”Minst 400 bolag står och knackar på dörren till det nya Libyen”

Under den åtta månader långa konflikten i Libyen förra året utsattes många av landets invånare för grova människorättsbrott och tusentals personer dödades. När nu landet är på väg mot en ny framtid behövs mer än bara fredsbygge. Näringslivet har en stor roll att spela men hur löser man säkerhetsarrangemangen kring detta? Den frågan tog MR-Fonden upp på ett välbesökt frukostseminarium i Stockholm den 1 juni.

Sanna Svensson från MR-Fonden ledde samtalet med Lise Bergh, svenska Amnestys generalsekreterare, Mattias Nygren, grundare av säkerhetsföretaget 2secure, Marcus Mohlin, forskare vid Försvarshögskolan och MR-konsulten Rhodri C. Williams.

EU har hävt sitt handelsembargo mot Libyen och det råder ingen tvekan om att Libyen under övergångsprocessen är en lukrativ marknad för många företag. Rapporter från till exempel Amnesty och Human Rights Watch visar dock att det finns fortsatta stora människorättsproblem i landet. Amnesty publicerade i februari en rapport, Militias threaten hopes for new Libya,
med förödande kritik av milisernas agerande i det nya Libyen. Under våren har Amnesty fortsatt granska tortyr och den fortsatta kollektiva bestraffningen av de som anklagas för att ha stött Moammar Khadaffis regim under inbördeskriget.

Mattias Nygren, Lise Bergh och Marcus Mohlin Foto: Lisa Olsson

– Vi har rapporterat om människorättssituationen i Libyen i flera decennier men det senaste året har det gällt övergrepp både från Khadaffisidan och från oppositionen, sade Lise Bergh.
– Människor har fängslats på godtyckliga grunder och hålls i hemliga fängelser. Det har varit många brott mot personer som påstås vara Khadaffianhängare och flyktingar är särskilt utsatta eftersom det ryktas om att många av dem var Khadaffis legosoldater. Det Nationella övergångsrådet
, NTC, har som uppgift att återställa lag och ordning men de har inte försökt utreda några brott och miliserna agerar under straffrihet, fortsatte Lise Bergh.

Sanna Svensson och Rhodri C. Williams Foto: Lisa Olsson

Om man inte får kontroll på hela landet och skapar lag och ordning finns det en risk för splittring, särskilt med tanke på den stora mängd vapen som är i omlopp. Den 19 juni skulle ett demokratiskt val ha hållits men det senaste budet är det kommer att ske tidigast i juli.
– När det gäller valet är det ”inshallah”, det går inte att veta att det säkert blir av. När jag besökte Libyen i april var det dock första gången som man kunde se stora skyltar med reklam för partier, berättade Rhodri C. Williams. Det finns en kollektiv optimism och entusiasm i landet men man får också en känsla av att all kan gå åt skogen när som helst.

Rhodri C. Williams berättar att det sedan några månader tillbaka finns en ny lagstiftning om övergångsrättvisa. Lokala försoningskommissioner åker runt i landet och Williams hoppas att regeringen kan bygga på det jobb som de har gjort. Tyvärr har det än så länge inte skett.
Med den kaotiska stämning som råder och företag som vill tjäna pengar i Libyen är det extra viktigt att det finns en insyn i de säkerhetsbolag som hjälper dessa företag. Särskilt om de har fått uppdrag av staten, menar Lise Bergh.

Affisch i Benghazi, där upproret startade mot Khadaffis regim. Texten säger
”Ja till ett land med lagar och institutioner”. Foto: Amnesty

– Marknaden för säkerhetsbolag är inte alls reglerad och det råder brist på insyn och tillsyn. Vilket ansvar har de? Om uppdraget är statligt så är staten ansvarig och de kan inte avtala bort sina förpliktelser, sade Lise Bergh.

Mattias Nygrens företag 2secure arbetar enbart med svenska företag och han har erfarenhet från Libyen, som han menar är ett svårnavigerat och fragmenterat land där många småpåvar vill vara med och bestämma.
– Just i Libyen var det många juridiska oklarheter kring avtal. I högriskländer finns det en mängd problem som vi måste ha med i beräkningen, som till exempel intressekonflikter mellan kunden och mottagarlandet och att lojaliteter snabbt kan ändras, förklarade han.

– Men jag tror att strukturer kommer byggas över tid, fortsatte Mattias Nygren. Svenska företag har ett gott anseende för att kunna verka i landet eftersom vi deltog i konflikten. Vad man sedan tycker om att vi skickade Jas-plan dit är en annan fråga. Svenska företag väljer i första hand svenska säkerhetsföretag, eftersom de ofta har låg tilltro till de lokala säkerhetsresurserna.

Mattias Nygren. Foto: Lisa Olsson

Marcus Molin, som är forskare och kommendörkapten, och har erfarenhet från bland annat Bosnien och Liberia, pratade om den stora affärsmöjlighet som många ser i Libyen. Landet har stor betydelse när det gäller gas och olja. Dessutom är det en inkörsport till Nordafrika, gränsar till Europa och har kontakter i hela Afrika.

– Minst 400 bolag står och knackar på dörren, förklarade Marcos Molin. Det är viktigt att det inte blir som i Liberia och Bosnien där USA fick ett enormt inflytande. Libyerna måste själva bygga upp sitt land istället för till exempel USA eller Ryssland, där många företag kommer ifrån.

Hela säkerhetssektorn kommer att omstruktureras och privata militära företag kommer vara centrala i övergångsfasen men de skapar också problem. Genom att donera en viss typ av material eller utbildning kan de göra Libyen beroende av fortsatt samarbete.
– Företag som kommer in i landet måste primärt arbeta för den libyska regeringen och de måste alltid vara öppna med vem de jobbar för. Dessutom ska man kunna utkräva ansvar av företagsledning och anställda, sade Marcus Mohlin.

En person i publiken tog upp frågan om säkerhetsföretagens straffrättsliga ansvar, om de till exempel skulle bevittna tortyr. För militärer finns ett formellt rapportkrav men säkerhetsföretag har ingen rapportskyldighet.

Bostadshus i Tawargha i januari 2012. Stadens hela befolkning är fortfarande fördriven och byggnader har plundrats och förstörts av milisstyrkor. Foto: Amnesty

I dag är det mestadels privata paramilitärer – revolutionärer som stod upp mot Khadaffi – som har ansvar för säkerheten. De har självmant tagit över och de är inte centraliserade eller organiserade. Anledningen till att de får vara med och bestämma är för att de har legitimitet på grund av sitt motstånd mot Khadaffi.
– Medlemmar i de här grupperna har utfört hemska brott och till exempel fördrivit och förstört hela byar där de som bor anses vara Khadaffianhängare, påpekade Rhodri C. Williams.

I mars kom en amnestilag som innebär att det blir svårare att döma dem för sådana brott. De har så stor makt över regeringen att de har lyckats få igenom den här lagstiftningen.

För företag är det viktigt att inte anställa någon från dessa paramilitära grupper för säkerhetsarrangemang.

– Frågan är vad man ska göra med dem. Ska de gå in i den nationella armén? Den libyska regeringen måste skapa en policy för hur det ska gå till, sade Rhodri C. Williams.

Som Mattias Nygren säger: Det är inte okomplicerat när före detta kombattanter blir poliser.

Text: Lisa Olsson