Ett isande poetiskt stridsrop om ”tvångsamhetens” brutalitet

I en varsamt författad samling av känslor nedskrivna i obunden vers lyckas Alexandra Sundqvist nå någonting djupt inom läsaren. ”Tvångsamheten” är en drabbande bok i diktform om ett brinnande ämne. Med säker hand målar författaren fram ett drastiskt porträtt av folkhälsoproblemet våld i nära relationer, och låter oss komma så nära det bara går.

böcker | 2021-04-20
Av: Emelie Isaksen
Även publicerad i AmnestyPress #2/2021
 Alexandra Sundqvist bokdebuterade 2017 med ”Barbro Hörberg – med ögon känsliga för grönt”.

Alexandra Sundqvist bokdebuterade 2017 med ”Barbro Hörberg – med ögon känsliga för grönt”. Foto: Sara Moritz

Bok: Tvångsamheten
Författare: Alexandra Sundqvist
Förlag: Ordfront

De senaste åren har i genomsnitt 15 kvinnor dödats varje år av en före detta eller nuvarande manlig partner. Våld i nära relationer anmäls sällan, och tystnadskulturen kring ämnet är enormt stark.
Alexandra Sundqvists skönlitterära debut beskriver taktfast den brutala mekanik som ligger till grund för förtrycket som idag klassas som ett folkhälsoproblem och en stor kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter av WHO, Världshälsoorganisationen.

I Tvångsamheten får vi i jag-form följa huvudkaraktären genom en relation från början till slut. Det som i starten verkar pirrigt och fascinerande förvandlas snabbt till en fängslande trasig och slukande tvåsamhet. Bakom charm, glittertights och kulturellt kapital finns svartsjuka, kontroll och galenskap. Livet i staden, en kompromiss mellan ”ett fjäll och en öken”, blir en allt annat än idyllisk plats.

Sundqvist beskriver motsatser, låter oss smaka på dem ett tag och flätar sedan in dem i varandra. Storstadens betong eller kalfjäll och älvar, att klara fyrtiosju minusgrader eller att slukas av en helveteseld, att vara en outsinlig naturresurs eller en annekterad kropp, att älska eller att kräva.

Foto: Ordfront förlag

I ena stunden faller jag in i mjuka och intima känslobeskrivningar, i nästa väcks jag plötsligt av hårda ord som slår med öppen handflata. Korta dikter fungerar som dramatiska kapitel, och boken likt relationen är indelad i fem delar – Tid (Eter), Brun (Jord), Blå (Vatten), Gul(Luft), och Röd (Eld). Naturen används genomgående som metaforfält, och boken känns nära och aktuell som ett resultat av återkommande populärkulturella referenser. Språket är enkelt, naket och smockfullt av pathos.

Jag märker hur jag biter ihop under hela läsningen, och tårarna rinner flera gånger. Jag är överväldigad, hänförd och sorgtyngd när jag lägger ned boken bredvid mig, och sitter tyst kvar i soffan i flera minuter innan jag orkar ta mig an resten av dagen. Både uttalat och implicit uppmanas vi att lyfta in frågan om våld i nära relationer i ljuset och ta den på allvar. Jag köper Sundqvists poetiska stridsrop med hull och hår och rekommenderar alla att ta sig tiden att läsa boken.

Emelie Isaksen

Fotnot: En något kortare version publiceras i nummer 2/2021.

Läs också
Pandemins osynliga offer lever i ett helvete (Nina Rung på Expressen debatt 31 mars 2021)

Våld i nära relationer (BRÅ 20 maj 2020)

Läs mer från Amnesty Press
En skakande bok (recension av ”I händelse av min död”, 11 oktober 2019)

När dödsorsaken är könet (22 september 2011)

Våldet mot kvinnor – en katastrof (28 november 2005)

böcker | 2021-04-20
Av: Emelie Isaksen
Även publicerad i AmnestyPress #2/2021