På flykt från Syrien

reportage | 2011-08-15

Desertörer från den syriska armén som flytt till Wadi Khaled i Libanon. från vänster till höger: Abu Bakr, Khodar Hammedi, Abu Anaz, Abou Omar och Ibrahim Abu Arad.

Tusentals oppositionella syrier har flytt till Libanon efter att upproret mot Bashar al-Assads regim började i mitten av mars. Där lever de en osäker tillvaro. Det finns inga mottagningsläger och majoritetsblocket i Libanons regering stödjer Assad-regimen. Amnesty Press har besökt det syrisk-libanesiska gränsområdet Wadi Khaled dit de flesta syriska flyktingarna har flytt.

I mitten av maj, 2011, demonstrerade tusentals människor i den syriska staden Tal Kelakh mot den syriske presidenten Bashar al-Assads diktatur. En av dem var 19-årige Mustafa Kurdi.
– Det var fredliga demonstrationer, men säkerhetsstyrkorna började skjuta på oss. Många dödades och flera arresterades. När vi flydde jagade de oss med bilar. De körde på folk och förde sedan iväg dem i bilarna, säger Mustafa Kurdi.

19-årige Mustafa Kurdis ärr kommer för evigt att påminna honom om hur han
först misshandlades av den syriska säkerhetstjänsten och regeringstrogna gäng
och sedan av läkare efter en demonstration i Tal Kelakh.

Jag träffar Mustafa på en skola i byn Mashta Hamoud, 1,5 kilometer från den syriska gränsen, i området Wadi Khaled i Akkar-regionen i norra Libanon. Tusentals syrier har flytt dit sedan upproret mot Assad-regimen började i mitten av mars i år. Cirka 120 av dem har fått tillfälligt tak över huvudet på skolan. En del är kvinnor och barn vars män och fäder är aktiva i den syriska oppositionen, andra är desertörer från den syriska armén, medan vissa är efterlysta i Syrien för att ha deltagit upproret. Till de sistnämnda hör Mustafa som blev tillfångatagen av säkerhetsstyrkor och medlemmar från paramilitära grupper under protesterna i Tal Kelakh.
– De attackerade mig på gatan och slog mig med hammare, sablar och pistolkolvar tills jag svimmade, säger Mustafa.

När han slog upp ögonen igen befann han sig på ett sjukhus.
– Men personalen på syriska sjukhus lyder under Assad. Läkarna slog mig med knytnävarna i ansiktet. Mina ögon dränktes i blod så jag kunde inte se något. Sedan minns jag ingenting. Troligen trodde läkarna att jag hade hamnat i koma och slängde ut mig genom fönstret, säger han.
Mustafa kommer att bli påmind om vad som hände varje gång han ser sig i spegeln. Hans ansikte är bokstavligen draperat av rosalysande ärr.

Vänner plockade upp Mustafa utanför sjukhuset. Den 15 maj blev han insmugglad i Libanon tillsammans med 23-årige Abdul Rahman Mohammad Willo, som också hade blivit misshandlad av säkerhetsstyrkor i Tal Kelakh. De togs till ett sjukhus i den nordlibanesiska staden Tripoli.
– Klockan två på natten kom libanesisk polis till sjukhuset. Vi arresterades för att ha tagit oss in illegalt i Libanon, säger Mustafa.

Abdul Rahman Mohammad Willo misshandlades av syriska säkerhetsstyrkor och regeringslojala gäng under en demonstration i Tal Kelakh i mitten av maj. Efteråt flydde han till Libanon där han satt fängslad i 40 dagar.

Mustafa och Abdul fängslades. Flera människorättsorganisationer tog sig an deras fall och krävde att de inte skulle skickas tillbaka till Syrien. Efter 40 dagars fängelse togs de till Wadi Khaled. Sedan dess har de bott på skolan. De känner sig dock inte trygga. Libanons regering blundar för de syriska flyktinganas närvaro, men ger dem ingen flyktingstatus.
– Vi vågar inte gå utanför skolans grindar eftersom vi inte har någon flyktingstatus. Blir vi stoppade i en vägspärr kanske vi skickas tillbaka till Syrien, säger Abdul Rahman Mohammad Willo.

De unga männen klarade sig lindrigare undan än vissa andra i Tal Kelakh. Enligt en rapport från Amnesty International den 6 juli 2011, dog nio personer i fångenskap efter att ha arresterats av säkerhetsstyrkor under demonstrationerna. Amnesty betraktar det som ett brott mot mänskligheten och som en del av Assad-regimens systematiska övergrepp mot civila för att slå ned upproret. Enligt syriska aktivister har säkerhetsstyrkor dödat cirka 1 300 civila, en siffra som hela tiden stiger.

Syriska myndigheter hävdar att kring 500 soldater och poliser har dödats av vad de kallar ”beväpnade gäng” som de även påstår ligga bakom morden på civila. Flyktingarna i Wadi Khaled håller med om att ”beväpnade gäng” ligger bakom de flesta morden, men att det är ”gäng” som tillhör Assad-regimen.

Khodar Hammedi deserterade från den syriska armén efter att hans förband hade beordrats att skjuta mot civila vid en demonstration i den nordsyriska staden Idlib.

Khodar Hammedi, en av fem före detta soldater på skolan som har deserterat från den syriska armén, berättar att Assad-regimen inte litar på militären. Vid varje militär operation finns det dubbelt så många säkerhetspoliser och paramilitära ”gäng” som soldater. Khodar Hammedi vittnar bland annat om hur ”gängen” och säkerhetsstyrkor begick övergrepp i början av maj i den syriska staden Raqqa där hans förband var förlagt.
– De gick från hus till hus och misshandlade folk, till och med åldringar. Unga män arresterades och torterades, de fick bland annat naglarna utdragna. Efteråt togs de till en byggnad där de tvingades sjunga hyllningssånger till Assad, säger han.
Han visar upp en filmsekvens på sin mobil där ett 20-tal unga män sitter på golvet med nedsänkta huvuden och sjunger entoniga lovsånger till Assad - omringade av uniformerade män.

Enligt Khodar Hammedi har milismän från Iran och det pro-syriska libanesiska partiet Hizbollah, som med sina allierade har regeringsmajoritet i Libanon sedan mitten av juni, anslutit sig till Assads styrkor.
– Jag har sett dem med egna ögon. Milismännen från Iran förstod inte arabiska och hade röda armbindlar, medan de frivilliga från Libanon hade gröna, säger han.

Droppen som fick bägaren till att rinna över för Khodar var när hans förband beordrades att skjuta mot civila under en demonstration i staden Idlib.
– Jag sköt i luften. Efteråt deserterade jag och 18 andra soldater. Jag fick hjälp av oppositionella i Syrien att fly till Libanon för en månad sedan, berättar han.
Khodar Hammedi och de andra desertörerna går inte utanför skolans grindar.
– Den libanesiska armén finns utanför. Blir vi tillbakaskickade till Syrien kommer vi att dödas eftersom vi ses som förrädare. Så länge Assad sitter vid makten är vi fast här och kan inte göra någonting, säger han.

Ahmed Said, från libanesiska Framtidspartiet, hälsar alla syriska flyktingar välkomna till Libanon. Den libanesiska regeringsmajoriteten är inte lika gästvänlig.

En kuwaitisk biståndsorganisation finansierar flyktingarnas uppehälle på skolan. Aktivisten Ahmed Said, från det libanesiska sunnitiska Framtidspartiet, jobbar frivilligt med att hjälpa syrier som tagit sig över gränsen. Han berättar att många av dem är skottskadade.
– Vi har tagit emot flera som har blivit skjutna under demonstrationer. De måste ta sig illegalt över gränsen för att inte arresteras av syriska gränsvakter, säger han.
Kring två dussin inhemska och utländska organisationer finns på plats i Wadi Khaled.
– Men vi behöver mer stöd. Snart börjar höstterminen och flyktingarna måste lämna skolan, säger Ahmed Said.

Det finns inga tältläger i Wadi Khaled eftersom den libanesiska regeringen inte ger tillstånd till någon organisation att upprätta sådana. Upproret i Syrien och flyktingarna har blivit ännu ett slagträ i det djupt politiskt splittrade Libanon. Sedan den 13 juni har shiitiska Hizbollah, och dess allierade, knapp majoritet i regeringen. Hizbollah har officiellt uttalat stöd för Assad-regimen.

Upproret i Syrien och de syriska flyktingarna har förvärrat den politiska krisen i Libanon. Bilden är tagen på en manifestation till stöd för Bashar al-Assads regim utanför den syriska ambassaden i Beirut.

Det oppositionella västvänliga 14-marsblocket, framförallt bestående av sunnitiska Framtidspartiet och högerkristna partier, stödjer den syriska oppositionen. Runtom i Libanon håller pro-syriska grupperingar regelbundet manifestationer till stöd för Assad, medan framförallt sunniter manifesterar support för det syriska upproret. Ibland har demonstrationerna urartat i regelrätta gatustrider, som i Libanons näst största stad Tripoli där sex personer dödades i gatustrider i mitten av juni.
Ahmed Said är _persona non grata_i Syrien för sitt engagemang i den så kallade libanesiska Cederrevolutionen, våren 2005, som ledde till att Syrien drog sig tillbaka från Libanon efter 30 års de facto-ockupation. Han har arresterats fem gånger av libanesisk polis sedan det syriska upproret bröt ut.
– De anklagar mig för att smuggla vapen till, och stödja, oppositionen i Syrien eller för att organisera protester mot Assad i Libanon. Jag blir alltid släppt efter några timmar. Det handlar framförallt om trakasserier, säger han.

Anklagelserna mot Ahmed Said är i stort de samma som regeringsmajoriteten brukar anklaga Framtidspartiet för, medan de, och dess allierade, beskyller Hizbollah-blocket för att förse Assad med krigare och politiskt stöd.
Det finns 3 000 – 5 000 syriska flyktingar i Libanon. Enligt en anonym aktivist på skolan bor de flesta hos släktningar eller privatpersoner i Wadi Khaled.
– Men hundratals har återvänt till Syrien eftersom de inte hittar tak över huvudet i Libanon. Ingen av dem vågar återvända till sina hem. De lever under bar himmel i gränsområdet, avslutar den anonyme aktivisten.

Text och bild: Bengt Sigvardsson
Mashta Hamoud, Libanon
bengt_report@yahoo.se

Mer om Syrien från Amnesty Press

Alternativ namninsamling för Syriens demonstranter (11 augusti)

Amnesty om Syrien

UN urged to issue resolution on Syria bloodshed (9 augusti)

Syrien: Säkerhetsrådets reaktion på händelserna i Syrien är helt otillräcklig (4 augusti)

Amnestyaktion för Syrien

Ny rapport från Silc av Aron Lund:
The Ghosts of Hama

reportage | 2011-08-15