelhavets äldsta städer. Redan cirka 3 300 f. Kr. började de första städerna och byarna uppstå och sedan dess har Gaza varit en viktig strategisk knutpunkt i Medelhavsområdet. Dit kom sjöfarare, dit ledde karavanvägarna och Gaza blev en mötespunkt för många olika språk och kulturer. Men det blev också en plats som många arméer genom århundradena krigat om för att få kontroll över.

Arkeologiska utgrävningar i Blakhiya. Foto: Medelhavsmuseum.

På den sparsmakade utställningen visas vackra föremål som dels lånats in från det palestiniska ministeriet för turism och arkeologi, dels från en privatsamlare i Gaza. Runt väggarna kan man följa Gazas tidslinje från det att de första städerna och byarna uppstod och fram till attacken mot Gazaflottiljen sommaren 2009.

Stranden i Gaza 1956. Foto: Per Olow Anderson.

I anslutning till utställningen visas också fotoutställningen Dateline Gaza. Den svenske fotografen Per Olow Anderson reste till Gaza redan på 1950-talet och dokumenterade de palestinska flyktinglägren. Femtio år senare reste fotografen Mia Gröndal med hans bok ”They are human too ...” i bagaget och sökte upp de familjer han fotograferade då för att dokumentera vad som hänt dem. En av dem som porträtteras är Abu Ahmed som var fiskare. På 1950-talet var fisket rikt men idag kan nästan ingen överleva på det då Israel kraftigt inskränkt fiskezonen för Gazaborna.
Per Olow Andersons svartvita foton visas parallellt med Mia Gröndals nytagna i färg. 

Ett besök på Medelhavsmuseet rekommenderas för att sudda ut schablonbilden av Gaza.

Andrea Bodekull

andrea.bodekull@amnesty.se

Läs mer om Gazautställningen

reportage | 2011-03-25